innerligen l. starkt längta; äv.: hysa begär l. intensiv önskan; särsk. samordnat l. i (tautologisk) förb. med annat verb ss. längta l. åstunda o. d.; i sht med bestämning inledd av prep. efter l. till; förr äv. med obj. l. i förb. med inf. l. att-sats; äv. oeg. l. bildl. Längta och trängta efter svar. I hans oordhe förbidadhe min siäl, åstundadhe och tränctadhe effter syndernes förlåtilse som han lofwat hadhe. OPetri 1: 116(1526). Thet Mickel gör ondt, och han min dödh trängter. Forsius Fosz. 74(1621). Erik den Heliges Ätt war utgången .. och en ny skulle nu uphöjas på thronen: Dertil trängtade åtskillige Herrar, som med Konunga-husen woro förbundne. Dalin Hist. 2: 218(1750). På backen .. Hästen gul / Upreser sin man i sky; / .. I eldad brunst han trängtar sin kos, / Och frustar med en gnäggande nos. Bellman (BellmS) 1: 268(1790). Så vår fädernesbygd trängtar med ömt begär, / Dig, o Cesar, att återse. Adlerbeth HorOd. 148(1817). Han rynkade ögonbrynen och sa det han egentligen trängtat efter att få säga. Tunström Tjuven 94(1986). — jfr EFTER-TRÄNGTAo. HIMMELS-, RÄTTFÄRDIGHETS-, SANNINGS-, SKÖNHETS-TRÄNGTANDE.
