SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2009  
TULTA tul3ta2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; -ING (se avledn.).
Etymologi
[ljudsymbolisk l. ljudhärmande bildning. — Jfr TULTA, sbst.]
i sht om småbarn l. trind o. d. person: gå osäkert l. ostadigt (med små steg); äv. oeg. l. bildl.; jfr RULTA, v., STULTA, v. Twå tree små på Rad kring Stool ok Benckiar tultar. Lucidor (SVS) 39 (1668; uppl. 1997). Påfven, i röd klädnad och kalott, tultade sist i raden godlynt, fet och frodig utan anspråk och utan grandezza. Bremer GVerld. 2: 177 (1860). Öfver den blygrå viken tultar en liten ångbåt i väg. Lindqvist Stigm. 58 (1906). Där tultar nu i solskenet en liten byting med en smörgås i näven. Holmström Benj. 78 (1932).
Särsk. förb.: TULTA EFTER10 32, äv. 40. gå tultande efter ngn. En liten flicka .. tultar efter, håller modern i kjolen. Lundgren MålAnt. 3: 54 (1872).
TULTA OMKRING10 04, äv. KRING4. gå tultande omkring. Att snart med största nöije / Två, tree små tulta kring och ropa syster, broor. AWollimhaus Vitt. 25 (1672).
TULTA UT4. tultande gå ut (ngnstädes). Roos OsynlVäg. 164 (1903). Ingen lägger märke till Fredrik som tultar ut på bryggan och lägger sig på mage. Henschen SkuggBrott 63 (2004).
Avledn.: TULTING, m. ⁄ ⁄ ig. (vard.) (litet) barn; äv.: liten pojke. (Sv.) Tulting (t.) kleiner Knabe. SvTyHlex. (1872). Den minsta flickan, en liten tulting på tre år. VL 1895, nr 292 B, s. 2. Det ser nätt ut .. om vi .. se små näpna tultingar på fyra, fem vårar försöka att jaga de behändigt trippande dufvorna. Ahrenberg Infall 62 (1908).
Spoiler title