publicerad: 1947
NED, adv. ssgr (forts.): (5) NED- (resp. NEDER- l. NER-; jfr anm. sp. 262) -TRÅCKLA, -ing. sömn. jfr ned-sticka, v.2, ned-sy. Sömnadsb. 196 (1915). —
(3, 5 b, 12) -TRÅDA. [fsv. nidher trodha] (†) nedtrampa; trampa sönder, krossa med hjälp av fötterna; fördärva (ngt) gm att trampa i l. på det; ofta bildl. (jfr ned-trampa 4 d). Iagh haffuer trampat them j minne wredhe, och nedhertrodhit them j minne grymheet, Ther aff haffuer theras blodh stenckt mijn klädher. Jes. 63: 3 (Bib. 1541). Jesu mig ödmiuka tå, / Alt mitt högmod nedertrå. Österling Lärops. 3 (1724). Krubban bör .. (göras sådan), at Fåren intet kunna springa i Krubban och deras Foder nedtråda. Alströmer Får. 26 (1727). Tå andre .. finna huru then oskurna Säden blefvit nedertrådd och förderfvad. VDAkt. 1752, F III 7. Ach! at jag och förmådde, / Ur stoftet resa .. (de krigare), som ligga nedertrådde! Wallenberg (SVS) 1: 79 (1767). Sahlstedt (1773). —
1) (numera bl. i vitter stil, mera tillf.) till 1, 2, 3: (högtidligt, värdigt o. d.) stiga l. gå ned. RARP 1: 62 (1627). De fallne nerträda / till Asarnas hof. Tegnér (WB) 2: 69 (1811). Weibull (o. Tegnér) LUH 1: 114 (1868; i bild). särsk. (†) oeg., om sak. Cederschiöld QvSlägtl. 2: 352 (1837).
(3) -TRÄDA, v.2, -ning. (mera tillf.) träda l. sticka (ngt) ned (i l. genom ngt). Murberg FörslSAOB (1793). Berg Handarb. 119 (1874). —
-TRÄNGA, -ning. [fsv. nidherthrängia, nedtrycka, undertrycka]
1) till 1, 2, 3, 8, intr., förr äv. refl.; äv. med saksubj.; äv. bildl. Rosenstein 3: 93 (1787; bildl.). Lägst i beskuggade vrår nedträngde sig ljuset. Adlerbeth Æn. 204 (1804). Ryssarnas nedträngande i Vesterbotten. Tegnér (WB) 2: 371 (1809). En ypperlig, till kärnpunkterna nedträngande framställning (av Spinozas lära). OoB 1932, s. 613.
2) tr.
a) till 1, 2, 3, 8: komma (ngn) att bege sig l. draga l. glida l. falla ned (från l. i ngt) gm att tränga (undan) honom; stundom: tvinga ned (ngn); äv. med saksubj.; äv. bildl. Nedtränga någon af bänken. Murberg FörslSAOB (1793). Att de nuvarande lärarinnorna .. skulle i konkurrensen med de manliga lärarne nedträngas till de lägre och mellanklasserna. SvFlicksk. 306 (1888).
b) (†) till 3: sticka l. pressa ned (ngt i l. genom en trång öppning o. d.). Murberg FörslSAOB (1793).
(12) -TUDDA. (†) oreda l. stöka till (en säng) gm att tumla om l. vältra sig i den. Schück FUpsala 138 (cit. fr. c. 1730). Murberg FörslSAOB (1793). —
(1, 2, 3, 5 b) -TUMLA. (numera bl. tillf.) falla ned l. omkull under omtumlande o. d. Murberg FörslSAOB (1793). LBÄ 39—41: 209 (1800). Lundell (1893). —
(8 b, 12) -TUMMA, v.1, -tumning. skogsv. vid inmätning (tumning) av timmer o. d. göra avdrag på diameter l. längd (i anledning av förekommande fel på virket). Vid rundvirkes försäljning föranleder vattved i regel .. icke vrakning eller nedtumning. 2NF 31: 906 (1920). —
(12, 13) -TUMMAD, p. adj. (mera tillf.) om bok o. d.: solkig o. full av märken efter tummarna. Katekesen ... En liten långsmal, nedtummad bok. Moberg Sedebetyg 181 (1935). —
-TVINGA, -ning.
1) till 1, 2, 3: tvinga (ngn l. ngt) att förflytta l. röra sig l. komma ned; pressa l. trycka ned; äv. med saksubj. Broman Glys. 3: 292 (c. 1730). Atmosfertrycket nedtvang pistonen. Frykholm Ångm. 147 (1881).
