TYROLER- tyrå3ler~, äv. TYROL- tyrå3l~, ssgsförled.
Ordformer
(tyrol- 1879 (: Tyrolvals) osv. tyroler- 1818 (: tyrolerdrägter) osv.)
ss. förled i ssgr betecknande ngt som har samband med l. avseende på Tyrolen l. tyrolare l. ngt som förekommer i l. härrör från Tyrolen.
Ssgr: A: TYROL-STIL, se B.
-DRÄKT. folkdräkt buren av tyrolare l. karakteristisk för Tyrolen. Atterbom Minn. 322 (1818). Oftast gick hon klädd i tyrolerdräkt, och de små förkläden hon använde hade ungefär storleken av ett ordinärt kuvert. Lundberg-Nyblom Barn 61 (1933). —
-HATT. (till manlig tyrolerdräkt hörande) hatt av filt med borstvippa l. fjäder o. d.; äv. allmännare, om hatt av liknande slag. Tyrolerhatten .. af engelskt strå, är garnerad med band och en fjäderbuske. Freja 1874, s. 75. Han .. hade en grön tyrolerhatt på huvudet, en sån där med rakborste i. Gustaf-Janson Myl. 147 (1965). —
-MUSIK. folkmusik som är karakteristisk för Tyrolen; jfr -visa. I de inlagda sångerna visar sig Heiberg som en mästare i att sätta texter .. till lånade melodier, härrörande från .. operor, tyrolermusik, wienervalser o. a. dansmusik. SohlmanMusiklex. 2: 1003 (1950). —
-STIL. (tyrol- 1921 osv. tyroler- 1929 osv.) särsk. om byggnadsstil som upptagit karakteristiska drag från byggnadstyper i Tyrolen. Byggnaden var i tyrolstil. Rosberg Granö Altai 232 (1921). —
-VISA. jfr -musik. Den der tyske bonden – som till på köpet är en dum bonde och inte kan lära .. (barnen) annat än simpla fasoner och tyrolervisor. Tolstoj FrBarndYngl. 169 (1886).
SAOB
