SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2012  
UT ɯ4t, adv.
Ordformer
(ut (uu-, v-, vu-, w-, -dt, -th, -tt, -tth) 1521 osv. vd (w-, -h) 15681590)
Etymologi
[runsv. ūt, fsv. ut; motsv. fd., d. ud, fvn. út (nor. ut), got., fsax., mlt. ūt, mnl. uut (nl. uit), fht., mht. ūz (t. aus), feng. ūt (eng. out); till den ieur. rot som äv. föreligger i sanskr. ud-, upp, ut. — Jfr BAKUT, FÖRUT, UTAN, UTANDE, UTE, UTOM, YTA]
Översikt
Översikt av betydelserna.
A. i rumslig bet., angivande rörelse l. utsträckning i viss riktning. 1) i fråga om riktning från ett (tänkt) centrum. 2) i fråga om riktning från det inre av ett avgränsat område l. en behållare o. d. 3) i fråga om förflyttning av ngt som består av olika delar så att större avstånd mellan de olika delarna åstadkoms. 4) i fråga om förflyttning som innebär att en del av ngt avlägsnas från detta.
B. i vissa anv. med försvagad rumslig bet. 5) i fråga om handling l. skeende som har en startpunkt l. riktar sig från ngt l. mot ngt. 6) i fråga om att ngt lämnar l. kommer från l. uppstår ur ngt annat. 7) i fråga om (ekonomiska) transaktioner.
C. i anv. där sambandet med den rumsliga bet. är mer l. mindre fullständigt försvunnet. 8) i fråga om att ngn drabbas av ngt. 9) i fråga om handling som berör skicket l. ordningen l. fullbordandet av ngt. 10) i fråga om tid. 11) i fråga om att ngt försvinner l. förbrukas l. dör bort; äv. i rent förstärkande anv.
D. angivande befintlighet l. läge l. ställning. 12) i rumslig bet., särsk. i fråga om befintlighet på en plats som är längre ut l. utanför en annan plats. 13) i fråga om tillstånd l. belägenhet.
A. i rumslig bet., angivande (verklig l. tänkt) rörelse l. utsträckning i viss riktning o. i därav nära avhängig anv.
1) angivande att ngn l. ngt förflyttar sig l. förflyttas l. sträcker sig o. d. i riktning från ett (tänkt) centrum, en utgångspunkt l. en central axel l. linje; motsatt: in; ofta i fråga om förflyttning l. sträckning i mer l. mindre horisontell riktning (o. då ibland motsatt: upp l. ned); särsk. i fråga om förflyttning osv. till en (angiven l. underförstådd) plats på en stor yta l. i ett vidsträckt område l. en stor rymd o. dyl., l. till en plats som är l. uppfattas som avlägsen l. mindre central; särsk. i förb. med ett stort antal (rörelse)verb; äv. i förb. dit l. hit ut; jfr UTÅT. Längre ut mot horisonten. Vi ska åka ut på landet. Ska vi ro ända dit ut? Vinkelrätt ut från y-axeln. Gå ut på golvet. Dykaren kastade sig ut från klippan. Thesse tolff (lärjungar) sende Jesus vth. Mat. 10: 5 (NT 1526). Han (har) ij dagh antreft några Dansikerruter .. huilke, så snart de honnom ere blifne varsse, hava rittid ut till skogs. OxBr. 6: 19 (1627). Se här tag en sup, räck ut hand. Bellman (BellmS) 1: 85 (c. 1770, 1790). Sätt cirkelinstrumentets ena fot i en punkt C efter behag, och sträck ut dess andra fot till A. Almqvist Geom. 47 (1833). Det blev buss ut till Drottningholm, där träden stodo lummiga. SvD(B) 1943, nr 62, s. 8. Han svänger ut på landsvägen i riktning inåt landet, mot motorvägspåfarten. Flygt Verkan 100 (2004). — särsk.
a) i fråga om (vanl. mer l. mindre horisontell) förflyttning osv. åt ett visst (specifikt angivet) håll, i sht visst väderstreck, ofta liktydigt med: åt; särsk. dels (äv. med inbegrepp av 2) i sådana förb. som norr ut (se NORR I b ϑ), söder ut (se SÖDER I b ζ), väster ut, öster ut, dels i förb. akter ut (se AKTER, adv. I f), för ut (se FÖR, adv.2 slutet); jfr 12 a β. Apg. 8: 26 (1526). Hääff vp tijn öghon och see .. nör vth, södher vth, öster vth och wester vth. 1Mos. 13: 14 (Bib. 1541). Man låter den sidste Rohten på wänstre Flygelen stå stilla, och dhe andra wända sigh höger om, och marchera linea recta höger uth. Söderman ExBook 127 (1679). — jfr BAK-UT. — särsk. (†) i förb. vart ut, äv. vart hän ut, åt vilket håll, vartåt, varthän; ofta bildl. Låt oss bijdha mijn dotter, til tess tu fåår see huart vth thet wil. Rut 3: 18 (Bib. 1541). Hwart hen wt thes påskrifningh går / kan en förnuftigh man förstå. JMessenius i HB 1: 132 (1629). Iag .. frågade så hwart ut den och den orten låg uti det och det landskapet. Rudbeck d. ä. Atl. 1: 402 (1679). Liljecrona RiksdKul. 265 (1840).
b) i fråga om förflyttning från inlandet mot kusten l. från land till vatten, i sht sjö l. hav; särsk. med underförstått rörelseverb l. i interjektionell anv. (jfr i). Iona .. flydde jfrå Herranom, och wille vth til haffs. Jona 1: 3 (Bib. 1541). Han seglar intet illa vth, som får sin Hambn igen. Grubb 293 (1665). Löpen ej, spaka får, för långt ut! Stranden är farlig. Adlerbeth Buc. 21 (1807). Fort hit med hatt och jacka! Ut med båten! Böttiger 1: 9 (1856). Det dröjde inte länge, innan jag fick höra, hur de (som seglat omkull) skrek – och jag ut i en båt, som jag fick fatt i. Nyblom Minn. 2–3: 194 (1904).
c) i fråga om att ngn l. ngt förflyttar sig l. förflyttas från en plats där denna l. detta vanl. befinner sig l. (med anslutning till 2 a) hör hemma; ibland närmande sig bet.: bort; äv. med särskild tanke på syftet med förflyttningen; särsk. med underförstått rörelseverb. Ge sig ut i världen, ut på äventyr. Jtem ffórtárd(es) til t(e)t h(er)re móte .. som stod .. j Wp(sa)le, wt och hem, xiij .. (mark) iij óre. SthmSkotteb. 3: 193 (1521). Sittia hema i asku, i. e. ingestädes draga vth på förwärf. Stiernhielm WgL Ordel. 101 (1663). ”Kanske tänker äfven jag ut och tjena”, anmärkte flickan. Almqvist Lad. 9 (1840). Och Per han kom till kyrkherrgåln. / Fastän hans tjenst var sträng, / Så slapp han att gå ut som knekt – / Man tar ej prestens dräng. Snoilsky 3: 31 (1883). Man reser ut för att komma hem igen. Det är det, som är resornas hela mening. Lo-Johansson Förf. 11 (1957).
