publicerad: 2009
TYG ty4g, sbst.1, n. (G1R 2: 111 (1525: skyttetyg) osv.) ((†) r. l. m. l. f. Roberg Beynon 15 (1697: Destiler-Tyg), HdlÅgerupArk. 1752 (: bränwjnstyg)); best. -et; pl. = (G1R 3: 282 (1526: draffuetygh) osv.) ((†) -er BtFinlH 4: 189 (1563: Hinder tyger)).
Ordformer
(tick 1549 (: Messingz tick). tig (-ii-, -gh) 1536 (: drafftiig)–1595. ty (th-, -ÿ) 1527 (: boscaps thy)–1889 (: Ridtyer, pl.). tyg (-ij-, -yy-, -ÿ-, -gh) 1525 (: skyttetyg) osv. zygh- i ssg 1556 (: zyghmestere))
Etymologi
[fsv. tygh, tyghe; jfr fd. tyg, tøy (d. tøj), nor. ty, tøy, fvn. tygi, fht. giziug, mht. ziuc, ziug (t. zeug), feng. getēoh, ämne, material, i pl. äv.: redskap; av mlt. tǖch (varav lt. tüg), av getǖch, utrustning, redskap, trol. till den rot som föreligger i TÖJA. — Jfr BETYGA, v.3, FARTYG, RESIGTYG, TYG, sbst.2, 3, TYGA, v.3, 4]
1) (numera bl. ss. förled l. senare led i ssgr l. elliptiskt för sådan ssg) koll., om samling l. uppsättning av redskap l. don l. utensilier l. verktyg l. instrument l. tillbehör (som används vid uträttandet av ett arbete l. göromål), utrustning; äv. i individuell anv., dels om enskilt redskap osv., dels om maskin l. mekanism l. anordning o. d.; äv. allmännare, om (samling av) sak(er) l. föremål l. ting o. d. Om någhor fåår sinom nästa peninga eller tyygh til at göma, och them samma warder thet stolet vthu hwset, finner man tiuffuen, tå skal han giffua thet twefalt igen. 2Mos. 22: 7 (Bib. 1541; Bib. 1999: gods). Dhen som alt sielf låter tilreda, han betale (värdshus)Wärden, för Säng, Duuk, Kiäril och Eld, så wijda han Wärdens tyg nyttiar. Schmedeman Just. 372 (1664). Jag troor inthet att man uthi aldraförsta tijder hafwer haft några sådana tyg och redskap, som man nu brukar, de man kallar Astrolabier och Quadranter. Rudbeck D. Ä. Atl. 1: 88 (1679). Hwar som bryter Kronones fängelse, at hielpa fånga ut, eller ther til lånar tyg och redskap .. han skal böta hundrade daler. MB 19: 1 (Lag 1734). Jag och Hassellstroem hade en gemensam med mattor betäckt släda, uti hwilken wi hade alt wårt tyg och don. FinKyrkohSÅ 1958–61, s. 339 (c. 1793). De heliga tygen (trumman o. d.) förvaras i en förfärdigad järnbeslagen låda, som hänges högt upp i ett träd. PopEtnolSkr. 7: 30 (1912). — jfr ARBETS-, BARBERAR-, BOHAGS-, BRAND-, ELD-, GRÄV-, HANTVERKS-, KOKE-, MANGEL-, RIT-, RÖK-, SKJUT-, SLAKTAR-, SMED-, SNICKAR-, SPINN-, STALL-, STICK-, SÄNG-, TIMMERMANS-TYG m. fl. — särsk.
a) om vapen l. krigsmateriel l. krigsutrustning o. d., tygmateriel; särsk. om (del av) harnesk l. rustning; numera bl. (om ä. förh.) ss. förled l. senare led i ssgr. G1R 8: 43 (1532). (Lat.) Armamentum .. (sv.) Allehande tyg som Rustning tillyder. VocLib. avd. 27 (c. 1580). (Trupperna) ginge ifrån Trundheem, förandes medh sig några falqvenette[r] och annat tyyg. Spegel Dagb. 81 (1680). — jfr DRABB-, FÄLT-, KNEKT-, KRIGS-, RUST-, RÖR-, SKYTTE-, STORM-, STRIDS-, STÄK-TYG m. fl.
