SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2009  
TVILNA tvil3na2, v. -ade.
Ordformer
(förr äv. -w-, -ll-)
Etymologi
[sv. dial. tvilna; jfr ä. d. tvildne, d. dial. (Bornholm) tvilna (d. tylle); jfr äv. sv. dial. tvilna, tunna, tvinn, sämsta sortens spisöl; av ovisst ursprung]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) hälla (dryckesvara) (på flaska l. fat o. d.); särsk. i förb. tvilna på10 4, förr äv. tvilna ned, tappa i. Tå moste Saft och Kraft ingiutes genom Munnen, / Som Drikka twilnas need i Faten genom Spunnen. Spegel GW 249 (1685). Den fyllda flaskans innehåll tvilnades medelst en tratt öfver till hälften på den tomma buteljen. Norlind Hell. 1: 18 (1912). Ner med (malörts)kvisten i flaskan bara, tvilna brännvin på och avvakta efter förmåga och själsstyrka avsmakandets saliga stund. SDS 24 ⁄ 8 1995, s. B2.
Spoiler title
Spoiler content