2) till 8.
a) (†) till 8 a; i uttr. nedtvinga en ekvation till en viss (lägre) grad, gm en matematisk operation förvandla en ekvation till en ekvation av viss (lägre) grad. VetAH 1785, s. 96.
b) (numera knappast br.) till 8 b: pressa ned (ngts pris, värde, kostnad, omfång o. d.), pressa ned priset osv. på (ngt). Utländska införskrifningar hafva obilligt nedtvungit prisen på Svensk spannmål. LBÄ 29—31: 154 (1799). Att nedtvinga lefnadskostnaderna. Lundin NSthm 640 (1889). SD(L) 1894, nr 294, s. 3.
c) (numera bl. tillf.) till 8 c: pressa ned (ngn l. ngt) till en lägre nivå, sämre ställning o. d. Dessa förändringar, alla syftande på att nertvinga den fria och sjelfständiga Jordbrukare classen till ett mer eller mindre hårdt beroende af andras arbitraira villja, torde (osv.). LBÄ 19—20: 67 (1799). BtRiksdP 1900, 2Hufvudtit. s. 9. —
(12) -TYGAD, p. adj. (neder-) (†) illa åtgången l. tilltygad. Lundberg Paulson Erasmus 159 (1728). —
(1, 5) -TYNGA, -ning. [fsv. nidherthyngia; jfr dan. o. nor. nedtynge]
I. tr.
1) (eg. med användande av sin egen tyngd l. gm belastning med viss tyngd) draga l. pressa l. trycka ned (ngt) l. komma (ngt) att glida l. sjunka l. böja sig ned; vanl. med saksubj.: gm sin tyngd draga l. pressa l. trycka ned (ngt) osv. Spegel Pass. 320 (c. 1680). Båten nedtynges för mycket af lasten. Sundén (1887). särsk. övergående i bet.: vara tungt belastad o. d. Tvenne bokhyllor nedtyngdes af lexika, Grekiska och Latinska auktorer, m. m. CFDahlgren 4: 126 (1831).
2) (†) i uttr. nedtynga ngt över ngt, lägga ngt ss. en tyngande börda över l. på ngt. Elgström (o. Ingelgren) 220 (1810; i bild). Förtryckarn .. nedtynger oket öfver våra skuldror. Dens. 233.
3) bildl.
a) med saksubj. betecknande ngt som uppfattas ss. en tyngd l. börda (särsk. tungt arbete, ålder, sjuklighet o. d.): tynga l. trycka l. pressa (ngn); hårt belasta; äv. övergående i bet.: besvära, trötta, plåga. Polyfem II. 51: 3 (1810). På landsbygden funnos endast slafvar och coloner, som, nedtyngde af pålagor .., hälsade germanerna välkomna. Rydberg KultFörel. 4: 183 (1887). Franzén, som var nedtyngd af sjuklighet. 3SAH 2: 771 (1887). Han (kunde) med tiden icke undgå att nedtyngas af de många tröttande tentamens- och examensbestyren. Därs. 4: 94 (1889). Kersti .. som gammal gumma, nertyngd af år och förfinad af sorg. Larsson Solsid. 23 (1910). särsk.
α) (numera bl. tillf.) med avs. på person l. ngns sinne o. d., övergående i bet.: göra betryckt l. beklämd, trycka. Geijer Häfd. 45 (1825). Hvad sorg nedtynger ditt sinne? Johansson HomIl. 1: 362 (1846). Kanslern tog med nedtyngd själ / .. sitt sista, vemodsblandade farväl. Wirsén Vint. 201 (1890). Ackté Minn. 1: 254 (1904, 1925).
β) med avs. på sak: göra (stil o. d.) tung, tynga; i alltför hög grad belasta (ngt med ngt); vara till hinders för (ngt), göra trög l. besvärlig; äv. i uttr. icke vara nedtyngd av ngt, ironiskt: icke vara alltför rikt välsignad l. försedd med ngt, vara fattig på ngt. De tvenne hopstötande genitiver, Bältens isars, hvilka nedtynga versen (i P. A. Wallmarks dikt ”Handen”). Polyfem II. 28: 1 (1810). Undervisningen, som nu måste .. nedtyngas av en mångspråkighet, som blir nästan olidlig för de små nationerna. Cederschiöld Framtidssv. 12 (1917). (Fredrik Cederborghs) hus förefaller icke .. att ha varit nedtyngt av mammon. Böök ResSv. 129 (1924).
b) (tillf.) med personsubj.: belasta (ngn l. ngt) med ngt som värkar l. känns ss. en tyngd l. börda. Man nedtynger det unga sinnet under en mängd ord och lexor. Geijer I. 5: 37 (1810).
