TUBULÄR tub1ɯlä4r l. tɯ-, l. -æ4r, adj.
(i fackspr.) som avser l. hör samman med l. består av l. är försedd med (små) rör l. kanaler; äv.: som är rörformig. Njurarna och lungorna är tubulära organ. Den tubulära Britanniabron. TByggn. 1859, s. 117. Uti 29 tubulära ångpannor alstras den till de båda götvalsverken och martinverket erforderliga ångan. JernkA 1894, s. 122. Tubulära körtlar. Sundberg (1926). Första tecknet på en hälsopåverkan från kadmium är skador på njurkanalerna, det som vi kallar tubulär njur-skada. DN 25 ⁄ 11 1996, s. A5.
