SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2012  
UT, adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 904):
UT-DRAGA, f., anträffat bl. i pl. [till -dra] (†) motsv. -dra 9: (ekonomisk) börda. (Vi ber) att Eders furstelige nådh wärdes .. osz fatigom efterlåtha någhon tilgifft och förschåning på the stoora och swåra vthdragur. UrkFinlÖ I. 3: 137 (1595).
-DRAGA, v., se -dra.
-DRAGARE. [till -dra] om person l. sak som drar ut ngt. Linc. Ee 3 a (1640). jfr tand-utdragare. särsk.
a) (†) motsv. -dra 5, om excerpist. Olyckligtvis är .. ej de olika utdragarnes listor sinsemellan alltid öfverensstämmande. Kræmer Orient. 205 (1866).
b) motsv. -dra 3, om maskin(del) l. mekanism. Anwändandet af metallpatroner .. gör det nödigt att i gewäret anbringa en hittills okänd gewärsdel, den så kallade utdragaren, som undanskaffar den förbrukade patronhylsan. LfF 1869, s. 346. En s. k. tillväxtborr .. som lösgör ett runt spån .. som framtages med hjälp av en särskild utdragare. SvSkog. 708 (1928). jfr patron-, spik-, tacks-utdragare.
-DRAGBAR~02. [till -dra] särsk. motsv. -dra 2, 3: som kan dras ut; särsk. om (del av) möbel. En utdragbar skifva. TT 1898, K. s. 69. Tufft designad kassettradio, med inbyggd 4,5” TV .. Med utdragbar teleskopantenn. KatalJosefsson 1989, Höst. s. 337. Min rutiga soffa är utdragbar. Stensdotter ArnesKiosk 233 (2004).
(11 b) -DRICKA, -ning (†, Björkman (1889)). [fsv. utdrikka] dricka ur ((innehållet i) dryckeskärl); äv. mer l. mindre bildl., förr särsk. (i bibeln l. bibelpåverkat spr.) i fråga om att ngn drabbas av l. måste uthärda ngt, särsk. i sådana uttr. som utdricka en bitter kalk l. en sorgekalk (jfr bitter, adj. 2 b η slutet, resp. sorge-kalk); numera bl. ngn gg i p. pf. Hes. 23: 34 (Bib. 1541). Ach! lät mig se .. / när min håg af lustans brunn wil dricka, Hur’ tu / en bitter kalk för mig utdrack. Lybecker 62 (c. 1715). När det goda vinet var utdrucket, skulle i stället komma – ej vatten, utan punsch. AnderssonBrevväxl. 2: 261 (1838).
-DRIVA, -else (†, Lind (1749)), -ning; -are (se d. o.). [fsv. utdriva]
1) till 1, 2: driva (se driva, v.2 1) (ngn) ut (ngnstans); i sht med avs. på djur; äv. i fråga om att (medelst jakthund) få villebråd att lämna gryt l. håla o. d.; förr äv. (med anslutning till ut, adv. 11 a) med avs. på dragdjur: tröttköra (jfr driva, v.2 4). (Oxarna) bliffue .. platt wtdriffne och kome sedan ingen tiil nytto. G1R 11: 5 (1536). At utdrifua böndren til arbets i denne plogtijd. BrevStiernhielm 285 (1662). Korna .. utdrefvos kl. 11 på vexelängen för att beta. QLm. 3: 41 (1833). Vanligast är nog utdrivning ur grytet medelst hund samt skjutning med bössa. Levander DalBondek. 1: 25 (1943).
2) till 1, 2: driva (se driva, v.2 8) bort (ngn) (ngnstans ifrån), fördriva; äv. oeg. l. bildl. (se särsk. slutet), ibland med sakligt obj. Nær wij försth kommo til regimentthit och togho oss före ath wthdriffua .. konungh Cristhiern. G1R 3: 280 (1526). Man ville ur diktningen utdrifva romantiken med dess konstdyrkan. NF 16: 1099 (1892). Dagen innan mohrerna blef utdrifna ur Spanien. Wägner Norrt. 52 (1908). särsk. (numera i sht om ä. förh. l. med anspelning på ä. föreställningar) i fråga om exorcism, i sådana uttr. som utdriva djävlar l. onda andar, äv. i oeg. l. bildl. anv. Herre haffue wij icke .. j titt nampn vthdriffuit diefflar. Mat. 7: 22 (Bib. 1541). Den stora terapeutiska nyttan i Luthers recept: att utdriva djävulen med bläckhornet. Hellström Malmros 84 (1931). Exorcismen, utdrivandet av onda andar ur barnet vid dopet, avskaffades 1811. Västerb. 1939, s. 92. jfr djävuls-utdrivning.