b) seldon, seltyg; äv. om (del av) utrustning till ridhäst, ridtyg; numera bl. i vissa uttr. (se slutet) o. ss. senare led i ssgr. TullbSthm 22 ⁄ 6 1581. En Sadel och Bessele medh dess tillhörige tygh. BoupptSthm 25 ⁄ 8 1658. En Juncker-Stutzare (kom), han wille .. åka på Slädan, och hade sig Tyget thertil, mycket prächtigt vpputzat. Weise 349 (1697). Östergren (1964). — jfr BETSEL-, BJÄLLER-, DRAG-, KÖR-, REM-, RID-, SADEL-, SEL-, SLÄDE-, SVANS-TYG m. fl. — särsk. [jfr t. was das zeug hält m. m.] i sådana (bildl.) uttr. som (allt) vad tygen håller, så snabbt l. intensivt l. kraftfullt man orkar l. förmår l. är kapabel till; äv. med anslutning till c. En vacker morgon .. lyfte vår skuta .. ankar och hissade sina .. segel, för att till en början ganska varligt .. praktisera sig ut på redden och sedan vidare med guds hjelp allt hvad tygen kunde förmå. Sturzen-Becker 2: 71 (1842, 1861). I qväll måste du köra allt hvad tygen hålla! Backman Reuter Lifv. 2: 350 (1870). Så komma .. några tyska musikanter, gröna och luggslitna, och blåsa allt hvad tygen hålla i sin skrällande messing. Ödman VårD 1: 143 (1887). Nu syntes groparna efter lons nerslag i snön bra nog. Det var bara att kvista på för allt vad tygen höll. Rosendahl Lojäg. 264 (1956).
c) (†) om fartygs utrustning (t. ex. segel, tackling m. m.); särsk. i mer l. mindre tautologisk förb. med dels tackel (se TACKEL 1), dels tamp (se TAMP 3 a). G1R 4: 77 (1527). Båtar, pråmar och ökeståckar mäd segel, tyg och redskap. Rosenhane Oec. 27 (1662). Franzén Minnest. 2: 391 (1831). — jfr REP-, SEGEL-, SJÖ-, SKEPPS-, SKUTE-TYG m. fl.
d) i sht jäg. om fångst- l. jaktredskap för fisk l. villebråd o. d. Brahe Oec. 208 (c. 1583; uppl. 1971). Academien haffver privilegium .. att frit fiskia på cronans fiskevatn wid Ubsala under Ladugården, och .. vij haffva reda fåt fiskiarer och tygh der til. Rudbeck D. Ä. Bref 21 (1663). Vid lappning för älg sätts tyget i axelhöjd. JägUppslB 344 (1989). — jfr DREV-, FISKE-, JAKT-, LAPP-, METE-, NOT-, SJÖ-, SKALL-, SKRÄM-TYG m. fl.
e) om tillbehör till nattvard, särsk. om nattvardskärl (äv. med inbegrepp av l. om innehållet), nattvardstyg; numera i sht ss. senare led i ssgr. Schroderus Os. 2: 315 (1635). Hr. Silander reste dijt .. tog klockaren i Uhrås By med sig .. Kalcken uthur kyrkian, twenne oblater och wijn och handbooken .. kom uthi hans huuss och der upuacktade med Heligdomsens Tyg. VDAkt. 1699, nr 421. Hans sång flög lätt och ljus som en fjäril / kring altarets heliga tyg och käril. Karlfeldt Hösth. 81 (1927). — jfr MÄSS-, SAKRAMENTS-, SOCKEN-, SOCKENBUDS-TYG.