II. (†) intr., i uttr. nedtynga åt ngt, på grund av tyngdlagen dragas l. sträva ned mot ngt; jfr gravitera 2. Månen nedtynger åt jorden. Murberg FörslSAOB (1793). —
(12 a) -TYSSA. (nedher-) (†) = ned-tysta 5. Wårt samwet (är) itt sanfärdigt wittne, som intet med mutor nedhertyssas. SLaurentii Ridd. M 3 b (1622). —
(12 a) -TYST. (tillf.) alldeles tyst. Det var alldeles nedtyst. Strindberg Sag. 175 (1903). Dens. HMin. 1: 42 (1905). —
1) med avs. på person: gm tillsägelse l. på annat sätt få (ngn) att sluta tala l. föra oljud o. d., bringa (ngn) till tystnad, få (ngn) att tiga; äv. med saksubj. Han lät icke nedtysta sig, utan fortsatte att tala. Svart G1 130 (1561). När Ting hållas och Almogen bullrar, så klappa Drotterna eller Presterna (Lagmennen) Liud och neder tysta Folket. Rudbeck Atl. 1: 642 (1679). Den ena (kabbalisten) försökte taga ordet från den andra, afbröt honom genom att skrika ännu högre, och blef i sin tur snöpligt nedtystad. Lundberg-Nyblom Serao Luftsl. 61 (1892). särsk. (numera bl. tillf.) betecknande att ngn fysiskt sättes ur stånd att ge ljud ifrån sig, särsk. dödas. LejonkDr. 20 (1689). (En masurisk bonde ropade något till K. XII; konungen lät) sin gamla Lifknekt Måns Lank hemligen skiänka honom en kuhla, så att han blef der på platsen strax nedertystader. HC12H 1: 20 (c. 1734).
2) med avs. på ljud l. röst o. d.: bringa (ljud o. d.) att upphöra, komma (ngns röst, mun o. d.) att tystna; vanl. mer l. mindre bildl., särsk. för att beteckna att ngn upphör (l. bringas att upphöra) med yttrande av ett visst slag (motsägelse, invändning, fråga, påstående, smädelse o. d.); äv. med saksubj.; jfr 3, 6. Skytte Or. C 6 a (1604). När .. döden .. / .. min röst / Nedertystar. Österling Lärops. 54 (1724). Gerna ville jag nedtysta de munnar, som baktala och försmäda Eder. Ekelund Fielding 265 (1765). Hur kringskuren friheten än är, kunna ändå aldrig sökande andars frågor helt nedtystas. SvFolket 5: 99 (1939).
3) (tillf.) med anslutning till ned, adv. 8 a, b: göra (ljud o. d.) tystare l. lägre, dämpa; stundom svårt att skilja från 2. Lundgren MålAnt. 3: 149 (1873). Å pianon blir tonen dämpad eller nedtystad medelst af filt, läder eller ylle betäckta klaffar. NF 4: 70 (1880). Allt låg nertystat, .. nådde icke ens upp till höjden av den lilla myggans kvidande borta vid branten. Högberg Utböl. 2: 208 (1912).
4) laga så att talet om (ngt) avstannar l. att allmänheten icke får kännedom om (ngt).
a) med avs. på brott, förseelse, oegentlighet o. d.; särsk. för att beteckna att ngn gm mutor l. andra åtgärder lagar så att ngt hemlighålles l. icke anmäles inför vederbörande myndighet o. därigm undgår bestraffning; om ämbetsman o. d. äv. (i sht förr) övergående i bet.: låta (ngt) passera utan bestraffning resp. utan vederbörlig anmälan för myndigheterna. Somlige saker warda genom Mutor och gåffuor, så skylskap wenskap och Mågasemia fördolde och nidtystade. ÄARäfst 205 (1596). Wij .. (ha) beslutet .., at ingen Lagman, Häradzhöfdinge .. eller någre andre .. skall hafwa mackt några Halssaker eller andre Högmåls saker at tillgifwe, igenom fingren see, nedhertyste eller förlijke, utan låte them komme för Lag och för Rätte. Schmedeman Just. 119 (1604). Blifva icke the argaste bofvestycken nedtystade genom Penningar? Scherping Cober 2: 246 (1737). 1674 .. (var Hollstenius) anklagad för 2:dra resan stöld af svin och gäss m. m. Första gången synes han gått fri, men nu kunde saken icke nedtystas, då han af rättsbetjänte blifvit ertappad. Hagström Herdam. 1: 405 (1897). SvD(A) 1929, nr 285, s. 7. särsk. (†) med avs. på ngt som man (ensam) har vetskap om: icke yppa, hålla tyst med. Då hade be:d Mårtten Swänsson förhållitt hånom, att om han något wisthe om samma sach, schulle han iche sådantt nedertystha. ÅngermDomb. 4/5 1644, fol. 5.