3) (förr) till 1, 2, med avs. på timmer o. d.: avverka o. forsla ut; ngn gg äv. med obj. betecknande avverkningsskifte o. d.; i sht ss. vbalsbst. -ning. BtÅboH I. 1: 86 (c. 1618). Då man .. lemnade ett antal körare en timmertrakt att utdrifva. Fredenberg Sågtimm. 3 (1892). Timrets utdrivning till vattendraget. Bucht NorrlSkogsl. 2: 4 (1913). jfr timmer-utdrivning.
4) (numera mindre br.) till 1 f, om växt: utveckla l. frambringa (skott l. blommor o. d.); äv. (med anslutning till ut, adv. 9) om person: driva upp (växt o. d.); äv. bildl.; jfr driva, v.2 26 a, d. At .. (trädet) nedre widh Rooten inga unga Teelningar vthdrijfwer. Mollet Lustg. B 4 a (1651). Thet är .. uti et bekant bruk, at utdrifwa Hyacint-blommor uti glas på wattn. Lundberg Träg. 213 (1754). Tunström Julorat. 327 (1983; bildl.).
5) (i sht i fackspr.) till 2: frånskilja o. avlägsna (ngt) (från ngt) l. få (ngt) att lämna ngt; ofta med tanke på (l. inbegrepp av) att det som avlägsnas pressas l. pumpas o. d. ut; särsk. (i sht med.) i fråga om avlägsnande av ngt från (del av) kroppen (se särsk. a). Lemnius Pest. 13 (1572). Finnarna .. (skall) vthtryckias, så at then wedskan som ther inne är måtte vthdriffuin warda. BOlavi 27 b (1578). Med trampande utdrifva drufsaften. Thunberg Resa 1: 273 (1788). Musslans vändningar, medelst skalens öpnande och slutande samt vattnets in- och utdrifning. VetAH 1793, s. 165. Naturens strävan att med all kraft utdriva den sjukdomsbringande materien ur kroppen. Tigerstedt MedUtv. 2: 68 (1923). särsk.
a) i sht obstetr. i fråga om förlossning; numera i sht ss. vbalsbst. -ning. Hoorn Jordg. 1: 124 (1697). Själva utdrivningen tog cirka en timme, men värkarna före var nästan mer smärtsamma. Expressen 27/8 1998, s. 4.
b) (i fackspr., i sht kem.) i fråga om separation av ett ämne från en blandning av ämnen gm kemisk l. teknisk o. d. process (i sht förr särsk. i fråga om destillation). UHiärne Förb. 46 (1706). Emedan all lera i destillation utdrifver syrorne af saltpeter och koksalt. Bergman Jordkl. 306 (1774). Man uttrycker .. (reaktionen) kortligen så, att natrium ur klorväte utdrifver vätet och bildar klornatrium. Rosenberg OorgKemi 48 (1887).
6) (†) till 7: driva in l. ta ut (skatt l. pålaga l. rekvisition o. d.). EkenäsDomb. 1: 9 (1625). Uthj huar fierdingh (finns) een Rådhman eller Rättare, huillken hiällper Dommaren .. uthdrifwa Räntan aff allmogen. HSH 29: 366 (c. 1652). KKD 9: 116 (1704; med avs. på proviant). Agardh o. Ljungberg II. 1: Föret. 4 (1854).
7) repslag. till (1 g,) 9, ss. vbalsbst. -ning, om metod för repslagning, patentslagning; jfr driva, v.2 18, 20. Rig 1937, s. 144. Utdrivning .. (dvs.) den procedur varvid kabelgarn genom riktskiva och samlingstub och under samtidig tvinning sammandrives till en dukt. FrFiberTågv. 102 (1949).
8) (†) till 9: medelst drivning (se driva, v.2 21) förfärdiga l. utforma (metallföremål). 1 .. Credens förgylt medh uthdrifwit arbete. BoupptSthm 1675, s. 445 b (1669). TT 1898, M. s. 117.
9) (†) till 9 d, med avs. på (rätts)sak l. fråga o. d.: driva till slut, avgöra, slutbehandla; jfr driva, v.2 33 a α. Schück Wivallius 1: 250 (cit. fr. 1645). (Han står) uthi en stoor siälewåda om han döör förr än saken blefwo uthdrifwen. VDAkt. 1694, s. 185. Troil Isl. 199 (1777).
Ssgr: utdrivnings-maskin. repslag. till -driva 7: maskin för tillverkning av tåg enl. utdrivningsmetoden. Genom offentlig auktion .. försäljas .. 1 utdrifningsmaskin. SDS 25/2 1895, s. 2.