d) i fråga om förändring av ngts läge l. ställning så att en viss (angiven l. underförstådd) del l. sida riktas utåt (i motsats till inåt mot ngt); särsk. dels i förb. med verbet vända, dels (äv. bildl.) i uttr. ut och in (förr äv. ut in), för att beteckna en total vändning av ngt så att det som normalt vetter inåt kommer utåt (o. blir synligt) (jfr IN 1 p). Vänd tröjan ut och in när du tvättar. The .. kläda sigh medh hudar och skin, och wända thet ludna vth. Petreius Beskr. 1: 55 (1614). Hästen .. wänder uth in på Ögonen, och aff Rasenheet löper sig til dödz. IErici Colerus 2: 234 (c. 1645). Rägn(e)r thet på titt Skarlak(a)n skÿn / så wändt thet vth som förr wiste ihn. Visb. 2: 347 (c. 1680). Bara på Sunets hemsidor finns det länkar till över 5 000 svenskar som valt att vränga ut och in på sina liv på nätet. Expressen 20/10 1997, s. 10.
e) i fråga om att ngt (l. ngn) sträcker sig från en inre till en viss yttre (angiven l. underförstådd) punkt l. gräns l. att ngt som utsägs gäller för motsv. del av föremålet (resp. personen); särsk. i sådana uttr. som (ända) ut i fingerspetsarna (se FINGER-SPETS slutet). Vägen ut till stugan är inte asfalterad. VDAkt. 1685, s. 84. (Sprickorna) nådde ut till plåtens kanter. TT 1895, Allm. s. 141. Hafvet är isfritt ända ut till Sandhamn och Landsort. VL 1908, nr 39, s. 3. (Cyk-lister) är tävlingsmänniskor ända ut i fingertopparna. DN 20/9 1999, s. C1.
f) i fråga om att ngt l. ngn (kommer fram o.) ökar i storlek l. omfång o. blir längre l. större l. vidare l. bredare; äv. (med anslutning till 2) i fråga om ökning av innehållet i ngt så att allt tomrum försvinner, i sht i förb. fylla ut (se FYLLA UT 1). Byxorna måste sys ut. Huset är för trångt, vi måste bygga ut. UHiärne Berghl. 436 (1687). Om hierpar läggas en timma eller twå uti söt miölk .. så swälla de wäl ut och blifwa hwita. Warg 224 (1755). Han har lagt ut och blifvit något fetare. MoB 7: 181 (1823). Och si, från dina skuldror sköto / Små hvita vingar ut med hast. CVAStrandberg 1: 209 (1858).
g) i fråga om förändring av ngts (l. ngns) form, som innebär att detta (l. denna) blir tunnare l. smalare l. plattare o. d.; särsk. om ngt som samtidigt blir längre l. större l. vidare l. bredare (så att den egentliga massan o. d. är oförändrad); särsk. om ngt som kan sträckas l. töjas l. smetas o. d. Kostymen får hänga ut sig. Vika ut ett papper. Rulla ut kartorna. Dom. 8: 25 (Bib. 1541). Fast .. (guldet) drags ut i klena Trådar .. Behåller thet ljkwäl sin Wjgt. Spegel GW 287 (1685). I hvarje fall tunnar saltskifvan ut sig mot norr och söder och är knifskarp i kanten. Hedin Indien 1: 543 (1910). Daniel brukade vakna och tro att han låg i Småland, men sträckte lättjefullt ut sig då han såg var han befann sig. Oljelund GrRidd. 35 (1926).
h) i fråga om förändring av form l. storlek som uppkommer gm att ngt (l. ngn) samtidigt som detta (l. denna) till en viss del l. i en viss punkt förblir kvar i sitt ursprungliga läge i övrigt förflyttar sig l. förflyttas utåt; ofta motsatt: ihop. Fäll ut bordsskivan. Slå vth tijn gyllend håår. Stiernhielm Fägn. D 1 a (1643, 1668). Kråset i barmen / Det fläktar och det fladdrar ut. Bellman (BellmS) 1: 52 (c. 1770, 1790). (Han är) så förtigen och så stängd och sluten .. / Som knoppen frätt utaf en swartsjuk mask / Förrän den vecklat kronan ut i vinden. Hagberg Shaksp. 10: 142 (1850). Hon sträckte ut armen och fick tag på det enda lösa föremål som stod till buds. Ingemarsson SmåCitr. 7 (2004).
i) i interjektionell anv. (jfr b); särsk. i uttr. sista paret ut! (se PAR, sbst.1 1 b β). På kommandoordet Rakt ut! upphör den sidförande skänkeln att verka, och hästen släppes åter fram på enkelt spår. RidI 1914, s. 106.
j) i substantivisk anv. (l. elliptiskt) om själva riktningen l. förflyttningen (jfr 2 a δ); vanl. motsatt o. i förb. med in; särsk. i uttr. veta varken ut eller in, förr äv. inte veta ut eller in på sig, inte veta hur man ska bete sig, vara rådvill. Schmedeman Just. 1449 (1696). Then ena stunden äro the modige och säckre, then andra weta the hwarken ut eller in. LinkStiftsbibl. Brev 14/8 1719. Så släpar jag hans vördighet / Bort i kulisserna, der han ej vet / Ut eller in på sig. Franzén Skald. 5: 163 (c. 1800). Det fins en lag för djeflar och för spöken: Den väg vi slunkit in, den må vi ut. Vid in, men ej vid ut gör man som man behagar. Rydberg Faust 41 (1876).
2) [eg. specialanv. av 1] angivande att ngn l. ngt förflyttar sig l. förflyttas l. sträcker sig o. d. i en riktning från det inre av ett (ofta mer l. mindre slutet) område l. en behållare l. kropp o. d. med vissa (angivna l. tänkta) gränser l. väggar o. d. till en (angiven l. underförstådd) punkt utanför detta område l. dessa gränser; motsatt: in; särsk. i förb. med ett stort antal (rörelse)verb; ibland liktydigt med: ur. Häll ut vattnet på marken. The onde dragha vth sitt swerd. Ps. 1536, s. 35. Gap som .. Boskapen går vth ok in igenom. Stiernhielm WgL Ordel. 104 (1663). Sila ut saft ur sockerlönnen. Svedelius Statsk. 4: 44 (1869). Atrium var antingen täckt, då röken fick söka sig ut hvar den kunde, eller (osv.). Hahr ArkitH 99 (1902). Han kratsade ut tobaken och stoppade på nytt, löst och försiktigt. Blomberg MännHav. 74 (1926). — särsk.
a) i fråga om förflyttning osv. inifrån ett rum l. en byggnad; vanl. i fråga om förflyttning till en plats utomhus (jfr b, g); särsk. dels i uttr. ut om dörren (se OM, prep. I 6 b), dels (ngt vard.) med underförstått rörelseverb, i sht i fråga om plötslig handling. Det var ett fasligt springande ut och in. Han vill ut och leka. Ty j fenstret på mina huse sågh iach vth genom galdren. SalOrdspr. 7: 6 (öv. 1536). Han råder intet mera, än kiöra vth Hunden, och gå sielff effter. Grubb 296 (1665). Hvarefter han befallte, att dörren skulle stängas och ingen släppas in eller ut. Malmström Hist. 6: 422 (1877). Han sprang ut på gården med sin skatt i handen. LbFolksk. 3 (1890). Så ropar Pauline genomträngande efter Wilhelm. Han ut, halvklädd. Dahlbäck Åb. 100 (1914). Musiken strömmade ut. Ingemarsson SmåCitr. 238 (2004). — särsk.