b) i allmännare, numera obr. anv. (jfr c); stundom: laga så att (ngt) tiges ihjäl l. icke (i berättigad grad) kommer till allmän kännedom; hemlighålla; undertrycka; äv. med saksubj.: komma minnet av (ngt) att förblekna. SynodA 2: 45 (1586). Hans bok, som i fjord blef nedertystad. RP 7: 77 (1637). Salomon war wäl en berömelig Konung; men hans goda namn blef mycket wanhedrat, hans stora gerningar mycket nedtystade, genom hans omilda son Rehabeam. Spegel Pass. 205 (c. 1680). (Vi ha visat) Att wij altijd warit redebogne och ännu äre, till att skyy och nedertysta alt hwad som Theologi kunna med goda skähl bewijsa wara strijdigt med wår religion. Annerstedt UUH Bih. 2: 307 (i handl. fr. 1687). Skulle icke mångt härligit medicament på sådant sätt alldeles blijfwit nedertystat, eller alldrig kommit i bruuk. HdlCollMed. 14/10 1696. Afunden nedtystade snart en så ædel gerning. Murberg FörslSAOB (1793).
c) (numera bl. tillf.) i allmännare anv., med mer l. mindre tydlig anslutning till 2, 5, 6. Denna sanning får aldrig döljas, än mindre nedtystas. 3SAH 4: 13 (1889). Det är icke lätt att .. nedtysta .. smygande rykten. Östergren (1933).
5) [jfr 1] bildl., med avs. på person (l. personifikation): bringa (ngn) till tystnad, få (ngn) att hålla sig tyst l. lugn l. att låta bli att opponera sig l. göra sak av ngt; ”täppa till munnen” på (ngn); äv. med saksubj. AAAngermannus FörsprKyrkiost. B 4 b (1587). Churfursten af Sachsen .. blef nedtystad genom det han fick öfra Lausitz. Ekelund NAllmH 1: 157 (1833). Parlamenterna .. måste genom förvisning och våld nedtystas. Därs. II. 2: 8 (1838).
6) [jfr 2] bildl., med sakobj.: bringa (ngt, eg. ngt som tar sig mer l. mindre högljudda uttryck l. uppfattas ss. ngt dylikt) att avstanna l. upphöra l. dö bort, få (ngt) att lägga sig, dämpa, kväva, stilla; utom tillf. numera bl. med avs. på oro, missnöje, opposition, kritik o. d.; äv. med saksubj. At nertysta Hof-Männernas tadel-lystnad. Tessin Bref 1: 264 (1753). En hemsk aning, som han ville nedtysta. Rydberg Ath. 341 (1859). Denna utmärkelse kunde dock ej hos Ehrensvärd nedtysta missnöjet med konungen. Nyblæus Forskn. I. 1: 299 (1873, 1879). Nedtysta hungern. Ödman UngdM 2: 45 (1876, 1881). Leoparden med tassen och klon / nedtystade hans (dvs. vargens) opposition. Andersson MickelR 238 (1900). I det längsta förmådde (den nordamerikanske kommunalpolitikern o. svindlaren) Tweed nedtysta presskritiken genom mutor. 2NF 30: 475 (1920). —
(1, 2, 3) -TÅGA. jfr nedgå 1. Murberg FörslSAOB (1793). Att 2000 Dalkarlar i fulla vapen kommo nedtågande öfver Långheden. Fryxell Ber. 3: 178 (1828). Strindberg Hems. 183 (1887). —
-UNDER400 l. 320 l. 040 (se för övr. anm. 3:o sp. 273), ss. adv. ngn gg -INUNDER4010, äv. 3020 l. 1040 osv., prep. o. adv. (förr äv. skrivet ss. två ord)
I. prep.
1) till 1, 14 a: ned l. nere under; nedanför (se d. o. I 1). Öster om kyrkian nidh under backen är S. Sigfridz källa. Schück VittA 2: 391 (i handl. fr. 1673). Att nedunder vattenspegeln .. troligen finnes en botten af grus och slam. 2SAH 58: 74 (1882). Jag gick till fönstret, och på gårdsplanen nerunder mig varsnade jag två barn. Lidforss Fragm. 109 (1894, 1904). särsk. till 1 c. Iagh (begär) H. Anderz Olaj signet nedher vnder thetta panthabreff. Rääf Ydre 1: 363 (i handl. fr. 1612).
2) (†) till 8 c, 17 c: nedanför, lägre än. Wår Herre Christus hafuer warit vti sins förnedringz stånd .. stäldt nedvnder alla menniskior. Muræus Arndt 2: 111 (1648).
