[jfr fsv. tripola; sannol. av t. tripel, liksom eng. tripoli av fr. tripoli, till namnet på den gr. kolonin TRIPOLIS i det nuvarande Libyen där denna jordart urspr. skall ha uppmärksammats. — Jfr TRIPOLIT]
om vissa mjöliga l. skiffriga, gul- l. vitaktiga o. till väsentlig del av diatomacéskal bildade jord- l. bergarter, särsk.: kiselgur; särsk. (o. numera i sht, om ä. förh.) om sådana jordarter osv. som (i form av (i vätska uppblandat) pulver l. mindre stycken) användes ss. medel för polering l. rengöring av metaller l. stenar o. d. (jfr POLER-SKIFFER); jfr TRIPOLIT. Schück VittA 1: 142(i handl. fr. 1629). Smält Stenalun i Watn, kasta ther vthi pulverisat Trippel .. och lägg ther vthi hwad Ädle Steen tu wilt, så warder han skön. Hildebrand MagNat. 284(1650). Tripel .. Under detta namn användas en mängd särskilta mineralier som polerpulver. Almroth Karmarsch 476(1839). (Till opalerna) räknas ock Trippel, som är en med jernoxid och lerjord blandad kiselsyra. Sjögren Min. 117(1865). Finare silfver .. kan slipas glänsande .. Härtill användas trippel med olja på en skinnlapp. UB 4: 274(1873). Glimmerpulver och trippel önskas köpa. SvD(A) 25 ⁄ 10 1942, s. 1.— jfr SILVER-TRIPPEL.
-STEN. (förr) (stycke av) trippel; särsk. ss. polermedel. Möller 1: 55(1755). Trippelsten (skursten) utgör ett tegelformat fabrikat av trippel med tillsats av annat ämne och användes inom hushållen till polering av bordsknivar m. m. VaruhbTulltaxa 1: 362(1931).