α) i fråga om aktivitet som vanl. försiggår utomhus, särsk. i sådana uttr. som ut och gå (se I 2 g). Topelius Dagb. 1: 2 (1832). Vigg, vill du följa med ut och åka? Rydberg Vigg 6 (1875).
β) i fråga om förflyttning till offentlig miljö l. nöjesliv o. d. Wennerberg 1: 87 (1881). Hon ville ut och roa sig och började intressera sig för vitterhet och konst. Grimberg VärldH 4: 270 (1930). Han går över huvud inte ut mycket bland människor. Salje DessBröd. 461 (1964). Gå ut och äta alldeles ensam, hade han inga vänner? Ingemarsson SmåCitr. 151 (2004).
γ) närmande sig anv. ss. efterställd prep. Samma människomassor skyndade fram längs gatorna, bod ut och bod in, för att uträtta sina angelägenheter. Järnefelt Männ. 99 (1895). (Prästen) fick fara kåta in och kåta ut. Högberg Vred. 1: 197 (1906).
δ) i substantivisk anv. (l. elliptiskt), om själva förflyttningen (jfr 1 j): utfarande l. utflyttning o. d.; vanl. motsatt o. i förb. med in. Ett in och ut hos Lithéns. Topelius Dagb. 2: 97 (1835). Enär .. hyresgästernas in och ut är det enda, som betecknar tidens ström. KKD 8: XXXV (1913).
b) i fråga om att ngn hålls inne med tvång l. är instängd l. fängslad; äv. med inbegrepp av a. Släpp ut fåglarna. Joh. 11: 43 (NT 1526). Höör tu Joseph j fengelset äär, / Kom här vth, thet är Konungens begäär. Gevaliensis Jos. B 5 a (1601). Den straffade brottslingen anses, när han åter går ut i samhället .. ha försonat sitt felsteg. Wulff Leopardi 162 (1913).
c) i fråga om förflyttning l. utsträckning från ett rum till ett annat som (ur ngns synvinkel) uppfattas som mindre centralt. Det luktade matos ända ut i hallen. Dom. 3: 23 (Bib. 1541). Från .. (gungstolen) hade han utsikt .. genom den öppna dörren ut i kanslirummet. Aspelin Stenbäck 488 (1900). Han gick ut i köket, tog fram glas och assietter .. och ställde alltsammans på en bricka. Gustaf-Janson ÖvOnd. 18 (1957).
d) i fråga om förflyttning ur en människas l. ett djurs kropp l. ur en hålighet l. (med anslutning till 4) ett fäste o. d. på kroppen; äv. i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. Andas ut. Spotta ut tuggummit. Dra ut en tand. Om så är, ath titt höghre ögha är tigh till förargilse, så rijff thet vth. Mat. 5: 29 (NT 1526). En dåre skuddar sin anda allan vth, men en wijs haller somt inne med sich. SalOrdspr. 29: 11 (öv. 1536). Dher Wijn går in .. dher går wetet vth. Grubb 853 (1665). Ögonen ville ut ur hålorna under pannan. Koch Arb. 133 (1912). En stråle mjölk sipprar ut ur hans ena mungipa. Jörgensdotter BergDöttrar 298 (2009).
e) i fråga om förflyttning från farkost o. d., särsk. fartyg; särsk. med underförstått rörelseverb; förr äv. i bet.: ur, särsk. dels i förb. lasta ut, dels i uttr. där ut, därur. Thå hans Skip begynte brenne fast, / Sprangh Baggen ther vth medh hast / Och kom i the Lybskes hender. Hund E14 90 (1605). Så får han .. lasta uth Skieppet at dhet blifwer lättare. Rudbeck d. ä. Atl. 2: 91 (1689). Farten tycks ytterligare minskas – årorna måste ut. TurÅ 1907, s. 192.
f) i fråga om ngt (särsk. dörr l. väg) som möjliggör förflyttning l. sträcker sig ut ur l. från ngt; ibland närmande sig bet.: bort; äv. ss. efterställd bestämning, ofta liktydigt med: som går l. leder l. vetter ut l. utåt. I höre wehl sade han att her är icke stälte mera än twå wegar vth. Svart G1 128 (1561). Köksdörren, som på sidan af huset bar ut åt det ekonomiska hållet af gården. Almqvist TreFr. 2: 123 (1842). Hade han .. märkt, hur alla dessa gråa nästen stängde synranden på alla håll, hur det var fåfängt att finna vägen ut emellan dem. Hallström Than. 42 (1900). I fönstret ut mot vägen hänger prickiga trådgardiner. Jörgensdotter BergDöttrar 292 (2009).
g) i interjektionell anv. l. ss. kommandoord; särsk. dels i kommando till dragande av vapen, särsk. gevär ut (se GEVÄR 1 a β), förr äv. värjan ut, dels (med anslutning till a) i uppmaning till ngn att ge sig i väg l. (komma ut o.) slåss o. d.; äv. närmande sig bet.: bort; förr särsk. i förb. hut ut (se HUT I slutet). Vth dijn tiuf och forrädare och slådz medh migh. BtSödKultH 12: 25 (1593). Wärian ut. BeskrExCav. 1695, s. A 1 b. Ut! Ut! Drag svärdet till kamp och dom! Topelius NBlad 157 (1867, 1870). Assessorn kände ett kraftigt tag i sin högra axel. – Ut härifrån! Det var utkastarn. SvD(B) 1/8 1920, Bil. s. 4.
3) [utvecklat ur 1] angivande förflyttning av ngt som består av olika delar l. av flera personer l. föremål så att större avstånd mellan de olika delarna osv. erhålls; särsk. dels i sådana förb. som dela, portionera, sprida, strö ut, dels (särsk. i fråga om koncentration) i sådana förb. som blanda, glesa, spä ut; se för övr. särsk. förb. under resp. verb. Placera ut vakter. Grena ut sig. Effter Sabbaths daghen byytte the roffuet vth jbland the fattigha. 2Mack. 8: 28 (Bib. 1541). Om Bonden intet hoppades få något ymnigare igen aff sin Åker, än han sådde vth, så kastade han intet vth sin Sädh. Grubb 329 (1665). Vidare föres Balsam från Mecca .. hvilket aldrig kommer rent fram, utan blandas ut af köpmännen. Eneman Resa 1: 210 (1712). Då .. (igelkotten) blir rädd, rullar han ihop sig som ett nystan och spärrar ut taggarne. Berlin Lrb. 27 (1852). Skogsdungarna glesna ut. TurÅ 1921, s. 89. Skär karrén i tunna skivor. Lägg ut dem på en skärbräda. ICAKurir. 1992, nr 39, s. 14.
4) [utvecklat ur 2] angivande att en del av ngt avlägsnas från detta l. tas från sitt sammanhang l. väljs ur en mängd l. ett flertal av ngt; ibland liktydigt med: bort; särsk. i sådana förb. som dels plocka, rensa, sortera, välja ut, dels gräva, klippa, mejsla, skära, såga ut; äv. dels angivande att ngt (med kraft) avlägsnas från sitt fäste (jfr 2 d), dels att hål l. fördjupning åstadkoms (vid avlägsnande av ngt); ibland liktydigt med: ur; se för övr. särsk. förb. under resp. verb. Konungen bödh, at the skulle bryta vth stora och kosteligha stenar .. til huszens gru(n)dwal. 1Kon. 5: 17 (Bib. 1541). Altså .. hafuer drengen tagit op någre Rix dl:r som han hadhe hooss sigh, och Cristoffer letha vth och togh En af samma Rd: som honom best nögde. ÅngermDomb. 12/2 1645, fol. 35. Om dig så behagar, kan du taga uth några gropar i siälfwa kakan och läggia allehanda godt nask eller Sylte saker i stället igen. Valleria Hush. 13 (c. 1710). Oblaterna stansas ut ur ”laggen”. VeckoJ 1931, nr 16, s. 17. Det behövs kanske en vecka för att askan ska tvättas ut ur atmosfären genom nederbörd. DN 18/4 2010, s. A8.