II. adv.
2) till 14 a: på en plats nedanför l. mer l. mindre rakt under ngt; jfr 4. Wollimhaus Ind. (1652). I går har golfvet i Rättegångssalen i Capitolium i Richmond .. nedstörtat i den nedunder liggande samlingssalen. SydsvD 1870, nr 1, s. 3. Östergren (1933).
3) (föga br.) till 14 a: undertill. (Igelkottens fot) har fem skilda tår med klor, som äro ofvantill kullriga, på sidorne hoptryckta, nedunder rändlade. Nilsson Fauna 1: 136 (1820).
4) (numera bl. tillf.) till 14 a, b, för att beteckna lokalisering av ngt till den nedre delen av ngt (under en viss gränslinje o. d.); stundom svårt att skilja från 2. At ehn hofman kunde med hest icke rida thuertt öffuer gärdet .., thy thet var allastedis frusset åffuan wpå och neder wnder war ofrussitt. Brahe Kr. 43 (c. 1585); jfr 2. Den, som vil känna värdet .. af denna Kyrka, bör se henne väl på 5 sätt; utan på, innan til, ofvan uppå, ner under, och äfven (osv.). 1Saml. 1—6: 116 (1773). Till gördeln blott få gudarna regera, / Allt nedinunder tillhör djefvulen. Hagberg Shaksp. 11: 123 (1851). Munthe Skizz. 15 (1888). —
-VALSA, -ning. särsk. (i fackspr.) till 8 b, 12 b: göra (ngt) tunnare l. smalare gm valsning. JernkA 1869, s. 24. —
(1, 2, 3) -VANDRA, -ing. gå ned; äv. oeg., särsk. om vegetation: sprida sig till längre ned belägna trakter, dra sig l. tränga ned. Phosph. 1811, s. 319. Till den norska Ilexregionen nervandra en mängd fjällväxter. Sernander SkandVeget. 415 (1901). —
-VID40 l. 32 (se för övr. anm. 3:o sp. 273), prep. o. adv. (förr äv. skrivet ss. två ord) [fsv. nidher vidh; jfr nor. nedved] (numera ngt vard.)
I. prep.
1) (†) till 14 a: vid foten av, nedanför. På dän ena sidan repræsenterar (dvs. föreställer) Theatren ett angenämt Landskap ned wijd ett bärg. LejonkDr. 60 (1689).
2) till 14 a, c: nere vid. Thunberg Resa 1: 108 (1788). Det är bistert i natt nervid hamnen. Nerman Service GuldgrävDikt. 60 (1917).
3) till 14 b: nedtill vid (ngt); vid nedre delen l. ändan av (ngt). När Rågstånden gulna ned vid roten, äro kornen mogna. NorrlS 1—6: 100 (1798). Ärkebiskop Einar i Trondhjem hade fått en ringare plats nedvid bordet. Strindberg NSvÖ 1: 118 (1906).
II. adv., till 14 b: nedtill, vid basen. AktsamlKungsådreinst. 130 (1681). Hela Kronans högd up til Korsets spits är 9 tum och en linie; nedvid är des Diameter 8 tum och 8 linier. 1Saml. 1—6: 106 (1773). Benedictsson Peng. 140 (1885). Östergren (1933). —
-VIKA, -ning.
2) tr., till 1, 3, 5: vika (krage, kant, veck o. d.) så att den resp. det ligger ned; ofta ss. p. pf. nedvikt l. nedviken, om krage, motsatt: uppstående; äv.: gm vikning böja ned (ngt, t. ex. hattbrätte); tillf. äv. för att beteckna dels att ngt gm vikning bringas ned i l. under ngt, dels att en vikning göres i riktning nedåt. Salé 189 (1664). En grön .. tröja, under hvilken en mörk halsduk var nedviken. Öman Ungd. 166 (1889). Mörkblå klädning med .. en tämligen bred, nedvikt spetskrage. 3SAH 10: 255 (1895). Nedvikta o. dubbelvikta kragar. KatalÅhlénHolm 37: 77 (1916). Peter smög fram i regnet med nedviket hattbrätte och uppfälld krage. Siwertz Sel. 2: 50 (1920).
Ssg (till -vika 2): nedviks-krage. (ngt vard.) krage som bäres nedvikt, liggande; motsatt: uppstående krage. Steffen ModEngl. 126 (1893).
