TYRE ty3re2, sbst.1, n.; best. -et.
Etymologi
[jfr sv. dial. tyre, trolltyg, äv. hårboll i kreaturs inälvor; möjl. etymologiskt identiskt med TÖRE (se BHesselman MarLång. 56 (1924, 1935))]
(numera bl. i skildring av ä. folkliga föreställningar) om (sjukdom orsakad av) i kreaturs inälvor förekommande hårboll (jfr BEZOAR, TROLL-TYRE); förr äv. om trolldom(skonst). Schroderus Dict. 43 (c. 1635; om trolldomskonst). Tyre .. är en aegagropila af hår, som .. (nötboskapen) få uti sig, genom det de slicka hwarandra, och uti magen walkar sig till sammans som en båll, ofta till en knytnäfwas storlek. Linné FörelDjurr. 80 (1748). ÖgCorr. 18 ⁄ 4 1969, s. 14. — jfr FINNE-TYRE.
SAOB