B. i vissa anv. utgående från A där begreppet om förflyttning l. utsträckning l. riktning mindre klart framträder o. i därav nära avhängig anv.
5) i vissa oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1; särsk. i fråga om handling l. skeende o. d. som har en (central) startpunkt l. riktar sig från ngn l. ngt l. mot ngn l. ngt; ofta i förb. med ett prep.-uttr. som anger utgångsläge l. mål; äv. angivande att ngt övergår i l. har sin avslutning i ngt annat, särsk. i uttr. gå ut över ngn l. ngt (se GÅ UT 12). FörsprRom. 4 a (NT 1526). Thenne Werldennes förtryck .. förfölielse, och mehra tocket, thet offta så hopa taals, vppå en kommer, at han aldrigh weet, hwarest han wil vth. Wallius MChristophersdr B 6 b (1620). Lät icke .. (djävulen) komma tig för nära på lifwet. Gif tig icke vt ifrån tina fördelar. Scherping Cober 2: 353 (1737). Närmare betraktadt är Fichtes försök att bortreducera ”tinget i sig” eller icke-jaget icke tillfredsställande, och äfwen det löper ut i en dualism. Ljunggren Est. 1: 62 (1856). Att vi .. ”stå på ofri grund”, så till vida som vi gått ut ifrån andras forskningar. Lyttkens o. Wulff 1Ljudl. I (1885). Gamla testamentet såsom en kristen helig skrift är att till fullo förstå endast ut från kyrkotanken. SvTeolKv. 1937, s. 151. — särsk.
a) i fråga om ngns l. ngts framtidsutsikter l. möjligheter o. d.; särsk. i förb. se ut (se särsk. SE UT 2 c α); äv. liktydigt med: fram; i sht förr särsk. i sådana uttr. som komma ut (med) (se KOMMA UT 3), ta sig ut, slå sig fram, klara sig (jfr TAGA SIG UT 2), vilja stort (förr äv. högt) ut, vilja leva högt (jfr STOR, adj. I 5 l ϑ). Ach Gud! wil man på-tänkia, / Hur’ bistert thet såg vth, när Swea-Rijk’ blef änkia. Stiernhielm Jub. 10 (1644, 1668). När man wil alt för högt vth, så falleret snart i skarnet. Grubb 763 (1665). Godt hufvud och goda näfvar ta sig alltid ut här i verlden. Jolin MSmith 3 (1847).
b) angivande att ngt l. ngn förlängs l. förstoras l. överdrivs l. utvidgas (jfr 1 fh); särsk. angivande att ngn utvecklas l. når större grad av mognad o. d. Denne bekantskap slog så småningom ut i kärlek. Kling Spect. Kk 2 b (1735). Dock lefva, utan skryt, ännu de största, / Och nöden vecklar ut hvad än kan fattas. Fahlcrantz 2: 7 (1825, 1864). I lifvets strid han bildade ut / en karakter. Cavallin o. Lysander 2: 173 (1867). Fridell fick sällan en chans att blomma ut, vilket han kanske hade gjort om frågorna varit mer överraskande, mer spontana. DN 25/1 1985, s. 55.
c) i fråga om tid (jfr 10) l. handling l. skeende, angivande att tiden för ngt förlängs l. verkar längre; särsk. i uttr. dra ut på tiden (se DRAGA UT 6 a). Processen .. hade dragit sig vth. Brask Pufendorf Hist. 122 (1680). Att Härren längde ut de första Fäders År. SkrVSocLd 20: 58 (1693). Att deras afsigt egentligen är att draga ut kriget. Rosenstein 3: 348 (1788). Så drog vårt samtal ut till dess skuggorna bådade natten. Wulff Petrarcab. 48 (1905).
d) med adverbiell bestämning i mer l. mindre fasta uttr.; särsk.: allt l. alltid ut för ett, oavbrutet (se EN, räkn. IX 1 e), fullt ut (se FULL, adj. 12 d), förr äv. helt l. runt ut, helt o. hållet, rent ut, utan vidare (se REN, adj. 27; jfr 6 a), väl ut så mycket l. väl så mycket ut, minst lika mycket; äv. i vissa uttr. som anger i vilken ordning ngn företar sig ngt l. ngt sker, särsk. först l. sist ut. At Censores .. vela att han skall bekänna sigh rundt uuth för en hæretico, dhet han intet kan göra. Wallquist EcclSaml. 5–8: 406 (1664). Denna upptäckt (av odlingsbar mark) .. var för England väl ut så mycket värd, som upptäckten af en ny verldsdel. EconA 1807, apr. s. 138. Jag vill äfven säga, huru det gladt mig att se .. samöfning af beväring, helt ut förberedd enligt den nya härordningen, med den indelta stamtruppen. PT 1895, nr 203, s. 2. Först ut att leasa för rejäla pengar var hamnen. GbgP 12/6 1988, s. 7.
6) i vissa oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 2; särsk. angivande att ngt l. ngn lämnar l. kommer från l. uppstår ur ngt annat; äv. liktydigt med: ur; förr särsk. i förb. där l. här ut, där resp. här ur. Fölier och här vth at alt thet betzsta som j werldene är .. thet är man alt samman synd. OPetri 2: 129 (1528). Hora 12 skulle the alle samptligen komma tilstädis och uthleta the besynnerligeste argument ther uth. RA I. 3: 49 (1593). At wi må wandra här i Christelig räddhåga, / Och icke uppå osz, ell’ någon annan wåga; / Men endast uppå tig (dvs. Jesus): tu kan osz hielpa ut. Lybecker 39 (c. 1715). Att Böcklin .. icke blir produktiv ut ur en olustförnimmelse utan ut ur en lustförnimmelse samt skapar ut ur denna. Hansson Kås. 100 (1897). Allt, vad han hörde, kunde han ta ut och spela efter gehör. Lagerlöf Top. 64 (1920). — särsk.
a) angivande att ngn l. ngt lämnar ett förhållandevis anonymt tillstånd o. framträder, l. att ngt synliggörs l. blir känt l. visas upp l. publiceras o. d.; särsk. dels i förb. komma ut (äv. pregnant (se δ)), dels i sådana förb. som ropa ut, (säga) upp och ut (se UPP 8 c slutet), äv. (med anslutning till 5 d) säga ngt rent ut (se REN, adj. 27 a); äv. med underförstått handlingsverb. Pristagarnas namn ropades ut. Annonsera ut bilen. Tu weest giffwa swar vth förra än tu noghot tilsporder warder. OPetri 3: 214 (1530). Förf. .. sätter sällan ut namnen. Höijer 4: 296 (1797). Redan morgonen därpå fick Hedvig en dov ängslan över att ha lämnat ut sig. Siwertz Sel. 1: 175 (1920). Boken måste ut, sa jag. Lo-Johansson Förf. 71 (1957). Samtidigt – vilket absolut inte fick komma ut – kunde han inte frigöra sig från tanken att de hade förtjänat problemen. Knutsson Kjærstad JagBrödWalker 286 (2009). — särsk.
