SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1960  
RULTA rul3ta2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (tillf., Tholander Ordl. c. 1875).
Ordformer
(förr äv. rullta)
Etymologi
[sv. dial. rulta, gå (tungt, långsamt o.) vaggande, skaka(s), gm skakning fara upp o. ned (om vagn på stenig väg o. d.); jfr dan. o. nor. rulte, nor. dial. rulta, störta, falla omkull, välta, shetl. rult, rolt; sannol. till den stam som föreligger i (o. möjl. urspr. avledn. av) RULT o. RULTA, sbst. (o. liksom dessa ord sannol. ofta anslutet till RULLA, v.). — Jfr RULTIG]
Arvidi 78 (1651; i rimlista; utan angiven bet.).
1) (vard.) om person l. djur: gå (l. springa l. röra sig) tungt l. ovigt, särsk. på ett vaggande sätt; äv. om barn: tulta, stulta; äv. i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet. (äv. i utvidgad anv., om sätt att röra sig o. d.: som utmärkes av rultande). Lind (1749). Ännu rultar bland Oss tandlös den vördade gumman. Polyfem I. 24: 2 (1810). Lilla Lina som rultar med sin klumpkänga. Topelius Dagb. 3: 386 (1838). Stå för sig sjelf, det kunde hon (dvs. den lilla flickan): ja kors / Hon kunde gå och rulta hvart hon ville. Hagberg Shaksp. 10: 152 (1850). Gåskarlen hade alltid fått lära sig .. att gå sakta och rultande. Lagerlöf Holg. 1: 32 (1906). (De förvildade svinen) kastade om och försvann i rultande galopp in i snåren. Fridegård Offerrök 26 (1949).
2) (numera bl. tillf.) om vaggande föremål l. om framrullande maskin o. d.: röra sig med (tunga o. stötigt) vaggande l. med (ojämnt l. stötigt l. skakigt) rullande rörelser; av språkkänslan ofta uppfattat ss. utvidgad l. bildl. anv. av 1 (jfr RULTA OMKRING 2). Gifftans Frucht seer man när Waggan rultar. Lucidor (SVS) 81 (1668).
Särsk. förb. (i allm. till 1; vard.): RULTA AV10 4. (numera bl. tillf.) rulta i väg l. bort. JJNervander 1: 153 (1833).
RULTA BORT10 4. Auerbach (1913). Lunsen .. rultade bort genom korridoren. Bergman LBrenn. 193 (1928).
RULTA EMOT10 04. rultande gå l. röra sig emot (ngn). Eurén Kotzebue Orth. 2: 107 (1794).
RULTA FRAM10 4. Steffen BrittStröft. 376 (1895). Gamla präster skrudade i vita kåpor rultade fram. Jonason Anderson Ingenst. 82 (1952).
RULTA FÖRBI10 04. En gammal gumma rultar förbi. Rogberg Två 111 (1929).
RULTA IN10 4. Topelius Läsn. 7: 113 (1891).
RULTA I VÄG10 0 4. Högberg Storf. 125 (1915).
RULTA MED10 4. Den lilla flickan, som är fyra (år), rultar med på sladden (efter syskonen). Johnson Här 47 (1935).
RULTA OMKRING10 04.
1) till 1. Nordforss (1805). Tjocka, otympliga, obehagliga gamla kvinnor .. rultade omkring. Nordström Amer. 230 (1923).
2) (tillf.) i utvidgad l. bildl. anv., motsv. rulta, v. 2. Vi (se) en av grävmaskinerna rulta omkring på sitt caterpillarband. TurÅ 1937, s. 119.
RULTA OPP, se rulta upp.
RULTA PÅ10 4. (mera tillf.) skyndsamt rulta i väg l. fortsätta med sitt rultande. Hagberg Shaksp. 11: 213 (1851).
RULTA UPP10 4 l. OPP4. PT 1901, nr 292, s. 3.
RULTA UT10 4. Laurin Minn. 2: 76 (1930).
RULTA ÅSTAD10 04. rulta i väg. Auerbach (1913). Johansson RödaHuv. 1: 25 (1917).
Ssg: (2) RULT-ÄGG, n. (mera tillf.) om ägg som har ungefär lika tjocka ändar o. som vid äggrullning rullar vaggande (rakt fram). SvD(A) 1956, nr 88, s. 8.
Spoiler title
Spoiler content