SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2010  
TYRSOS tyr4sos, äv. (numera mindre br.) TYRSUS tyr4sɯs l. TYRS tyr4s, r. l. m.; best. tyrsen; pl. tyrser.
Ordformer
(äv. th-; tyrs 1793 osv. tyrsos 1876 (: thyrsos-stafven) osv. tyrsus 1748 osv.)
Etymologi
[jfr t. thyrsos, thyrsus, lat. thyrsus; av gr. ϑύρσος; av ovisst ursprung; formen tyrs sannol. utgående från pl. tyrser, i sin tur möjl. av t. thyrsen, pl.]
mytol. i antik mytologi, om den med murgröna o. vinrankor omlindade stav som bärs av Bacchus o. backanterna, backusstav, tyrsosstav. På hufwudet bar .. (Bacchus) en krans af winrefwor, eller myrthen; vti ena handen en thyrsus, eller med löf omwirad käpp. Wennerdahl 104 (1748). Bacchus kom åter från Indiens land, / med vinlöv bekransad, / av muser omdansad / och allt han förlossat med thyrsen i hand. Ossiannilsson Sång 54 (1925).
Ssg: TYRSOS-STAV. mytol. tyrsos; jfr stav, sbst.2 2 d. Stagnelius (SVS) 4: 238 (1822).
Spoiler title
Spoiler content