TRÖSKE trös3ke2, sbst.2, förr äv. TORSKE l. TROSKE l. TRÖSK, sbst.4, n.; best. -et.
Ordformer
(torske 1864–1919. torske- i ssgr 1919 (: Torskebark)–1951 (: Torskebark). tosk- i ssg 1919 (: Tosk-bark). trosche c. 1785. troske 1885–1919. troske- (-å-) i ssgr 1694 (: Tråskebark)–1824 (: Tråsketräd). trösk 1773. trösk- i ssg 1951 (: Trösksaft). tröske 1737 osv.)
Etymologi
[sv. dial. tröske; jfr d. dial. trøske, tryske; jfr äv. d. trøske, poröst o. förruttnat vedträ; sannol. etymologiskt samhörigt med TRÅS, sbst.2 (jfr TRÖSTE)]
(numera mindre br.) buske (l. småträd) av släktet Frangula Mill., brakvedar, l. Rhamnus Lin., getaplar; särsk.: om arten Frangula alnus Mill. (äv. benämnd Rhamnus frangula Lin.), brakved. Linné Fl. nr 194 (1745). Åtskillige växter, såsom losta (bromus fecalinus), omogne bär af tröske, (Rhamnus frangula), hundloka .. m.fl. gifva ock grön färg. TBergman hos Scheffer ChemFörel. 434 (1775). R(hamnus) Frangula, brakved, toste, tröske, 2–3 m hög buske med oväpnad stam. 2SvUppslB 4: 956 (1963). Eftersom en sjukdom i munnen hos barn kallades torsk eller trösk trodde man, att busken tröske kunde bota denna sjukdom. ÖgCorr. 30 ⁄ 12 1968, s. 5. — jfr BRAK-TRÖSKE.
Ssgr: A (†): TRÖSK-BARK, se B.
B (numera mindre br.): TRÖSKE-BARK. (trösk- 1919. tröske- 1694 osv.) bark av ”tröske”, frangulabark (särsk. använt dels ss. färgämne, dels ss. laxativ). Bromelius Chl. 4 (1694). Tröske-bark (Rhamnus frangula) färgar ylle krapp-rödt, om den aftages Midsommars-tiden. VetAH 1761, s. 272. En annan .. behandling var att giva den sjuke ett urkok på frangulabark, på grund av behandlingen även kallad tröskebark .. vilken behandling närmast avsåg att framkalla laxering. Gentz Lindgren 324 (1946). Krook Handköpsben. 148 (1951). —
