SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2009  
TUBÅ, interj.
Etymologi
[av fr. tout beau; jfr TOUJOURS]
(†) till hund (äv. person): håll!, lugn!, sakta (i backarna)! (jfr SAKTA, adj. 5 c, d). Jag satt och skämdes som en stackare vid bordet, då jag såg honom, som du ville kuscha, med sitt stolta och städade skick så godt som ropa tubå till oss! Carlén Bull. 1: 292 (1847). Tubå Moppe! Bremer Fad. 17 (1858). Ekbohrn (1936).
Spoiler title
Spoiler content