f) (†) om destillationsapparat. Jag (har) för min brors räkning uppköpt 3:ne stora tyg med panna, hatt och slang. Villius GlimtMö 86 (i handl. fr. 1803). Sundén AllmogelVg. 68 (1903). — jfr BRÄNNVINS-, DESTILLER-TYG.
g) om fordon l. transportmedel till lands l. sjöss; anträffat bl. ss. senare led i ssgrna FAR-, FLYTE-, FÄRJE-, RESE-, RO-, SKEPPS-, SOMMAR-, ÅK-TYG.
h) (†) med anslutning till 3, om föremål (särsk. kärl l. husgeråd o. d.) av visst material. All klädher och all tyygh aff skin, och alt skinwerck, och all trä käril skolen j skäär göra. 4Mos. 31: 20 (Bib. 1541). Tygh som äre giorde aff kopper. Linc. C 3 a (1640). — jfr JÄRN-, KOPPAR-, LER-, LÄDER-, MÄSSSINGS-, SILVER-, SKINN-, STEN-, TENN-TYG.
2) [eg. bildl. anv. av 1] (†) om kroppsdel l. organ ss. medel för utförande av viss funktion (jfr REDSKAP 3 a), särsk. dels om yttre könsorgan (hos man) (jfr DON, sbst.1 3 c γ slutet, REDSKAP 3 a slutet, TING, sbst.2 4 c) i uttr. hemligt tyg (jfr HEMLIG 2 b), dels ss. senare led i ssgr. Menniskian har .. twänne betzel på hela sin kropp, thet ena på Tungan, thet andra på thet hemliga tyget. Lindestolpe Frans. 45 (1713). — jfr KYSS-, MUNKE-, SIM-, SMÅ-, SNYT-TYG.
3) (†) ämne l. substans l. material l. råvara o. d.; äv. om ngt bearbetat l. tillverkat l. tillblandat l. tillagat (se särsk. c; jfr 1 h); i sht ss. förled l. senare led i ssgr. En Pottemakare hwilken aff enahanda Tygh gör åtskillige Käril. Schroderus HelsBegSkattk. 164 (1638). Då de några timar däreffter öpnade swulsten rann därutur något gulacktigt tyg. HdlCollMed. 6 ⁄ 11 1745. Vid åsynen .. (av strutarna med gul färg) påminde jag mig, att jag sett sådant gult tyg blandas ihop till gift åt flugor. Almqvist Mål. 74 (1840). — jfr SMEDJE-, SMIDE-, SMÄLT-TYG. — särsk.
a) om pappersmassa. JournManuf. 2: 349 (1827). Den sönderskurna lumpen (bringas) genast uti pappersvalsen eller uti stampverket, för att förvandlas till (pappers)massa eller s. k. tyg. Almström KemTekn. 2: 501 (1845). — jfr HALV-, HEL-, PAPPERS-, PAPPERSMAKAR-TYG.
b) stilmetall; äv. (koll.) om (ss. stilmetall använda) kasserade typer. Rudbeckius MemPubl. 23 b (1636). Typmetallen, stiltyget, tyget, består i allmänhet af ungefär 70 % bly, såsom grundstoff, och 30 % antimonium regulus, som hårdnande tillsats. Nordin Boktr. 59 (1881). GrafUppslB (1951). — jfr STIL-TYG.
c) om tillagad matvara. Äpplen och päron (förvaras) på sina laffwar lagde .. äpple och päronemost i tunnor, Syltat tyg i sina burkar, fiälingar och byttor. Rosenhane Oec. 150 (1662). 120 Rättter, mästedeels aff torr Fisk, såsom och bakat tygh medh Olio, Ägg och Frucht. Widekindi KrijgH 914 (1671). — jfr SOCKER-, SYLTE-TYG.
