[jfr eng. obtrude; av lat. obtrudere, tvinga m. m., av ob (se OBDUCERA) o. trudere, tränga m. m. (jfr TRYTA). — Jfr INTRUSION]
(†) påtvinga l. påtruga (ngn ngt); äv.: tvinga (ngn att göra ngt o. d.). RP 3: 174(1633). En deel (gäldenärer) .. sambla odugze warur tillhopa att obtrudera sin creditori i bethalning. HSH 31: 32(1663). Jag (finner) .., at vi ej kunne obtrudera Herr .. Landt-Marskalken at gifva oss proposition. AdP 1800, s. 86.