α) i förb. ut med ngt, i fråga om yttrande; särsk. i förb. med sjunga (se SJUNGA UT 5), förr äv. komma (se KOMMA UT I 2); ofta utan handlingsverb i sådana uttr. som måste l. vilja ut med ngt, måste l. vilja tala om l. meddela ngt; äv. i uppmaning, särsk. i uttr. ut med språket (se SPRÅK 1 e). Säjes och att Feldtmarskalken Wrangle skall haffua offrerat sigh att gå medh dem, män hwart will ingen wth med. Ekeblad Bref 1: 223 (1653; rättat efter hskr.). Jag har något att förebrå mig, som jag måste ut med. Almqvist Smar. 449 (1845). Du något har att säga; ut med det! Hagberg Shaksp. 9: 309 (1850).
β) i fråga om hur ngn l. ngt ter sig l. vill visa sig l. framstå o. d.; särsk. i sådana uttr. som ge sig ut för ngt (jfr GIVA SIG UT 3), se sådan l. sådan ut, se ut som o. d. (jfr 5 a); äv. allmännare, i sht förr särsk. i uttr. visa ut ngt, visa l. avslöja ngt. OPetri 1: 154 (1527). Acterna ligga och vijsa uth, hvem rät eller oret haffver. RP 7: 435 (1639). Broder Bredström, hvad skulle du här? / .. Kors du ser ut liksom Lucifer! Bellman (BellmS) 1: 33 (c. 1770, 1790). 1854 uppsattes, först på Riddarholms och sedan på Stortorget .. (en) afbildning af Birger Jarls staty, för att få utrönt, hvar den skulle bäst taga sig ut. Hellberg Samtida 7: 174 (1872). Snart kommer julfesten, då lättar det, sa Gotte och såg plirig ut. Wahlberg FrusLiv 139 (2003).
γ) i fråga om att ngn (öppet) bemödar sig för ngn l. ngt l. för ngns räkning; särsk. i uttr. lägga sig ut för ngn l. ngt (jfr LÄGGA SIG UT). FörsprFilem. (NT 1526).
δ) [efter amerik. eng. to come out (of the closet)] pregnant, i uttr. komma ut (ur garderoben), öppet berätta om sin homosexualitet o. d.; äv. allmännare: öppet redovisa (avvikande) ställningstagande o. d. Kom ut bögar och lesbianer! Bakom den uppmaningen tågade omkring 4 000 homosexuella .. i Stockholms centrum på lördagen. DN 30/8 1981, s. 8. Alla mina polare är vänsterpartister. Det är nu när jag kommit ut ur garderoben som moderat som det kommer visa sig vilka som är mina riktiga vänner. Expressen 23/7 2005, s. 18.
b) med särskild tanke på sättet varpå ngn reagerar l. ngt sker; särsk. i fråga om (snabbt) inträdande handling l. skeende (äv. med inbegrepp av a), särsk. i förb. som brista l. bryta ut. Eldsvådan bröt ut. FörsprNT 3 a (1526: brister vth). Icke 2 timar woro förbi (efter åderlåtningen), förän ansigtet ock hela kroppen blef röd, Mäslingen slog ut, febern minskades ock ängslan förswan. VetAH 1740, s. 378. Kocken – som blev fly förbannad och for ut i förolämpningar mot honom. KvällsP 26/2 2011, s. 16.
c) angivande att ngn l. ngt lämnar l. stöts bort från en viss grupp l. ett visst sammanhang o. d.; särsk. i förb. stöta ut, äv. i sådana förb. som dels bua, skratta, titta ut (se TITTA UT), dels skälla ut, dels skämma ut; äv. i fråga om att ngn mer l. mindre ofrivilligt ställer sig utanför en grupp l. en viss norm o. d., särsk. i förb. skämma ut sig (se SKÄMMA UT 1). Hemmalaget hade stora problem och buades ut av publiken. Han stöttes ut av sin egen familj. Gustaf II Adolf 40 (c. 1620). Alla resande personer lee dem ut, som willia en gång fråga om en sadan bergz-ryg. Rudbeck d. ä. Atl. 1: 591 (1679). Efter som mäst:r Hörling hade så illa blamerat ut honom kring hela staden. VRP 6/6 1739. Att religionen och gudsfruktan skrattas ut som ”våpighet och bigotteri”. KyrkohÅ 1916, s. 148. Å han skällde ut mej, så jag var inte värd en vattendroppe. Martinson KärlekKr. 15 (1947).
d) i fråga om konkurrens l. kraftmätning o. d., särsk. i sådana förb. som konkurrera, slå ut, förr äv. mana ut, utmana; särsk. i fråga om sport l. spel o. i uttr. som härrör från detta område, särsk. räkna, spela ut; se för övr. särsk. förb. under resp. verb. Småföretagen slås ut. Boxaren räknades ut. 2SthmTb. 3: 218 (1563). Den dräpne maante dråparen utt och haffver giffvit först orsaak till slagsmåhlet. RP 6: 614 (1636). AIK dominerade stort under större delen av första halvlek, spelade ut Djurgården fullständigt långa stunder. DN 19/5 2009, s. B24.
7) i fråga om transaktioner l. förflyttning av ngt (l. ngn) med försvagad rumslig bet., särsk. dels utdelning (jfr 3), dels utlämning l. uttagning (jfr 4), dels utbyte; ofta med en myndighet l. inrättning o. d. som utgångspunkt l. mål; särsk. i fråga om pengar l. (ekonomiska) tillgångar l. rättigheter o. d. som ngn har l. handhar; särsk. i sådana förb. som betala, byta, dela, ge, hyra, , köpa, leja, lotta, låna, lämna, lösa, sälja, ta ut, förr äv. fästa ut, utfästa; särsk. i uttr. ta ut sin rätt (se RÄTT, sbst.2 4 i); se för övr. särsk. förb. under resp. verb; äv. med underförstått handlingsverb. Jag måste till banken och ta ut lite pengar. Byta ut dörrkoden. Nar förscriffne wora wndersaather haffue giort theris aarliga schatt wth som them bör, thaa (osv.). G1R 3: 85 (1526). Som man låhnar vth, så blijr man och bethalt. Grubb 749 (1665). Han vill ha ut sin belöning. Jolin Mjölnarfr. 20 (1865). Sillen har hållit sig borta, men afbetalningarna på garn och annan redskap skola dock ut. SDS 1896, nr 600, s. 3. Då dimper kurskatalogerna ner i brevlådan och plötsligt har man lagt ut en förmögenhet på kursavgifter och färgtuber. DN 20/8 2009, På stan s. A46.
C. i anv. där sambandet med den rumsliga bet. är mer l. mindre fullständigt försvunnet.
8) angivande att ngn kommer i ett utsatt läge l. drabbas av ngt; särsk. (o. numera i sht) i uttr. råka ut (jfr RÅKA UT); jfr 13. Huar thet icke skeer, då fruchte wij, thu sätter icke alleneste oss, vtan och tich sielff vdi fare och ilde ut. G1R 16: 711 (1544). Huus Österrijke ähr så i civil saker som i vapnen illa råkadt uth, som thett någon tijdh kan vara. RP 7: 249 (1638). Du kommer .. ut för hennes hat. Thomander Pred. 1: 62 (1849). Jag kände i min ungdom en kolare, som kom galet ut för skogsnufvan. Wigström Folkd. 2: 178 (1881).
