publicerad: 2008
TROLLPACKA trol3pak2a, förr äv. TROLLBACKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r.; best. -an; pl. -or (Phrygius HimLif. 177 (1615) osv.) ((†) -er PJAngermannus Tröstskr. B 3 b (1622), Gadelius Tro 2: 316 (i handl. fr. 1671)).
Ordformer
(trol- 1612–c. 1740. troll- (-å-) 1614 osv. trolle- c. 1696 (i vers). trul- 1603–1712. trull- 1592–1706. trål- 1629. -backa 1603–1863. -packa 1592 osv.)
Etymologi
[sv. dial. trollbakka; ssg till TROLLA, v.1 (o. åtm. i bet.: kvinnligt troll med anslutning till TROLL) med efterleden sannol. utlöst ur sådana djurbenämningar som fsv. aptanbakka, fladdermus, o. NATT-BACKA; formen -packa sannol. uppkommen gm anslutning till PACK, sbst.1 (jfr TROLL-PACK, sbst.2). — Jfr PACKA, sbst.1]
1) kvinna som i folktron anses l. påstås (ha förmåga att) (med djävulens l. annan ond makts hjälp) utöva trolldom l. bruka trolldomskonst, häxa (se HÄXA, sbst. 1) (jfr TROLL-KONA, -KVINNA, sbst.2, -KÄRING, sbst.2, -SLÄNDA 1 o. TROLLERSKA 1); ngn gg äv. om (äldre) kvinnligt troll; äv. i oeg. l. bildl. anv., i sht förr särsk. dels nedsättande, om l. till kvinna som i fråga om sinnelag l. uppträdande l. handlande l. utseende för tanken till en trollpacka, dels smeksamt l. skämtsamt, om l. till söt l. rar yngre kvinna (med intagande l. förtrollande sätt) (jfr TROLLERSKA 2). VadstÄTb. 168 (1592). Vthi Trier, i Schwaben, Saxen, Danmark och andre fleere Ortar, wordo .. een stoor hoop Trullpackor brände. Schroderus Os. III. 2: 330 (1635). Sant är det wäl, at igenom förgiftiga och skadeliga örter, och annor diefwulskap, Trollpackor mycket kunna skada ens Boskap. Dahlman Reddej. 57 (1743). Th. Kittelsen lyckas med .. stark känsla för det mystiska .. framkalla trollpackor och nissar och allt trolltyg, som finns i sjöar och floder .. och rullar sten efter kristet folk. Laurin Konsth. 618 (1900). Skällsordet trollkäring och trollpacka tillgreps lätt nog i harmen och hettan. Rig 1922, s. 146. I morgon vid samma tid väntar jag er, lilla trollpacka. Om ni ändå visste hur praktfulla era ögon äro när ni ser så där föraktfull ut! Tång MörkP 82 (1934).
2) (förr) om enkelt redskap bestående av en med lod (o. streckmarkeringar) försedd bräda för kontroll av bords lutning l. (mot horisontalplanet bildad) vinkel o. d. Hasslöf SvVästkustf. 293 (1949). Första bordet sätts i nästan vertikalt i spunningen. Lutningen i sidled kontrolleras med ”trollpackan”, en bräda med ett lod. TurÅ 1987, s. 195.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content