Avledn. (till -vika 2): nedvikbar, adj. (mera tillf.) som kan vikas ned. Nedvikbar krage. TurHb. 24: 7 (1920). —
(1, 3) -VINDA, -ning. [fsv. nidhervinda] förflytta l. transportera ned (ngt) gm vindning, hissa ned. SkeppsgR 1544, s. 6 a. —
(1, 2, 3) -VINKA, -ning. vinka åt (ngn) att komma ned, få ned (ngn) gm att vinka åt honom. SvTyHlex. (1851, 1872). Dalin (1853). —
(1, 3) -VIPPA, -ning. (numera bl. tillf.) komma (ngn l. ngt) att vippa över l. omkull o. falla ned. Hermelin DuFour C 7 a (1683; bildl.). —
(1, 2, 3) -VIRVLA. intr., förr äv. refl.: virvlande falla l. komma l. rinna o. d. ned. Tiselius Vätter 1: 63 (1723; refl.). Johansson HomIl. 12: 156 (1846). Sundén (1887). —
(1, 2, 3) -VISA, -ning. visa (ngn) vägen ned; äv.: säga åt (ngn) att gå ned, förvisa l. köra ned (ngn från en jämförelsevis högt belägen plats). Murberg FörslSAOB (1793). SvLittFT 1834, sp. 659 (i bild). Auerbach (1913). —
-VISPA, -ning. särsk. kok. till 3: nedröra (ngt i ngt) gm vispning. Murberg FörslSAOB (1793). Östergren (1933). —
(12 a) -VISSNA, -ing. (totalt) vissna; i p. pf. äv. i adjektivisk anv.: (alldeles) vissen. Skogman Eug. 1: 240 (1854). Tidigast, i midten af september, nedvissnade blasten på (potatissorten) Kaiserkrone. LAHT 1904, s. 142. Enstaka bladskivor voro nedvissnade. FoFl. 1942, s. 61. —
(12 a (o. 6)) -VITTRA, -ing. sönderfalla gm vittring, vittra sönder; tillf. äv. om bärg, med tanke på nivelleringen. NoK 1: 23 (1921; om bärg). SvNat. 1927, s. 22. —
(12) -VOTERA, -ing. stjälpa (förslag o. d.) gm votering, rösta omkull (ngn l. ngt); äv. mer l. mindre oeg.: vid möte o. d. förkasta. JernkA 1883, s. 159. NoK 122: 137 (1935). —
(1, 3, 5) -VRIDA, -ning. (mera tillf.) förflytta l. pressa o. d. ned (ngt) gm vridning. Murberg FörslSAOB (1793). TT 1902, V. s. 45. —
-VRÄKA, -ning. (ngt vard.)
1) till 1, 3, 5 b, tr.: (på ett våldsamt l. vårdslöst sätt l. hopvis o. d.) kasta l. fösa ned l. slå omkull (ngt) o. d. PH 4: 2780 (1748). Liken nedvräktes i tusental i stora gropar. Rydberg KultFörel. 3: 81 (1886). SkogsvT 1912, s. 167.
3) till 1, 3, intr.: falla l. komma ned på ett våldsamt l. vårdslöst sätt, i stora mängder o. d. Utur luften nedvrok en ofantelig mängd Snö. Murberg FörslSAOB (1793). —
(1, 2, 3) -VÄG. väg som bär nedåt l. leder till en plats längre ned; äv. i uttr. vara o. d. på nedväg, vara osv. på väg ned. Berzelius Res. 220 (1819). LfF 1912, s. 47. —
(1) -VÄGA.
1) (mera tillf.) tr.: tynga ned (vågskål, ena ändan av balansbräde o. d., så att den andra vågskålen resp. ändan av balansbrädet osv. väger upp); förr äv. bildl., för att beteckna att ngt väger tyngre än ngt annat, neutralisera o. d. Dalin (1853). I sin dagbok har .. (C. G. Tessin) antecknat, huru alla andra sorger blifvit ”nedvägda” af .. (hans 1768 avlidna hustrus) död. SvBL 10: 292 (1892). särsk. (†) allmännare: tynga l. trycka ned, gm sin tyngd draga ned. Serenius EngÅkerm. 17 (1727). KrigVAH 1856, s. 23.
2) (†) intr., om den tyngre belastade av de två skålarna på en våg: sjunka ned; äv. bildl. Dalin (1853). särsk. allmännare: gm sin tyngd dragas ned l. omkull. At vnga hustrur pläga / Af nijo månars frucht i barnsäng nederväga. Kolmodin QvSp. 1: 320 (1732). särsk. bildl. (med anslutning till ned, adv. 3), om fartyg: dragas l. sjunka ned (i vattnet). De (lösa seglen) vända sig, som vädren gå, / Och skeppet snart i sjön ned väger. Nordenflycht QT 1744, s. 55. —
-VÄLTA, v.1, -ning. eg. om (förflyttning under) en mer l. mindre regelmässigt rullande rörelse. Helsingius (1587).