9) i fråga om utrustning l. iordningställande av ngn l. ngt l. organisering l. verkställande l. fullbordande av en handling l. ett skeende; vanl. i mer l. mindre resultativ bet.; särsk. i sådana förb. som märka, mäta, reda, staka ut, förr äv. föra ut, utföra, göra ut, ställa till förfogande, ställa upp (o. utrusta); äv. liktydigt med: till slut (se särsk. d, e; jfr 10, 11); särsk. i uttr. löpa linan ut (se LINA, sbst.1 j); se för övr. särsk. förb. under resp. verb. Te gode men Som i rikesens radt ære göra ok vth teras folk alth. G1R 1: 57 (1523). Han hade med sin egen hand teknat ut alla modeller til hela byggnaden. Roman Holbg 260 (1746). Det är ej lätt att föra ut min plan / Och ibland Guthska tärnor nunnor värfva, / Ty gifta sig vill hvarje mö i stan. Jolin UHansDr 14 (1860). Hur väl jag redde ut deras svansar och manar om kvällarne, så voro de om morgnarne så fullflätade af marelockar, att (osv.). Wigström Folkd. 1: 154 (1880). En undersökning av antalet befattningar (hade) varit intressant. Mitt försök att genomföra en dylik har icke slagit väl ut. KyrkohÅ 1925, s. 144. Driftformen var inte det viktiga, så länge välfärden finansierades genom skatter och de grundläggande målen stakades ut av det offentliga. SäljSkiten 68 (2009). — särsk.
a) angivande att ngn l. ngt förses med utrustning l. prydnader l. vissa attiraljer o. d.; särsk. dels i förb. rusta ut, dels i sådana förb. som brodera, klä, pynta, sira, spöka ut; se för övr. särsk. förb. under resp. verb. G1R 2: 181 (1525). I skuggor! möten mig, jag rustas ut för Er. / För sista gången mor, för sista gången maka. Lidner (SVS) 1: 305 (1782). Swulstigt prat och omswep / Förfärligt siradt ut med krigar-termer. Hagberg Shaksp. 10: 269 (1850). Mamma trodde först att det bara var någon upptågsmakare bland våra vänner, som klädt ut sig. Wigström Folkd. 2: 316 (1881). När den flickan skulle styras ut till sin första nattvardsgång, då (osv.). Söderberg MBirck 27 (1901).
b) i fråga om att ngn försöker ta reda på ngt l. att ngt får sin lösning; särsk. i sådana förb. som dels bena, fundera, klara, lista, räkna, tänka ut, dels fråga, förr äv. höra ut (se HÖRA UT 2, 3); se för övr. särsk. förb. under resp. verb. Syr. 13: 11 (öv. 1536). Iagh .. förundradhe migh vppå synena, Och ingen war som kunde redha migh henne vth. Dan. 8: 27 (Bib. 1541). Kandidaten .. skakade hand med alla och frågade ut allas namn. Bremer Hem. 1: 38 (1839). Vilken tänkande varelse använder icke otaliga tankar på att fundera ut vari ”lyckan” består. Wulff Leopardi 320 (1913). Han skulle gärna ha tänt en pipa för att lura ut om det fanns någon vind överhuvudtaget och vart den i så fall drog. Ekman Dödsklock. 9 (1963). Jag har listat ut att om man tar så mycket spagetti att man nästan inte orkar bryta bunten, blir det lagom för fyra personer. Berglin DagSeger 83 (2009).
c) i vissa uttr. med särskild tanke på (det åsyftade) resultatet för en handling l. beräkning o. d., ofta i förb. med , särsk. gå ut på (se GÅ UT 10), l. komma på ett ut (se EN, räkn. IX 4 f α), gå nätt ut (jfr NÄTT, adj. 9 c); äv. i uttr. ta ut varandra (jfr TA UT I 2). Svart Ähr. 43 (1560). Gåår doch alt ther vppå vth, at E. K. M. må komma oss .. vnder then wildfarande Påweske lähre. Chesnecopherus Skäl Lll 4 a (1607). Til hela Summan lägger (man) 3/4 så går det nätt ut. Rålamb 1: 43 (1690). Alla visste att detta plus och minus togo ut hvarandra, så att resultatet blef noll. Wieselgren SvSkL 5: 67 (1849).
d) angivande att en handling utförs till en slutpunkt (o. därmed är avslutad) l. att ett skeende o. d. pågår till en slutpunkt (o. därmed är förbi); ibland närmande sig bet.: färdigt l. klart l. till slutet; särsk. i sådana förb. som höra, kämpa, läsa, sova ut; se för övr. särsk. förb. under resp. verb. Såret har läkt ut. Hon har gått ut gymnasiet. Adeln har spelat ut sin roll. Helsingius (1587). Doctaren teeg och stilla, och vptäckte icke för then som senare kom, at hans .. Wederpart hadhe sökt hos honom Rådh och honom bestält, vthan hörde honom vth. Schroderus Waldt 50 (1616). Palmquist fick intet säga ut meningen, utan Colbert föll honom i orden. HC11H 2: 40 (1678). Ha vi börjat leken, så måste vi leka den ut. Tegnér Brev 4: 293 (1827). Att våga tänka tanken ut, / det är det svåra, är det stora. Sturzen-Becker III. 1: 174 (1862). Fast sedan låg han där och grät ut vid mitt bröst – efter år av kamp och försakelse. Siwertz Tråd. 100 (1957).
e) angivande genomförande l. fullföljande av ngt trots svårigheter l. motstånd o. d.; äv. närmande sig bet. 10; särsk. i sådana förb. som hålla, härda, stå ut; se för övr. särsk. förb. under resp. verb. OPetri Kr. 164 (c. 1540). Jag fruktar att jag inte härdar ut till flyttningen. Blanche Bild. 1: 224 (1863). Han menar att jag inte kan stå ut med en så grof kost i längden. Wulff Petrarcab. 130 (1905).
10) i fråga om tid (jfr 5 c) l. tidsbundet skeende l. tidsbegränsad handling o. d. (jfr 9 e); särsk. angivande att viss för ngt avsatt tid tar slut l. går mot sitt slut; äv. angivande att ngt gäller till slutet av en viss tidsperiod osv. (se särsk. a, b) l. till en viss tidpunkt (se särsk. c); särsk. ss. efterställd bestämning till sbst. (se särsk. a). Och icke haffuer tienth sin rätta stemda dagh vth. LReg. 26 (1583). När vedermödans tid har slut: / Hur nöjd jag då skall se tillbaka / På dagar, som gått in och ut. Wallin (SVS) 2: 236 (1837). Wi er entlediga / Från ert regentskap uti Frankrike, / Tills nitton månar lupit ut till fullo. Hagberg Shaksp. 4: 258 (1848). — särsk.
