TYPO- typ1o- l. ty1- l. -ω-, ssgsförled.
Etymologi
[jfr t., eng., fr., mlat. typo-; ssgsform till gr. τύπος (se TYP)]
ss. förled i ssgr som betecknar ngt l. ngn som har samband med typ(er).
Ssgr: TYPO-GRAF, -GRAFERA, -GRAFI, -GRAFISK, se d. o. —
-LITOGRAFI. (†) om litografiskt högtryck; äv. om metod för samtidig tryckning av litograferad bild o. vidstående text. Gynther ConvHlex. (1848). Typolithographie kalllar man ett slags tryck som numera användes för illustrerade periodiska skrifter, hvaruti träsnitten blifva ersatta med lithographierade plancher, som tryckas samtidigt med den dem vidstående texten. Fahlgrén Boktr. 133 (1853). —
-LOGI, -LOGISERA, -LOGISK, se d. o. —
-METER1040. boktr. måtttsticka uppdelad i typografiska måttenheter. WoJ (1891). —
-METRI. (†) (metod för) mätning av trycktyp; äv. om konsten l. verksamheten att sätta o. trycka ngt (i sht landkarta) med typer; jfr -metrisk. Täubel Boktr. 1: 162 (1823). (F. Didot) gaf genom sin bokstafsmätning (typometri) medlet att oföränderligt fastställa alla stilsorters inbördes storleksförhållanden. UB 1: 551 (1873). Cannelin 927 (1921). —
-METRISK1040. (numera bl. tillf.) jfr -metri o. typografisk. Boklådan .. supplicerar at få upvagta med en liten raritet eller den typometriska kartan öfver Sicilien. HH XXXII. 1: 75 (1779). Alla typer och all annan typografisk materiel är tillverkad enligt ett typometriskt system (även kallat typografiskt), benämnt Didot-systemet efter sin upphovsman. Poppius o. Jansson Journ. 76 (1959).
