[jfr t. tyrtäisch, fr. tyrtéen; till Τυρταῖος, Tyrtaios, namn på atensk lyriker som på 700-talet f. Kr. författade krigssånger]
(†) om skald: som skriver krigssånger; äv. om poesi l. musik o. d.: som har karaktär av krigssång, som förhärligar kriget. Rydberg Dikt. 1: 33(1876, 1882). Kapellmästaren stod med pinnen i högsta hugg .. och betraktade sin uppretade högste chef, färdig att vid en blinkning af denne falla in med hela styrkan af sin tyrteiska musik. Ahrenberg Landsm. 138(1897). Lidners deltagande såsom tyrteisk skald i kriget 1788. Schybergson Estlander 508(1916).
SAOB
