SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2012  
USUS, r. l. m.; pl. =.
Etymologi
[av lat. usus, bruk, eg. p. pf. av uti, nyttja, bruka. — Jfr USAGE, USANS, USO, USUELL, USUR, USURPERA, UTILITET]
(†) bruk l. användning; i sht i pl.; jfr USAGE. (Att) penningarne måge i Kistan werkeligen samlas, och ther under tre lås och nyklar til sina rätta usus förwaras. Bergv. 1: 250 (1669). (Överskottet av) Städernes enskylte medel .. (bör) til inga andra usus anwändas, än til Städernes uprätthållande, prydnad och förbättring. PH 5: 3107 (1751). Auerbach (1916).
Spoiler title
Spoiler content