TÅGA tå3ga2, v.3, -ade. vbalsbst. -NING; -ARE (se d. o.)
Ordformer
(tog- 1668–1826. tåg- 1670 osv.)
Etymologi
[jfr d. tove, touge; sannol. retrograd bildning till TÅGARE]
(förr) i fråga om garvning: (i sht gm insmörjning med fetter) färdigbereda (hud l. skinn); anträffat bl. dels i p. pf., dels ss. vbalsbst. -ning. BoupptSthm 1668, s. 1335. (Vid auktionen)försäljes äfven några .. togade Kalfskinn. LdVBl. 1826, nr 20, s. 4. Hudarna lades på bordet och smordes med sältran på narvsidan och talg på köttsidan, detta var tågningen. HantvSv. 135(1996). — jfr O-TÅGAD.
SAOB