-metod(en). repslag. till -driva 7. Den s. k. patentslagningen l. rättare ”utdrifningsmetoden”, som åstadkom en jämnare fördelning af påfrestningen på garnen. 2NF 22: 1439 (1915).
-skede. i sht obstetr. till -driva 5 a. Utdrivningsskedet el. -skiftet (dvs.) det förlossningsskede som upptar tiden från det livmodermunnen är fullt vidgad till dess barnet är framfött. Lindskog o. Zetterberg (1981).
-DRIVARE. [till -driva] särsk. motsv. -driva 2: person som driver ut ngn l. ngt; numera nästan bl. om exorcist. Linc. (1640). Sitt största inflytande synas .. de kristna missionärerna från .. (kristendomens första tid) ha utöfvat i egenskap af andebesvärjare och utdrifvare af djäflar. Lidforss SocJourn. 176 (1907). jfr djävuls-utdrivare.
(1 f, 9) -DRYGA, -ning. dryga ut (ngt). Posten 1769, s. 1110. Utdryga de tillgängliga förråden af lifsmedel. 2NF 26: 1053 (1917). Genom tillsats av t. ex. grädde, mjölk .. eller vatten utdrygas kakan. StKokb. 35 (1940).
Ssg: utdrygnings-medel. I dagspressen rekommenderas ren- och islandslaven ofta till människoföda som utdrygningsmedel för mjöl (bröd eller gröt). LAHT 1917, s. 501.
(2) -DRYPA. [fsv. utdrypa] (†) drypa l. rinna ut. Forsius Phys. 222 (1611). Han klämmer fingret, för at låta blodet utdrypa. Pilgren FigBröll. 120 (1785).
-DRÄKT.
1) (†) till 5 c, motsv. -dra 2 slutet: fullföljande l. avgörande l. slut. 2SthmTb. 4: 466 (1573). För(nemp)de Påffuel Rode .. hade besöcht och bedit stadthållaren, för(nemp)de Jacob Bagge, att sa(m)me Gerdh motte bliffue arresteret till sakens vthdrächt, såsom och skeedde. 2SthmTb. 5: 186 (1576).
2) († utom ss. senare led i ssgn tids-utdräkt) till 5 c: förhållandet att ngt drar ut på tiden l. tar (alltför) lång tid; uppehåll l. fördröjning l. uppskov l. förhalning o. d.; äv.: tidsåtgång l. tidslängd; särsk. i sådana uttr. som tidens utdräkt l. utdräkt på tiden o. d. Den långa tidens utdrägt med räkningarnes och ballancernes upgifwande. CivInstr. 121 (1724). Om det fordrar någon tid, så fall icke i förundran, och harmas icke öfwer utdrägten. Posten 1769, s. 683. Rythmens regelmässighet fulländas genom takten eller det helas uppbyggande i ständigt på hwarandra följande små tidsafdelningar af lika utdrägt och med lika tidmått för dess enskilta delar. Ljunggren Est. 2: 339 (1860). Efter flera dagars utdräkt anskaffades med plats och möda de tre stora lastbåtar, som behövdes. Högberg Baggböl. 1: 57 (1911). Cannelin (1939). jfr tids-utdräkt.
-DUNDRA. (numera bl. tillf.)
1) till 6 a: dundra ut (se dundra ut 1) (ngt). Et Batterie af små Mörsare utdundrade i hela negden den wigtiga Mannens namnsdag. GT 1787, nr 114, s. 3.
2) till 9 d: dundra ut (se dundra ut 2). Linc. Z 4 b (1640).
(2) -DUNSTA, -ning. särsk.
1) förflyktigas l. försvinna i gasform; äv. (numera bl. tillf.) bildl., om hemlighet o. d.: sippra ut; jfr avdunsta 1. UHiärne 2Anl. 228 (1706). Så snart .. slagg tappas ifrån, at järnet blir bart, så utdunstar swaflet först utomkring och sedan mer och mer innan efter. Polhem Test. 39 (c. 1745). De ångor, som utdunstade från de stinkande morasen, voro ytterst vämjeliga. Dahlgren Stanley 1: 151 (1890). Trots all hemlighetsfullhet begynte emellertid saken att utdunsta. SvH IX. 1: 258 (1910).
