TRONA trω3na2, r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[sv. trona av arab. ṭrōn, ellips av naṭrūn (se NATRON); termen tidigast använd 1773 av svensken C. Bagge; jfr t., eng. trona]
kem. (färglöst l. gult) mineral varur nativ soda (se SODA, sbst.1 2) l. natriumkarbonat framställs. VetAH 1773, s. 140. Den Afrikanska sodan kallas Trona (häraf namnet natron); densamma utgöres af halfannangång kolsyradt natron, samt förekommer i handlen blandad med fin ökensand och pressad i tegelstensform. Keyser Kemien 2: 96 (1871). Tronan förekommer tills. med soda som kristalliniska, i luften ej vittrande afsättningar ur natronsjöar i Egypten, Fessān, där den används som byggnadsmaterial. 2NF 30: 3 (1920). Trona är ett mineral, som .. användes som vanlig soda. Kjellin (1927).
