SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1949  
OBTRUDERA, v. -ade.
Etymologi
[jfr eng. obtrude; av lat. obtrudere, tvinga m. m., av ob (se OBDUCERA) o. trudere, tränga m. m. (jfr TRYTA). — Jfr INTRUSION]
(†) påtvinga l. påtruga (ngn ngt); äv.: tvinga (ngn att göra ngt o. d.). RP 3: 174 (1633). En deel (gäldenärer) .. sambla odugze warur tillhopa att obtrudera sin creditori i bethalning. HSH 31: 32 (1663). Jag (finner) .., at vi ej kunne obtrudera Herr .. Landt-Marskalken at gifva oss proposition. AdP 1800, s. 86.
Spoiler title
Spoiler content