publicerad: 2010
TÅGA tå3ga2, sbst.3, r. l. f.; best. -an; pl. -or (AntT XVI. 1: 99 (1560: lintaaghor) osv.) ((†) -er, äv. att hänföra till sg. tåge, VadstÄTb. 212 (1596), VRP 13 ⁄ 4 1719); förr äv. TÅGE, sbst.2, m.; pl. -er (se ovan).
Ordformer
(toga 1734–1741. toge 1548 (: Långtoge), 1712. tåga (-aa-, -gh-) 1560 (: lintaaghor) osv.)
Etymologi
[fsv. tagha, (lin)tåga; jfr d. tave; (från pl.-formen utlöst) utvidgning av TÅG, sbst.2 — Jfr TÅGIG, TÖG, sbst.3]
1) mer l. mindre långsträckt o. seg fiber (se d. o. 2) l. sträng l. knippa av fibrer i (stjälk på) växt; särsk. om sådan fiber osv. (i sht av lin l. hampa) använd för spånad, i sht förr särsk. dels inskränktare, om längre o. finare sådan fiber osv., motsatt: blånor, dels pregnant, om sådan fiber osv. av god kvalitet (jfr 3); ofta i sg. med koll. bet.; äv. (numera i sht ss. senare led i ssgr) om (som material för flätning l. fastgörande använd) (långsträckt o. smal) rot(del) l. vidja o. d. (jfr TÅG, sbst.2 1); i sht förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: rep l. tråd l. band, äv. mer l. mindre bildl.; förr äv. (ss. senare led i ssgn HUMLE-TÅGA): stickling; äv. om dels muskelfiber o. d. (se a), dels växt (se b). Ähr förslittidh och sönnder gång(i)t ij Togårnne(n) för Skottenn. ArkliR 1565, avd. 23. Hampagaldran skal först några Dagar torckas och sedan vthbredas, så blifwer Tågan godh. IErici Colerus 1: 105 (c. 1645). Ehn Släda af tågor med läder framföre. BoupptRasbo 1706. Foga wåra hjertan hop, genom fridsens starcka tågor. Kolmodin Rök. 88 (1728). Borsten skiljer en stor mängd blår från tågorna. QLm. 3: 21 (1833). Rot krypande, utsändande långa horizontelt gående, hvitaktiga tågor. BotN 1844, s. 155. Denna mognadsgrad tillfredsställer såväl linneindustriens fordringar på tåga som landtmannens kraf på groningskraftigt frö. Arenander Lin. 20 (1910). Tågorna äro förhållandevis grova och ge endast mycket grova garner, om de spinnas direkt, i oförändrat skick. Varulex. Beklädn. 15 (1945). — jfr BAST-, GRAN-, GRANROTS-, HAMP-, JUTE-, KOKOS-, LIN-, LÅNG-, MOSS-, NÄSSEL-, ROT-, RUSSIN-, TORV-TÅGA m. fl. o. GRANN-TÅGAD. — särsk.
a) (numera föga br.) om muskelfiber l. sena l. nervtråd (i människokropp); jfr FIBER 1. Galleblåsan är en starck hinna .. som är sammanbundin medh treggiahanda slags tåghor .. hängiandes fast wedh lefrens indre deel. Forsius Phys. 243 (1611). Kring hullingarna .. suto tågor af hjertat, röda och hvita. Hildebrand Isl. 276 (1883). Varje nerv, varje tåga i vår kropp. DN(A) 1933, nr 329, s. 8. IllSvOrdb. (1964).
b) om växt(art) med framträdande l. karakteristiska (o. för olika ändamål använda) rötter l. revor; särsk. (o. numera bl.) ss. senare led i ssgr (jfr TÅG, sbst.2 1 slutet). Tågor; Jordref, Hederstågor, jordkronor. Broman Glys. 3: 787 (1724). GT 1788, nr 85, s. 3 (om kvickrot). — jfr KVICK-TÅGA o. MYR-, STEN-TÅGOR.
2) [eg. utvidgad anv. av 1] (i fackspr.) om trådlik (fibrös) bildning i metalls (i sht järns) textur; äv. dels i sg. med koll. bet., om textur kännetecknad av sådana bildningar, dels (ss. senare led i ssgn JÄRN-TÅGA) om (parti av) metall kännetecknad av sådana bildningar; förr äv. om tråd- l. strängformat metallstycke; jfr TÅG, sbst.2 3. Gull brytes .. i tågor, taggar och korn. VetAH 1745, s. 127. Jernet från Pesme .. är .. ganska segt, har en god tåga och anses för det bästa i Franche-Comté. EconA 1807, nov. s. 37. Smidning och valsning förvandlar kristallerna till trådar och förstör deras clivage, derigenom uppkommer tågan i det smidda eller valsade jernet. Berzelius ÅrsbVetA 1833, s. 119. Tågorna framträder då ett uppsågat snitt av metallstycket polerats och etsats. NE (1995). — jfr PUDDEL-TÅGA.
3) i bildl. anv. av 1 (o. 2), hos person (l. folkgrupp o. d.): uthållighet l. seghet (se d. o. 3) l. (envis) styrka l. (motstånds)kraft o. d.; särsk. i sådana uttr. som ha tåga i sig, ha uthållighet osv.; i sht förr ofta med den (mer l. mindre tautologiska) attributiva bestämningen seg (se SEG, adj. 4 a); äv. utvidgat, i fråga om ngt sakligt. Det är ingen tåga i honom. Ty än den tågan finns af gamla Göther qwar. Strand Tidsfördr. 2: 61 (1763). (Pojkarna) ha rigtig tåga i sig, och när de engång hunnit få magt, som de ha mod, så skola de visst icke släppa ett rof förr än med lifvet. Gumælius Bonde 110 (1828). Det gamla huset .. hade tåga i sig. SvD(A) 1934, nr 222, s. 8. Den sega tågan i Finlands folk. SvD(B) 1944, nr 60, s. 5. I Linköping visade hela laget en bra tåga och vågade verkligen spela en konstruktiv ishockey. GbgP 7 ⁄ 4 2007, s. 76. — jfr RYGG-TÅGA.
Ssgr (till 1. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till tåg, sbst.2; jfr äv. vissa av de under d. o. anförda ssgrna): A: TÅG-GARN. (tåg- 1751 osv. tåge- 1725–1913. tågo- 1787) särsk. (numera i sht i skildring av ä. förh.): av tågor förfärdigat (lin)garn; särsk. om lingarn av bättre kvalitet, motsatt: blångarn. 6 m(arke)r blångarn 1 1 ⁄ 2 m(arke)r Tågegarn. ÅgerupArk. Bouppt. 1725. Gardiner väfde kvinnorna själfva af tåggarn. Stolt Minn. 18 (1879). —
-VRED, se C.
C: TÅGE-GARN, se A. —
-VRED. (tåg- 1824. tåge- 1767 osv.) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) hopvriden lock (se lock, sbst.1 1) l. knippa av tågor. NVedboDomb. Vårt. 1767, § 19. Tågevreet blev till sytråd, varp till blångarnsväven och finaste duktyget. Suneson GGrund 86 (1926).
D (†): TÅGO-GARN, se A.
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content