2) avsöndra l. avge (ngt, särsk. vätska l. gas); särsk.: svettas; äv. mer l. mindre bildl.; äv. utan obj.; jfr avdunsta 3. Är sömnen ringa och emoth wahnan, eller ock at man aldeles wakar, kan man intet mera uthdunsta än fyratijo lod nästan. Lindestolpe Skörb. 66 (1721). (Naturforskarna) visste .. att bladen utdunstade. Agardh Bot. 2: 38 (1832). I Sverige utdunstar samhället en gasart, hvilken .. dödar eller förlamar. Ridderstad Samv. 3: 241 (1851). Granskogen utdunstade kådiga ångor. Strindberg Utop. 181 (1885).
3) ss. vbalsbst. -ning, om handlingen l. förhållandet att utdunsta (i bet. 1, 2), avdunstning; äv. konkret, om ånga l. gas l. svett o. d. (ngn gg äv. närmande sig l. övergående i bet.: lukt l. doft) (jfr dunst 1); förr särsk. i uttr. omärklig utdunstning, om svettning. Ehrenadler Tel. 700 (1723). När the rören, genom hwilka then af luft och wätska bestående omärkeliga utdunstningen sker, slakna och blifwa widare, eller bloden innantil drifwer starkt på, så swettas man. Orrelius Diurr. 83: 4 (1750). Så länge de färdades, kände de icke av kölden, men utdunstningen från kroppen frös i kläderna. Hedin Pol 2: 547 (1911). Saharas egen utdunstning: en torr, kryddliknande, saffransfärgad doft, som fanns överallt och gav öknen dess säregna karaktär. Anderson Brev. 340 (2004). jfr hud-utdunstning.
Ssg (†): utdunstnings-mätare. (†) avdunstningsmätare. Som rörelse i luften ökar afdunstningen, så kan detta instrument endast tjena att mäta afdunstningens myckenhet, och har derföre .. fått namn af Atmometer, Utdunstnings-mätare. Berzelius Kemi 1: 282 (1817).
(1 g) -DÄNA, -ing. (†) tänja ut (ngt); äv. med refl. obj. Har man orsak at tro, det de inre Hinnorne af Tarmarne .. blifwit .. genom det i Tarmen inneslutne wädret alt mer ock mer utdänade samt sönderslitna. VetAH 1742, s. 26. (Ledhinnan) låter föga utdäna sig och brister derföre lätt wid ledernas hastiga sträckningar. Florman Anat. 1: 36 (1823).
(11) -DÖ. [fsv. utdöia]
1) (†) om person l. djur: dö; äv. oeg., om växt l. träd o. d.: vissna (bort) l. dö (jfr dö ut 2). G1R 25: 138 (1555). (I det av pestens ängel slagna huset) vthdödde Daghen effter, så månge Menniskior, som slaghen woro. Paulinus Gothus Pest. 15 a (1623). Hjelpblädning .. kännetecknas derigenom att endast de träd efter hand afverkas, som i följd af hög ålder eller annan orsak af sig sjelfva utdö eller taga skada. Cnattingius 51 (1894).
2) om större grupp av personer (i sht släkt) l. djur (i sht släkte l. art): dö ut (se dö ut 1). Columbus (SVS) 2: 282 (c. 1670). Preussen hade enligt en år 1726 företagen högviltsräkning då ännu 117 visenter, men icke desto mindre utdog arten här år 1755. SvNat. 1919, s. 163. Sedan ätten Ramsvärd utdött på manssidan övergingo dess behållna egendomar till .. Drangels. Hofrén Herrg. 40 (1937).
3) i bildl. anv. av 1, 2, om ngt sakligt: upphöra att finnas l. gå under l. försvinna; jfr dö ut 3. Möller 1: 67 (1745). Då och då hördes ifrån stian ett sakta, trefligt grymt, men som äfwen alldeles utdog: modren och grisarne sofwo. Almqvist Grimst. 21 (1839). Utdöende språk och dialekter. Rig 1922, s. 52. Att höjden växlar inom vida gränser framgår bl. a. av cyklonernas utdöende eller fortskridande, när de komma in över en stigande kust. Carell o. Edelstam 117 (1931).
-DÖD. [fsv. utdödher] särsk.
1) om grupp av personer l. djur (särsk. om släkte l. art o. d.): som har dött l. slocknat ut; särsk. om hus l. stad o. d. (med tanke på där boende personer): öde l. (folk)tom; förr äv. om enskild person: död. Folkett, som på skiipen warit haffue, äre myc[kith siu]ke, och en stor part vttdöde. G1R 11: 160 (1536). Sommaren kom med en olidlig värme och Firenze blef lik en utdöd stad. Lundegård Prom. 2: 71 (1893). Tänder och andra rester av mastodont och andra numera utdöda djur. FoFl. 1940, s. 175.