4) i allmännare l. mera obestämd anv., i sht med nedsättande l. ringaktande innebörd; i sht i koll. anv.; numera i sht ss. senare led i ssgr.
a) om folk (stundom äv. om enskild person) som anses vara av mindervärdigt slag, pack; särsk. i (den mer l. mindre tautologiska) förb. pack och tyg, se PACK, sbst.1 3 a. Bullernæsius Lögn. 237 (1619). En Kammare full med Fruentimmer! .. Ingen har kunnat blifwa mera förföljd och uttröttad, än jag i går blef af detta tyget. Ekelund Fielding 604 (1765). Du, ditt lumpna tyg, / din erkepoltron. Sturzen-Becker 3: 194 (1861). — jfr HORE-, KJOL-, KON-, O-, SKOJAR-TYG.
b) om ngt förargligt l. besvärligt l. skadligt o. d., otyg; särsk. dels om övernaturliga väsen o. d., dels (i sht ss. senare led i ssgr) om handling som ställer till besvär o. d. Här är så skräckeligen mycket tyg i wägen, som skall bortplåckas innan man får se, huru huset ser ut. Dalin Arg. 2: 369 (1734, 1754). Från .. (synden) krällde fram små Tråll, som Lustar nämdes; / Et skamlöst tyg, som ei på mig at krypa skämdes. Kolmodin QvSp. 2: 137 (1750). Käppen kan ni hielpa er med öfver buskar och tyg. Envallsson Kung. 27 (1784). — jfr DJÄVULS-, FANS-, FUL-, ILL-, KANALJE-, O-, OTÄCKS-, RACKAR-, SAT-, SATANS-, STYGG-, TROLL-TYG m. fl.
c) om ngt meningslöst l. onyttigt o. d., dumheter; särsk. om vad som utsägs i tal l. skrift: strunt l. nonsens o. d. Ekeblad Bref 1: 305 (1654). Så är jag ock en Doctor til at lära och underwisa. Men hwaruti: I Hebræiska, Grekiska och Latin mån tro? Ach Ney. Bort med sådant där torrt tyg. Runius (SVS) 2: 159 (1712). Allt sedan jag kom från Gborg har jag för det mesta flackat omkring i Stiftet, hållit visitationer, Kyrkovigningar, Prestvigningar och annat onyttigt tyg. Tegnér Brev 8: 168 (1837). Man pratar och trycker en mängd mycket radikalt tyg och otyg, men sjelfva verkställigheten går ytterst långsamt. Hellberg Samtida 12: 33 (i handl. fr. 1865). Schulthess (1885). — jfr KNÄVELS-, LAPPRIS-, SKRÄP-, STOLL-TYG.
Ssgr (i allm. till 1 a): TYG-ANSTALT~02 l. ~20. (förr) jfr anstalt 5. Samtliga tyganstalter (tygstationer och tygverkstäder) med tillhörande byggnader och jordområden. SFS 1917, s. 169. Tyganstalten står under tygofficeren och består av centralt tygförråd och tygverkstad av 1:a klass. 2SvUppslB (1954). —
-ARBETARE. [jfr t. zeugarbeiter] (förr) vid tygstation o. d. anställd arbetare; jfr -hantverkare. Tygarbetare åligger att i tillämpliga delar ställa sig till efterrättelse hvad som är för tyghandtverkare stadgadt. SFS 1906, Bih. nr 66, s. 15. —
-FÖRRÅD. (i sht förr) förråd (se förråd, sbst.3 1) av tygmateriel; jfr -hus. SthmStCal. 1806, s. 12. Under Wallensteins andra generalat erhöllos byssemästare från de ungerska tygförråden. Jakobsson BevBeklädn. 380 (1938). —
-FÖRVALTARE. (förr) förvaltare (se d. o. a) av tygförråd; jfr -ingenjör, -mästare. Platen Glascock 1: 144 (1836). —
