SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2010  
TYRRHENER tyre4ner, förr äv. TYRSENER, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -n; pl. =.
Ordformer
(tyrrhener (-rre-) 1768 osv. tyrrhenier 1768. tyrsener 18651954)
Etymologi
[jfr eng. tyrrhene; av lat. Tyrrheni, pl., av gr. Τυρρηνός; formen tyrsener möjl. av t. tyrsener]
(i antikens Grekl.) om etrusker; äv. ss. benämning på ett förgrekiskt folk i norra Egeiska havet. (Kartagerna) gjorde sig .. uträkning på Herrawäldet til sjösz och allierade sig i den afsigt med Tyrrhenierna. Eberhardt AllmH 2: 8 (1768). (Herodotos härledning) af namnet tyrrener .. visar sig .. ej hålla stånd .. af den anledningen, att etruskerne aldrig sjelfve kallat sig tyrrener, utan först utifrån erhållit denna benämning. Böttiger 4: 178 (1857, 1869). Man har gissat på att .. (etruskerna) skulle vara stamförvanter till de förgrekiska tyrrenerna på Lemnos. Grimberg VärldH 3: 347 (1928).
Spoiler title
Spoiler content