2) i bildl. anv., om ngt sakligt: som försvunnit l. upphört l. gått under. De utdöda Språken. Brunkman SvGr. 99 (1767). Konsten att spinna på slända är väl ännu ej helt utdöd. Fatab. 1924, s. 159. Bältemakare är en utdöd benämning på gördelmakare. SvFolket 4: 200 (1939).
(11) -DÖDA. (†) utrota (ngn l. ngt); döda (ngn). Så ath ingen skiuter eller wtdöder någen fridkallede diur. G1R 13: 240 (1541). Ett särdeles verksamt sätt, hvarigenom man kan betydligt öka tillgången på skogsfågel, är att söka utdöda de för dessa fåglar mycket skadliga rofdjuren. Skogvakt. 1891, s. 29. I skolorna skulle jag platt utdöda och förgöra katekes och latin. Fröding Eftersk. 2: 42 (1894, 1910).
-DÖMA, -else (†, Rydqvist Resa 183 (1838)), -ning. [fsv. utdöma]
1) (†) till 2: (gm dom) förvisa l. bortvisa (ngn); äv. i förb. med prep.-adverbial inlett med (ut)ur l. (i)från, betecknande ort l. område l. position o. d.; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. (äv. med sakligt obj.). Strax wart han Effter mandatet vtdömpt ifrån iorden. ÅngermDomb. 20/7 1637, fol. 126. Rixdagen i Stockholm, ther Hertig Adolph blef utdömd ifrån Förmynderskapet. Benzelius Anecd. 42 (1714). Båtsman Swen Böks hustru Jngrid som tilförne är utdömd skall en månad efter Datum wara härifrån. VRP 24/10 1739. Viljen J utdöma ur menskligheten de medel, som Försynen använder at förädla henne? Leopold Sleincour 26 (1786). Jemförelsevis få torde de vara, som af abstrakt pedagogiska skäl vilja utdöma religionsundervisningen från skolan. PedT 1891, s. 1.
2) till 6 c: förklara (ngt) för odugligt l. oanvändbart o. d.; kassera l. utmönstra l. utrangera (ngt); ngn gg äv. med avs. på person (l. djur): förklara för oduglig l. misslyckad; jfr döma ut 2. Fast än all rätt skaldekonst utdömer slika Cacophonier, så (osv.). Dalin Arg. 2: 261 (1754). Flottans nybyggnader .. skulle så ordnas, att årligen ett nytt skepp kunde löpa af stapeln och ett gammalt utdömas. Odhner G3 1: 476 (1885). Såg han genast att Hans icke var något bevänt med, en utdömd, en bortkastad, en herr Ingenting? Krusenstjerna Pahlen 3: 156 (1931). I ett bittert ögonblick utdömde hon allt vad hon skrivit den sista tiden. Wägner Lagerlöf 2: 299 (1943). särsk.
a) med avs. på byggnad l. bostad l. lokal l. inrättning l. anläggning o. d. The många Nija Ordninger, som nu med Qwarnenens taxerande, vttdömmande och andra processer som mästadehles vthj hwar Landz Ortt finnes särskild. RARP 1: 193 (1632). När något Tullhus af ålder blifwer aldeles bofälligt (dvs. förfallet), bör det straxt utdömas. PH 5: 3173 (1751). Under många år har snickarna och smeden arbetat i trånga och av yrkesinspektionen utdömda lokaler med tidsbegränsad dispens i avvaktan på nya lokaler. Kulturen 1991, s. 16.
b) (†) med avs. på stad, övergående i bet.: frånta privilegier. Bergv. 1: 600 (1720). Öregrund, som .. gärna se skulle, det Östhammar Stad blefwo utdömd. 2BorgP 3: 96 (1726). Agardh o. Ljungberg II. 2: 128 (1856).
3) till 9: gm dom fastställa (straff l. böter l. vite o. d.); äv. med avs. på ersättning o. d. (förr äv. med indirekt obj.); förr äv.: gm dom tilldela (ngn ngt); jfr döma ut 1. Mons .. ville icke förlikas med Mattis .. om noghen iordh som honnom tillförnne bleff vtth demth. BtFinlH 2: 113 (1552). Böterna utdömas utan nämnvärd hänsyn till den dömdes förmögenhetsställning. Thyrén StrafflRef. 1: 67 (1910). Har åter juryn förklarat skriften brottslig enligt anvisat lagrum, måste rätten utdöma motsvarande straff. Rönblom Tryckfr. 103 (1940). Ersättning för rättegångskostnaderna i överrätt torde regelmässigt utdömas i mål om tvistiga fordringar. 1NJA 1961, s. 91.
Spoiler title