[sv. dial. utande, utende, utänne; jfr nor. dial. utende; avledn. av UT, adv., sannol. uppkommen i anslutning till verb i p. pr. med liknande anv., t. ex. blixtrande (se BLIXTRA 5)]
(†) ss. förstärkningsord till adj. o. adv.: i högsta grad, utomordentligt. Danzig .. är en utende skiön .. stad. Lenæus Hübner 339(1726). En liten lef, som var så snöane hvit och så utane fin, att aldrig någon har sett ett sådant bake-bröd. SvFolks. 282(1849). Dalin(1855).
