[av lat. undecima, den elfte, ordningstal i f. till undecim, elva, av unus, ett (se EN, räkn.), o. decem, tio (se TIO); jfr t. undezime]
mus. det elfte diatoniska tonsteget uppåt l. neråt från en viss ton; äv.: intervall mellan första o. elfte tonen i en diatonisk skala motsv. en oktav plus en kvart. Undecima, är .. af 2:ne slag: ren och öfverstigande. Miklin Marpurg § 11(1782). Wegelius Musikl. 1: 15(1888).
Ssg (†): UNDECIM- l. UNDECIMA-ACKORD. (†) ackord (se d. o. 3 a) bestående av grundton, ters, kvint, septima, nona o. undecima. Den förkortade Undecima-accorden består af Undecima, 9:na, 7:ma och 5:ta. Miklin Marpurg § 14(1782). Undecimaackord .. (dvs.) Det dissonerande accord, som bildas af grundtonen, dess 3, 5, 7, 9 och 11. Höijer(1864). Fröberg Harm. 149(1878).
