SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2012  
UTANDE, adv.
Ordformer
(-ande 17371855. -ane 1849. -ende 17261764)
Etymologi
[sv. dial. utande, utende, utänne; jfr nor. dial. utende; avledn. av UT, adv., sannol. uppkommen i anslutning till verb i p. pr. med liknande anv., t. ex. blixtrande (se BLIXTRA 5)]
(†) ss. förstärkningsord till adj. o. adv.: i högsta grad, utomordentligt. Danzig .. är en utende skiön .. stad. Lenæus Hübner 339 (1726). En liten lef, som var så snöane hvit och så utane fin, att aldrig någon har sett ett sådant bake-bröd. SvFolks. 282 (1849). Dalin (1855).
Spoiler title