UNDANTAGLIG un3dan~ta2glig, adj.
1) (†) möjlig att undanta (se d. o. 2). Det är ett af den offentliga uppfostringens stora företräden, att den ej allenast genom sin .., för ingen undantagliga nödvändighet, stämmer de unga sinnen till arbetslust .. den visar äfven (osv.). Wallin Rel. 1: 358 (1821, 1825).
2) (numera mindre br.) som utgör undantag, ovanlig, exceptionell. Granskare .. hvilka i tur och ordning – äfven om någon .. visade undantaglig takt och urskilning – framlade sina åsigter om huru det ”bort vara”. SD 1897, nr 456 A, s. 2. Östergren (1964).