-GÅRD. (förr) artillerigård (se d. o. 1); jfr -hus. RARP 16: 323 (1697). (Fångarna) fördes dagligen .. under bevakning av artillerister, till och från tyggården, där de fördelades på de olika verkstäderna. FrSkånStäd. 182 (1932). jfr artilleri-tyggård. —
-HANTVERKARE. (förr) hantverkare (se d. o. a) vid tygstation o. d. KrigVAH 1810, s. 137. Tyghantverkare och tygverkmästare, som är befordrade armétekniker, kan bl. a. tjänstgöra som föreståndare för .. verkstadsavdelningar som arbetar med reparationer av tygmateriel. SvYrkeslex. nr 761 d, s. 1 (1958). —
-HUS. [jfr d. tøjhus, t. zeughaus] (numera bl. i skildring av ä. förh.) arsenal (se d. o. 2); äv. bildl.; jfr arkli 2, rustkammare 1. Hedberg Artill. 159 (i handl. fr. 1549). I Ögon måge wäl kiärlekens tyghus wara. Granatenflycht Ord. 15 (1710). Tyghuset är väl försedt med stycken, gevehr och ammunition samt hålles propert och väl vid magt. Ferrner ResEur. 59 (1759). jfr artilleri-tyghus. —
-INGENJÖR. (förr) vid tygstation o. d. tjänstgörande ingenjör (se d. o. 1) (med officers tjänstegrad); jfr -officer. En teknisk officer placeras till tjänstgöring vid Stockholms tygstation såsom tygingeniör. IllMilRevy 1900, s. 215. —
-INTENDENT. (†) intendent (se d. o. g) vid tygstation o. d. Tygintendent i Vaxholms fästning. SvStatskal. 1918, s. 328. SvStatskal. 1939, s. 407. —
-KAPTEN. (förr) kapten (se d. o. 5 a) vid tygstation l. tygstaten; jfr -officer. SthmStCal. 1791, s. 84. —
-KASSÖR. (†) viss civilmilitär tjänsteman vid tygstaten l. tygstation o. d. SvKrigCivCal. 1802, s. 64. —
-KOMPANI. (förr) kompani (se d. o. 4) med uppgift att underhålla o. vårda tygmateriel; jfr tygstats-kompani. Lagerbring 2Hist. 1: 94 (1778). —
-KONTOR. (förr) kontor (se d. o. 7) med uppgift att handlägga ärenden rörande tygmateriel. BtVLand 5: 193 (1764). —
(3 b) -LÅDA. (†) låda för uppsamling (o. förvaring) av kasserade typer o. d. Nordin Boktr. 381 (1881). Tyglåda, (dvs.) uppsamlingslåda i sätteriet för skadade typer eller annan oanvändbar materiel. GrafUppslB 873 (1951). —
-MATERIEL. (numera i sht i skildring av ä. förh.) materiel (se d. o. 1 a) omfattande vapen, ammunition, fordon o. d.; stundom motsatt: intendenturmateriel. ArtillRegl. 1940, 2: 149. —
-MÄSTARE. [jfr t. zeugmeister] särsk. (om ä. förh.) dels: arklimästare (se d. o. 1) (jfr artilleri-mästare), dels (i ssgn fält-tygmästare) om högste befälhavare för artilleriet, dels (i ngt senare tid) om tjänsteman l. officer med ansvar för tygförråd l. tygstation o. d. (jfr -förvaltare, -officer); jfr mästare 10 b. Hedberg Artill. 140 (cit. fr. 1538). Tygmästare vid Stockholms tygstation. SvStatskal. 1939, s. 326. jfr amiralitets-, bevärings-, riks-tygmästare. —
-OFFICER(ARE). [jfr t. zeugoffizier] (förr) officer vid tygstaten l. tygtjänsten; jfr -kapten, -underofficer. SvNorStatscal. 1816, s. 130. —
(3 a) -SIL, sbst.1 (sbst.2 se tyg, sbst.2 ssgr). (†) om anordning för silning av pappersmassa. JournManuf. 3: 340 (1833). W. Harrold i Birmingham har tagit patent på en .. uppfunnen silnings-apparat till pappersmateries befriande ifrån knutar, eller så kallad tygsil. Pasch ÅrsbVetA 1839, s. 14. —
