SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2010  
ULCERATIV ul1serati4v, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr eng. ulcerative, fr. ulcératif; av lat. ulcerativus, till supinstammen av ulcerare (se ULCERERA)]
med. som hänför sig till eller karakteriseras av sår l. sårighet. Ulcerativ inflammation i tarmkanalen. TLäk. 1833, s. 202. Radiologisk behandling inleddes för ulcerativ tuberkulos i vulva och vagina. SvLäkT 1935, s. 1492. I stort kan man säga att i munhålan förekommer två huvudtyper av cancer, dels den ulcerativa formen med tendens att invadera underliggande vävnader .. dels (osv.). SvTandläkT 1965, s. 371.
Spoiler title
Spoiler content