SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2011  
UNKTION uŋkʃω4n, r. l. m. l. f.; best. -en.
Ordformer
(onk- (-c-) 18101832. unk- (-c-) 1833 osv.)
Etymologi
[liksom t. unktion, eng. unction, fr. onction, av lat. unctio (gen. -ōnis), smörjelse, smörjning, vbalsbst. till unguere, stryka över l. smörja med salva l. olja (se UNGVENT)]
1) särsk. (i ä. fackspråk) smörjelse (som anbringas i medicinskt syfte); äv. abstr., om anbringande av smörjelse; jfr SMÖRJELSE 1 a. Bland Islams folk .. utgöra Frictionen, Unctionen och Wattenbegjutningen det egentliga badet. TLäk. 1833, s. 257. Lindskog o. Zetterberg (1975).
2) [jfr motsv. anv. i fr.] (†) salvelse (se d. o. 3 a, b); inspiration l. inlevelse l. (överdriven) känslosamhet. JournLTh. 1810, s. 542. En, som talade med en verklig onktion om ”Sveriges Tillstånd”. Wallmark Res. 19 (1832). Att det dubbla predikandet, som så nedsätter unctionen hos predikanten, .. (gm kyrkosammanslagningar) förminskades. Agardh BlSkr. 1: 354 (1836). (En predikan är ej uppbygglig) om hon saknar detta .. outsägliga, som betecknas med namnet ”unktion”, och som är en Guds Andas gåfva åt ett ödmjukt, för hans inverkan mottagligt sinne. Frey 1847, s. 417.
Spoiler title
Spoiler content