a) ss. efterställd (förr äv. framförställd) bestämning till sbst. som anger en tidsperiod l. ett tidsbegränsat skeende l. tillstånd o. d., angivande att ngt gäller till slutet av tidsperioden osv.; förr äv. med bestämning, särsk. fullt (jfr 5 d). Anställningen räcker året ut. Den håller hela livet ut. The gambla (nunnorna) forhalla .. (de yngre) och seya at the så wel mogha bliffua ther (i klostret) theres lijffstijdh vth. OPetri 1: 522 (1528). Att Klerck med de 11 skepen ähr lupen till siös .. och hafver man sedan uth longa dagen hörtt skiutas. AOxenstierna 2: 49 (1612). Mag: Sierman som icke ett åhr fult uth warit wed Gymnasium. VDAkt. 1688, nr 93. Husbonden vakar natten ut. Franzén Pred. 3: 118 (1843). När vi går in i en regering, ska den kunna hålla mandatperioden ut. SvD 20/6 1988, s. 8. — särsk. i förb. med in (jfr IN, adv. 15 b), i uttr. som anger att ngt pågår oavbrutet under lång tid, särsk. i sådana uttr. som dag ut och dag in (se DAG I 3 g ε). Så hafwer thet warit åhret uth, ok åhret in. Stiernman Riksd. 513 (1602). Dagar och nätter, vecka ut och vecka in. Wulff 80År 113 (1926).
b) angivande att ngn avvaktar en viss tidpunkt l. att en viss händelse ska inträffa, särsk. i förb. som vänta ut ngn l. ngt; förr äv. angivande att ngn l. ngt består l. (över)lever lika länge som l. längre än ngn annan l. ngt annat, särsk. i förb. med leva (jfr LEVA UT 1 (se LEVA, v.1 särsk. förb.)). De red ut stormen. Granlund Ordspr. (i handl. fr. 1564). Den förhållandevis korta preskriptionstiden vad gäller stulna konstverk gör att det kan vara idé för tjuvar och hälare att vänta ut tiden. Expressen 9/11 1993, s. 5.
c) angivande att ngt fortgår under viss tid l. till en viss tidpunkt, vanl. följt av ett prep.-uttr. som anger varaktigheten l. slutpunkten; förr särsk. i sådana uttr. som det går (långt) ut (på tiden) (se GÅ UT 18; jfr 5 c); äv. (följt av ett prep.-uttr. inlett av l. i) angivande läge (l. tidpunkt) i en tidsperiod. Iagh .. war så i wpsala wth til hösthen. Rääf Ydre 3: 411 (i handl. fr. 1594). Det gick ut til andra dagen om aftonen, innan jag kom mig åter något före. Riccoboni Catesby 55 (1761). Det är afton, långt ut i September. Rosenius Himmelstr. 135 (1903). Ut på natten .. började gubbarna spela knack. Wranér Solglitt. 28 (1906).
11) angivande att ngt försvinner l. blir osynligt l. att ngn l. ngt upphör att finnas till l. avtar l. dör bort l. förbrukas l. förstörs l. nöts l. slits; ibland liktydigt med: bort; särsk. i sådana förb. som , brinna, nöta, plåna, slita, släcka, sudda, torka, öda ut; se för övr. särsk. förb. under resp. verb; äv. dels i interjektionell anv. (med underförstått handlingsverb), dels i rent förstärkande anv. (se c). Trampa ut glöden. Blås ut ljusen. Iagh haffuer här näst gråtet migh öghonen vth. Klag. 2: 11 (Bib. 1541; Bib. 1999: Mina ögon är söndergråtna). När silfret är heel reent .. då sleckes Elden uth. UHiärne Berghl. 458 (1687). Mor där på taflan vid disken, / Stryk ut två öre för fisken. Bellman (BellmS) 1: 263 (c. 1785, 1790). Se, den gamle klipparn der i tullen, / Har ej släckt ut ljuset. – Lampan ut! Wennerberg 2: 146 (1850, 1882). Vårt språk blef .. (mot slutet av 1300-talet) alldeles fullt af tyska ord och vändningar, under det att många svenska ord dogo ut. Schück o. Lundahl Lb. 1: 10 (1901). Hela den lägenhet som mannen befann sig i brändes ut. DN 11/7 1984, s. 21. — särsk.
a) i fråga om att ngn blir sliten l. trött till det yttersta gm att utsättas för hårt arbete l. stress l. ständigt tjat o. d.; särsk. dels i refl. förb. som arbeta, slita, släpa, ta, trötta ut sig, dels i sådana förb. som tråka ut; se för övr. särsk. förb. under resp. verb. G1R 15: 221 (1543: släpe .. vtt). (Skolan) är en vältalig fördömelse öfver det mångsysslande som nu jäktar ut våra ynglingar till både kropp och själ. Samtiden 1871, nr 9, s. 140. Att Antonio säkerligen tråkade ut Giacomo med sin pratsjuka äfterhängsenhet. Wulff Leopardi 284 (1913). Adèle arbetade ut sig för honom. Krusenstjerna Pahlen 3: 27 (1931).
b) (numera mindre br.) i fråga om att innehållet i ett kärl helt förbrukas, liktydigt med: upp (se d. o. 11 a) l. ur, särsk. i förb. dricka l. supa ut. Helsingius (1587). Spotta i Kålen, och swpan sielfwe vth. Grubb 511 (1665). Sedan han anmanat kandidaten att dricka ut, begynte han .. teckningen af sina öden. Runeberg ESkr. 1: 134 (1836).
c) med rent förstärkande bet.: alldeles, helt, fullständigt o. d., som förled i vissa (nästan bl. adjektiviska) ssgr. [vanl. bildat gm påverkan från ett motsv. (l. till betydelsen besläktat) p. pf. i adjektivisk anv.] med negativ innebörd, särsk. -FATTIG, -LED, -LEDSEN, -GAMMAL, -HUNGRIG, förr äv. -ARM, -MATT m. fl.
D. angivande befintlighet l. läge l. ställning o. i därav nära avhängig anv.
12) i rumslig bet. (motsv. 1, 2) i fråga om befintlighet på en plats som är längre ut än l. utanför en annan (angiven l. underförstådd) plats; äv. i fråga om visst läge l. viss ställning; ofta liktydigt med: ute (se d. o. 1, 2); äv. med kvardröjande bet. av riktning utåt (se särsk. a); utom i a numera nästan bl. [delvis sannol. eg. ute med bortfall av -e i trycksvag ställning] i förb. med ett efterföljande prep.-uttr. (o. därvid vanl. uppfattat ss. förled till prep. o. hopskrivet med denna (jfr ssgr nedan)); äv. i vissa förb. som anger att ngn l. ngt hålls l. lämnas o. d. ute l. utomhus (se särsk. GLÖMMA UT, HÅLLA UT 3, STÄNGA UT). Suennugz hustru fanndh hennes bånnaklede wtt på gathonn. TbLödöse 221 (1590). Stoorstughan ähr mossan i wäggiarna mongestädess uth och quisttaket elackt. Murenius AV 451 (1660). Schyter .. och andre som suto ut på landet och i förstäderne. Rudbeck d. ä. Atl. 2: 337 (1689). Jag mins i min vngdom at i Stockholm war allenast en pirukskildt vt. Nu henger i hwart hörn. Swedberg Lefw. 32 (1729). Ut på siön syntes röken från Etna. CAEhrensvärd (SVS) 1: 67 (1786). — särsk.
a) (fullt br.) i vissa anv. med kvardröjande bet. av riktning. särsk.
α) i förb. med en föregående måttsbestämning som anger läge i förhållande till en (angiven l. tänkt) punkt. Hon bor längst ut på udden. När the wore komne medh them longt vth i skären .. rådslog (osv.). Svart G1 5 (1561).
