TRIPOD tripå4d l. -pω4d, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. tripode, eng. tripod, fr. tripode; av lat. tripus (gen. -podis), av gr. τρίπους (gen. -ποδος), ssg av τρι- (se TRI-) o. πούς, fot (se FOT)]
trefot; särsk. dels (i sht om ä. förh.) om kokkärl, dels om stol l. pall o. d., särsk. (i grekisk mytologi) om Pythias säte i Delfi, dels i fråga om ornamentik; äv. bildl. Rademine Knigge 1: 10 (1804). Tripoden i Delphi. Valerius 1: 33 (1831). Kulturens heliga tripod. Sefström PVetA 1841, s. 50. En .. ram af barocka bladguirlander och blomsterrankor med biverk af musslor och tripoder. PT 1892, nr 221, s. 3. Den lilla handspegeln, som låg på en förgylld tripod. Ahrenberg Landsm. 95 (1897). Mest karakteristisk för Teotihuacankulturens keramik är den cylindriska tripoden med plan botten. Ymer 1939, s. 20.
Ssg: TRIPOD-MAST. sjömil. på större örlogsfartyg: stridsmast med tre kraftiga stöttor. VFl. 1911, s. 83.