1) (numera knappast br.) till 1, 2, 3, intr.: rulla l. falla l. störta l. ramla ned; förr äv. i fråga om ett regelmässigt rullande av runda föremål. VDAkt. 1680, nr 281. Tunnan nedvältade af stapeln. Murberg FörslSAOB (1793). Stenhuggaren .. råkade komma under ett större nervältande stenblock. SD(L) 1896, nr 49, s. 4.
2) till 1, 2, 3, tr.
a) (†) i fråga om ett regelmässigt rullande av runda föremål: rulla ned (tunna o. d.). Nedvältat 25 stora fastager uti en kiällare. HovförtärSthm 1766, s. 2536. Murberg FörslSAOB (1793).
b) allmännare: komma (ngt) att rulla ned l. på annat sätt störta l. ramla l. falla ned; numera nästan bl. (i sht vard., företrädesvis i p. pf.): stöta till (ngt) så att det förlorar balansen o. faller ned, riva ned. Den skada, fartyget tagit i träfningen af de nedervältade stockar. Lagerbring 1Hist. 1: 201 (1769). De bestego höjden af ett gränspass samt nedvältade eller nedslungade stora stenmassor på den framträngande Fienden. SP 1809, nr 18, s. 4. HT 1916, s. 81 (1818). Valerius 1: 235 (1824). Östergren (1933).
3) (†) till 1 l. 5, refl.: vårdslöst kasta l. vräka sig ned l. omkull. Nu Holofernes sig i sängen nedervälte. Kolmodin QvSp. 1: 624 (1732). —
(3, 6) -VÄLTA, v.2, -ning. köra över (ngt) med vält för att pressa ned det i underlaget, särsk. för att mylla ned det. Gadd Landtsk. 3: 161 (1777). Bildmark Entrepr. 210 (1921). —
(1, 2, 3) -VÄLTRA, -ing. eg. om (förflyttning under) en mer l. mindre regelmässigt rullande rörelse; i sht om (resp. med avs. på) icke helt runda föremål. Linc. (1640; under devolvo). Dalin (1853).
1) (numera mindre br.) intr. o. refl.: rulla l. falla l. störta l. ramla ned; äv. oeg., om vattenmassa o. d. En älf, i hvilken stora strömmar .. nedvältra från bärgen. Rydberg Myt. 1: 707 (1886). Östergren (1933; refl., mer säll. intr.).
2) tr.: komma (ngt) att rulla l. på annat sätt störta l. ramla l. falla ned. Stenen .. hittades nedvältrad i en grop. Fennia I. 4: 27 (1889). Hembygden(Hfors) 1915, s. 22. —
-VÄLVA. (†)
1) till 1, 5, intr., om sak: förflytta sig l. gå ned (eg. i en bågformig bana). Schroderus Os. 2: 248 (1635; om solen). En wågskåhl, som så snart vp- och nederhwälfwer. Isogæus Segersk. 777 (c. 1700). Vattnen .. / .. flöto dit (dvs. till sänkorna) från alla rum tillhopa: / Än nedervälfvande från alla höjder. JGOxenstierna 4: 243 (1815).
2) till 1, 2, 3, tr.: rulla l. välta ned (ngt). Då gingo vi aldeles til (krater-)öpningen, och nedhvälfde deruti stenar. Björnståhl Resa 1: 242 (1771). Sundén (1887). —
(1 a) -VÄNDA, -ning. [fsv. nidhervända] vända (viss sida l. yta) så att den blir riktad mot marken l. golvet o. dyl. l. (ett föremål o. d.) så att dess översta del l. fram- l. rät- l. uppsida o. d. blir riktad mot marken osv.; äv. (i sht förr) liktydigt med: vända upp o. ned på (ngt), se b; numera nästan bl. i p. pf. o. (mera tillf.) ss. vbalsbst. -ande o. -ning. Om Jorden then man körer wore öfwerst wåt och nedan torr, tå kan ey thet som nederwändes om alt thet Åhret wäl torckas. IErici Colerus 1: 89 (c. 1645). At (de kluvna) äplenas runda sida nedvändes vid inläggningen. Warg 379 (1755). Ej mer, på trafvar af lik och bårar, / Med fackla nedvänd och släckt, jag står. Wallin Vitt. 1: 57 (1839). De nedvända bilderna på en seendes näthinnor. Rydberg Varia 36 (1890, 1894). särsk.
a) (†) bildl.: vända upp o. ned på (ngt); jfr b slutet. Vår värld har nedvänt alla saker(.) Telemaqve blef gjord till Barnbok och Mackiavell till Psalmbok. CAEhrensvärd Brev 2: 365 (1800). Hermes 1821, 1: 24.