β) motsv. 1 a, angivande i vilket väderstreck osv. ngn l. ngt befinner sig l. ngt sker i sådana förb. som nordan ut osv. (se AKTER, adv. I f, FÖR, adv.2 I slutet, NORDAN I 2 a γ, NORR I b ϑ, SÖDER I c ζ). Och Herren Gudh planteradhe Lustgård vthi Eden öster vth. 1Mos. 2: 8 (Bib. 1541).
γ) angivande att ngt befinner sig l. hålls l. är vänt i ett utåtriktat läge, särsk. i förb. hålla ut (se HÅLLA UT 1). At .. (soldaten) går och står ut med fötterna. PH 5: 3168 (1751). Tycker du inte att min klädning står för mycket ut bak? Hedberg Sardou 89 (1866). Ögonen liknade ett par hästskosöm med vasstoppen ut. Sjödin StHjärt. 34 (1911).
b) [möjl. eg. elliptiskt, med efterföljande prep. utesluten] (†) till bet. o. anv. påminnande om l. närmande sig en prep.: uti; utmed. Dhen stoffuan, som salighe Niels Perssonn och hanns hustruu wtt dödhe. TbLödöse 12 (1587). Drengen berettar at kalken kom heel ifrå soknbodet när han satte hono(m) på benken uth pastoris seng. Murenius AV 514 (1662).
13) (numera bl. tillf.) i oeg. l. bildl. anv., i fråga om tillstånd l. belägenhet o. d. (jfr 12); ofta liktydigt med: ute (se d. o. 3, 5, 6); förr äv. dels liktydigt med: utan (se slutet), dels i sådana uttr. som vara illa ut, vara illa ute, vara ut för ngt, drabbas av ngt (jfr 8). Så wäl jagh, som många andra hafwa warit vth för hiskeliga hwirfwlar. UHiärne 2Anl. 186 (1706). Efter ett allmänt bruk, sluter man ut L och P af orden Till och Upp, så ofta de bindas vid ord, som med L och P begynnas. Botin SvSpr. 47 (1777). Lika illa ut äro nu alla politiska kannstöpare. ZTopelius hos Vasenius Top. 3: 321 (1848). — särsk. (†) i uttr. känna ngn l. ngt ut och in, känna ngn l. ngt utan och innan, ha ingående kännedom om ngn l. ngt; jfr UTAN I a. Han (är) en stor amatör af musik och känner Haydn, Mozart och Beethoven ut och in. Wallin Bref 221 (1849). Bland .. (lantlivets) tusen detaljer är han som fisken i vattnet, och människorna där känner han ut och in. Vetterlund Skissbl. 316 (1914).
Sammansättningar.
Anm. 1:o Många av ssgrna med ut ss. förled är verb, vilka i allm. alternativt kan konstrueras som liktydiga fria verbförb. med ut ss. partikel. I p. pr. och p. pf., liksom i avledn., är dock (i huvudsak) endast ssg möjlig. I övrigt har ssgrna i förhållande till motsv. verbförb. vanl. en formellare stilprägel; numera utgör verbförb. ofta det stilistiskt neutrala alternativet också i skriftspråk, o. för flera ssgr förekommer endast l. nästan endast belägg i p. pf. l. ss. vbalsbst. I en del fall har däremot ssg o. motsv. verbförb. (något) olika bet. (l. huvudsaklig anv.) utan stilistiska inskränkningar. Jfr bort, fram, genom ssgr anm. i resp. artikel.
2:o Ssgr som (enl. anm. 1:o) bara förekommer i form av particip l. ss. vbalsbst. till en motsv. verbförb. redovisas endast i undantagsfall nedan. Likaså förbigås vanl. nedan bet. som endast uppträder i ssg i form av particip l. ss. vbalsbst. till en motsv. verbförb. med ut ss. partikel. Se för övr. motsv. särsk. förb.
3:o Ordet ut förekommer ofta i mer l. mindre fast förb. med en följande prep., t. ex. av, efter, för, i, åt, över. Ibland sammansmälter en sådan förb. till en sammansatt prep. som nedan anförs på sin alfabetiska plats. För accentuering av sådana ssgr gäller i stort sett samma regler som för ned (se d. o. ssgr anm. 3:o).
4:o Ssgrna har ofta direkta motsvarigheter i danska, norska o. (i vissa fall) medellågtyska o. tyska o. (i mindre utsträckning) engelska. Endast i ett mindre antal fall anförs dessa motsvarigheter nedan.
(7) UT-ACKORDERA, -ing. (i sht förr) ackordera om utlämning av (ngn l. ngt) till ngn annan; särsk. (om ä. förh.) med avs. på vårdbehövande l. obemedlad person (i sht barn): överenskomma med ngn att omhänderta l. hålla med kost o. logi mot betalning; förr äv. med avs. på häst (vid kavalleri o. d.). Denna öfvervägande tillväxt uti landsbygdens fattige har .. sin grund uti den förökade utackorderingen af sådane personer. Agardh o. Ljungberg III. 2: 181 (1857). Stamhästar .. som mellan vapenöfningarna utackorderas till enskilda personer. TjReglArm. 1889, s. 103. Den andra formen för fattigvård var utackordering. För barn ansågs redan tidigt denna form vara den bästa. SvFolket 10: 126 (1939).
Ssgr (förr): utackorderings-byrå. särsk. om byrå vid Sthms stads fattigvårdsnämnd 1890–1925. Utackorderingsbyrån .. har till ändamål att, företrädesvis å landsbygden, utackordera de barn, som af delegerade för barnavård remitteras till byrån. Sthm 1: 592 (1897).
-system. jfr system, sbst.1 5 b. BtRiksdP 1892, I. 1: nr 1, Försl. s. 83.
-AGERA, -ing.
1) till 6 b: agera l. reagera utåt på ett våldsamt l. störande sätt; särsk. i p. pr. om person (i sht barn) som uppvisar sådant beteende. SvD 4/10 1976, s. 16. Är ditt barn överaktivt, aggressivt och utagerande? Då kan problemet vara en allergi av något slag. GbgP 23/2 1999, 3: 42.
2) till 9 d: slutföra (ngt), slutbehandla, avsluta; förr särsk. med avs. på rättssak o. d.; ofta (o. numera nästan bl.) i p. pf.: avgjord; slutdiskuterad, särsk. i uttr. saken är utagerad. BraheBrevväxl. II. 1: 207 (1662). Förlijkningen kan Consistorium intet tillåta, förr än saken är uthagerat. UUKonsP 8: 58 (1667). Man hade ju vant sej vid att betrakta hela den utrikespolitiska frågan som utagerad, åtminstone vad fred eller krig beträffar. Wigforss Minn. 2: 83 (i handl. fr. 1918).
3) (†) till 9 d: spela (ngt) till slut; särsk. med avs. på skådespel l. roll o. d.; äv. intr. l. abs.: uppträda l. verka färdigt; äv. bildl. Annerstedt UUH Bih. 3: 188 (i handl. fr. 1726). För dören står en man, förskräcklig, blek och mager; / Han alla them om hand, som vtagerat, tager. Kolmodin QvSp. 1: 507 (1732). Då den långdragna dramen ändtligen blifvit utagerad. Carlén Skuggsp. 1: 177 (1861, 1865). GHT 1897, nr 252 B, s. 2.
(9 d) -AKTA. (†) iaktta (ngt) till slutet; särsk.: vakta ut (eldstad); jfr akta ut (b). Rudbeck d. ä. Atl. 3: 146 (1698). Posten 1769, s. 687.
Spoiler title