SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2009  
TYGARE, r. l. m.
Etymologi
[jfr d. tyder; sannol. (med anslutning till TYG, sbst.1) av t. zeiger, gravstickel (se SEJARE, sbst.2). — Jfr MESSERTYGARE]
(†) om olika slag av verktyg för bearbetning av metall, i sht om visst slags svarvstål använt vid guillochering. Koppar, som skal Emailleras, ritsas starckt med en tygare, sedan bårstas, och löpes litet an på skierfwelen. Kiellberg KonstnHandtv. Juv. 3 (1753). Tygare .. (dvs.) svarfjärn vid guillochering. WoJ (1891). — jfr KORN-, RAND-TYGARE.
Spoiler title
Spoiler content