SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2012  
URBANISM ur1banis4m, r.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. urbanismus, eng. urbanism; till URBAN. — Jfr URBANISTISK]
om (lära l. riktning karaktäriserad av) uppkomst l. utveckling av stad l. stadskultur; äv. allmännare: urbanisering (se URBANISERA 1). NFMånKr. 1938, s. 208. Det var prof. Ingvars övertygelse, att urbanismen över huvud taget bidrar till en längre kroppslängd. SDS 1943, nr 124, s. 5. I sitt försvar för storstaden befinner .. (Heidenstam) sig tydligen i bjärt och säkerligen medveten motsättning till Strindberg, som i teorin oförtrutet bekämpade urbanismen. Björck HeidenstSek. 97 (1946). På 600-talet (f. Kr.), då en by av rundhyddor med närbelägna begravningsplatser i Roms centrum fick vika för arkaisk grekisk-etruskisk urbanism. HT 1949, s. 435. Arkitekternas konkreta förslag är ofta vågade .. Men framför allt är det samstämmigheten som är slående och som ger en tydlig vink om vart vårt sekels urbanism är på väg. DN 24/5 2009, s. C11.
Spoiler title