b) i uttr. upp och nedvända (särsk. i p. pf. upp och nedvänd), för att beteckna en total omvändning av ett föremål (så att den del som normalt befinner l. ursprungligen befann sig överst kommer underst o. tvärtom); vända upp o. ned på (ngt); äv. i uttr. upp och nedvända på ngt; jfr uppnedvända. En .. opp- och nedvänd digel. Rinman 1: 427 (1788). Upp och nedvända bokstäver. Elge BoktrK 50 (1915). särsk. bildl., för att beteckna att ngt totalt förändras l. bringas i helt annan (i sht felaktig) ordning l. i oordning. Om den eversion, op- och nedherwänning på saken, belangande, att Fursterne skola döma och Konungen exequera, swarar Hennes M:t, at (osv.). RA II. 2: 191 (1617). Detta up- och nedvändande på alla politiska och moraliska grundsatser. EP 1792, nr 21, s. 3. Verlden är upp- och nedvänd. Carlén Klein 215 (1838). —
(1, 2, 3) -VÄNTA. (mera tillf.) vänta att (ngn l. ngt) skall komma ned. Murberg FörslSAOB (1793). särsk. (†) i pass. l. refl., om kvinna: förväntas l. vänta sig skola nedkomma (med barn). Murberg FörslSAOB (1793; refl. o. i pass.). Adlerbeth Ant. 2: 256 (c. 1815; i pass.). —
(8 b) -VÄRDERA, -ing. åsätta (ngt) ett lägre värde, sänka värdet på (ngt); äv.: devalvera (myntsort); äv. bildl. Den svenska kronans starka nedvärdering. NDA(A) 1932, nr 267, s. 3. DN(B) 1933, nr 143, s. 12. En generell nedvärdering av hela nittiotalsgenerationens litterära insats. 3SAH LIII. 2: 364 (1942). —
(8 c, 12) -VÄRDIGANDE, p. adj. [efter d. nedværdigende, nor. nedverdigende, p. pr. av nedværdige resp. nedverdige, efter t. herabwürdigen] (mindre br.) förnedrande, vanärande. Nordström Landsortsb. 282 (1911). Avskyvärt över all beskrivning, nedvärdigande för bägge parter syntes ett dylikt (kärlekslöst) äktenskap tjuguåringen. Stiernstedt Liw. 19 (1925). DN(A) 1926, nr 72, s. 7. —
(1) -VÄRTS. [jfr ä. d. nedværts; efter t. niederwärts] (†) nedåt. (Vandalerna) vphängde .. honom widh then ena Footen, och Hufwudhet nedhwärts. Schroderus Os. 1: 701 (1635). VetAH 1742, s. 59. —
(12) -VÄVA, -ning. vävn. väva (en väv) färdig (o. klippa ned den); nästan bl. i p. pf., i sådana uttr. som bliva nedvävd l. få väven nedvävd o. d. Lind 1: 86 (1749). Hembygden(Hfors) 1915, s. 52. —
(1, 3) -VÄXA. om ngt växande: växa så att det sträcker sig ned (till ngt) l. in (i ngt) o. d. Säfström Banquer. U 4 a (1753). I bindväven nedväxande (kancercell-)strängar. Kräftsjukd. 46 (1930). —
(8 b, 12) -VÄXLA, -ing. nedbringa (fart, varvantal o. d.) gm växling; äv. abs.: ställa om växellådan o. d. till lägre fart. Att nedväxla hastigheten från 2000 hv. till 200 hv. per minut. TT 1899, Allm. s. 218. Vid nedväxling till ettan fordras .., att .. (bilen) står så godt som stilla. Nerén HbAut. 1: 149 (1911). —
-YRA, v.
1) till 1, 3, om snö o. d.: yrande falla l. komma ned; äv. oeg., om föremål som komma farande genom luften liksom yrsnö. Murberg FörslSAOB (1793). MarkallN 2: 144 (1821; oeg.).
2) (†) till 3, 13, i pass.: helt täckas av (yr)snö, bli översnöad l. igensnöad; äv. oeg.: bli täckt av ngt som kommer farande liksom yrsnö. Kolmodin QvSp. 1: 428 (1732; oeg.). Murberg FörslSAOB (1793). —
(1, 2, 3) -ÅKA, -ning. [fsv. nidher aka (CodUps. C 20 1: 180)]
1) om person l. föremål: glida l. åka ned. Murberg FörslSAOB (1793). (Där) satt .. nu gubben Lundbom och muttrade med brillorna nedåkta på näsan. Siwertz Sel. 1: 115 (1920).
Spoiler title
Spoiler content