(3 a) -SKAFT, sbst.1 (sbst.2 se tyg, sbst.2 ssgr). (†) = skaft, sbst.2 Ambrosiani DokumPprsbr. 122 (i handl. fr. 1828). —
-SKRIVARE. [jfr t. zeugschreiber] (förr) om (civilmilitär) tjänsteman vid tyghus l. tygstation o. d. med uppgift att föra räkenskaper o. handha frågor rörande tygmateriel; jfr arkli-skrivare. ArkliR 1558, avd. 8 (1560). Tygskrifvare skall, i enlighet med tygmästarens bestämmande, biträda vid skrifgöromål och räkenskapsföring. SFS 1906, Bih. nr 66, s. 14. —
-STAT. (förr) ofta i sg. best., om sammanfattningen l. organisationen av personal med uppgift att handha tygmateriel (vid visst tyghus l. viss tygstation o. d.); jfr stat, sbst.3 II 3. VDAkt. 1719, nr 162. Tygstat .. (dvs.) Samtelige officerare, tjenstemän och arbetare, som äro anställda vid ett tyghus. Dalin (1855).
-STATION. (förr) större förråd (med verkstad) för (förvaltning o. reparation av) tygmateriel. Vid tygstation tillhörande de utom Stockholm förlagda artilleritruppförbanden eger vederbörande regements-(kår-)chef .. inspektera förråd och verkstäder. SFS 1902, Bih. nr 58, s. 1. —
-TEKNISK. särsk. (om ä. förh.) i uttr. tygtekniska kåren, om (civilmilitär) personalkår med uppgift att underhålla o. vårda tygmateriel. Biträdande armétekniker vid tygtekniska kåren. SFS 1961, s. 458. —
-TJÄNARE. (förr) om lägre befattningshavare vid artilleriet l. tygstaten; jfr tjänare, sbst. b. Rulla 1662. Tygtjenare voro ett slags adjutanter hos öfverste-fälttygmästaren, öfvervakande ordningen i marchkolonnen. Holmberg Artill. 4: 182 (1886). —
-TJÄNST. (förr) jfr tjänst 2 c. ArtillRegl. 1940, 2: 147. Tygtjänst, (dvs.) tidigare militär tjänstegren som omfattade anskaffning, tillhandahållande och vård av tygmateriel. NE 18: 530 (1995). —
-UNDEROFFICER(ARE). [jfr t. zeugunteroffizier] (förr) underofficer vid tygstaten l. tygtjänsten; jfr -officer. KrigVAT 1834, s. 38. Tygunderofficeren ansvarar för redskapens ordnande, sammansättande och framförande. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 322 (1880). —
-VAKTARE. (förr) person (civilmilitär tjänsteman) med uppgift att förvalta tygmateriel; jfr -förvaltare. 1Sam. 17: 22 (Bib. 1541). Detacherade eskadrar funnos i Varkaus och i Kristina vid Saima, med tygvaktare som redogörare för därvarande förråd. SvFlH 2: 413 (1943). jfr inventarie-tygvaktare. —
-VERKMÄSTARE. (förr) civilmilitär tjänsteman med uppgift att förestå tygverkstad o. d. Tygverkmästare vakar öfver ordningen inom verkstäderna. SFS 1906, Bih. nr 66, s. 13. —
-VERKSTAD~20, äv. ~02. (förr) verkstad (vid tyganstalt l. tygstation) för underhåll o. reparation av tygmateriel. Tigerhielm 19 (1867). Tygverkstäderna skola i första hand utföra för materielvården vid vederbörliga artilleritruppförband erforderliga arbeten. SFS 1915, s. 532.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content