UT, adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 904):
(1 c) UT-FLY, v.1 [fsv. utflyia] (†) fly bort l. undan. Alle andre Som wt flydde ære wtof riketh meth then omilde ok ocristelege konwngh (Kristian). G1R 1: 94 (1523). Swedberg Ordab. (1725). —
-FLY, v.2 (†)
1) (†) till 1: skaffa l. föra ut (ngt); jfr fly, v.2 2 c. Tiilkræffiandis ath wij ville .. vare fortencthe ath vthredha vår skipz flaathe .. hwilkit vij och oforswmmeliga saa acthe ath göra och .. vår skip vthflye til siös. G1R 4: 46 (1527).
2) (†) till 7: överräcka, överlämna l. bjuda ut (ngt); jfr fly, v.2 3. Skråordn. 171 (1585). Gud nåde mig jag får så lof, ty du äst ofta borte, då jag får lof både taga mot och utfly p(en)g(a)r. VRP 29/11 1738.
3) (†) till 9 a: särsk. med avs. på skepp: utrusta, särsk. i uttr. utfly ngt med ngt; jfr fly, v.2 1. SvTr. 4: 151 (1534). När dagher wardt sågho the Fiendens Skipp .. tiyo stycker på redden, alla medh Folck och annor munition ganska wäl vtflydde. Paulinus Gothus Stiernsköld J 4 a (1628). —
(1, 2) -FLYGA, -ning. [fsv. utflygha] flyga ut (se flyga ut 1); särsk. dels (numera i sht i p. pf.) oeg., om person, dels mer l. mindre bildl. (särsk. om yttrande o. d.); förr äv. om ngt sakligt: fara iväg (ngnstans ifrån) (jfr flyga ut 2). (Noa) lät .. ena duffwo vthflygha jfrå sigh. 1Mos. 8: 8 (Bib. 1541). Det händer ganska ofta, i synnerhet när kulan är af bly, at hon fördelas mot benets skärfwor och til en del med de lösa spillrorna utflyger. Acrel Sår 31 (1745). Ett utfluget ord kommer aldrig igen. Braun Bror 97 (1846). I kärleksfullt hem hos en mor med utflugna barn erbjudes en liten flicka helinackordering. SvD(A) 1934, nr 264, s. 20. jfr ny-utflugen.
