TYGA ty3ga2, v.3 -ade. vbalsbst. -ANDE (i ssgn till-tygande)
1) (†) styra ut (ngn). Ståteligh wore the (dvs. fåglarna) tyghat så, / At iagh them alle berömma må. Sigfridi A 4 a (1619). En swart man wäl tygader. Bergius Småsak. 6: 48 (i handl. fr. 1671).
2) gå illa åt l. misshandla (ngn l. ngt) (med synlig skada som följd); i sht (o. numera bl.) i den särsk. förb. TYGA TILL samt ss. senare led i ssgn TILL-TYGA, v.2 Åt minstone se the honom så tygad och skamfurad såsom Davids tiänare af Hanun. Broman Glys. 3: 80 (c. 1730).
3) (†) refl.: smutsa l. söla ner sig; särsk.: tömma tarmen; i särsk. förb. äv. i icke refl. anv. (se TYGA TILL 3); utom i särsk. förb. TYGA TILL anträffat bl. i ordböcker. (Sv.) Tyga sig .. (eng.) To ease one’s belly. Serenius (1741). Heinrich (1828).
Särsk. förb.: TYGA TILL10 4.
1) (†) till 1, i uttr. tyga sig till, styra ut sig. The komma intet uthur sängen om morgonen för än 7 eller 8. slår, sedan behöfwa the kläda sig en tima eller twå. När the omsijder få tygat sigh till .. så hinda the (osv.). Rudbeckius KonReg. 385 (1618).
2) (numera bl. mera tillf.) till 2: misshandla l. gå illa åt (ngn); behandla (ngt) (så l. så, särsk. illa). The tyga illa til thet arma Linets Lokkar, / Til thes the få med them bepryda sina Rokkar. Spegel GW 134 (1685). Jag kan ej annat än vara ganska nöjd med din recension af Wallins parodier. Du tygar till honom, som han förtjenar. LHammarsköld hos Hjärne DagDrabbn. 242 (1806). Boxningen föreskriver, att motståndaren skall tygas till; han skall fördärvas och misshandlas, och om allt skall vara riktigt, så bör han få ett par hjärnskakningar. SvD(A) 1929, nr 338, s. 8.
SAOB
