SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2010  
TYROLSK tyrå4lsk, förr äv. TYROLISK, adj.; adv. -T.
Ordformer
(tirolisch c. 1660. tirolsk 1881. tyrolisk 17951939. tyrolsk 1818 osv.)
Etymologi
[jfr t. tirolisch; till TYROL (se TYROLARE)]
som förekommer i l. tillhör l. härstammar från l. utmärker l. på annat sätt har samband med Tyrolen. (Vi) begynte .. reesa oppför dee stoora och höga Alpes eller tirolische bergen och .. komme .. till tirolische residenz staden Insbruck. Dahlberg Dagb. 61 (1660; uppl. 1912). Instrumentmakaren som lagade orgeln tog med ”Stilla natt” till sin kyrka och sedan spreds den vidare under namnet ”tyrolsk folksång”. DN 23 ⁄ 12 2003, s. B6.
Avledn.: TYROLSKA, förr äv. TYROLISKA, f. kvinna som bor i l. härstammar från Tyrolen. Holmberg 2: 976 (1795). Tvenne tyrolskor .. störa icke med någon civiliserad teater- eller balkonversation. Strindberg Brev 4: 20 (1884).
Spoiler title
Spoiler content