UTSTIFTES, adv. o. adj. oböjl.
(†)
I. (†) ss. adv.: utom l. utanför det egna stiftet (se STIFT, sbst.2 3). Beslutades Att ingen Tiggiare uthstifftes får låta Lyse för sigh, vthan han haffuer Capitels forskrifft. VästeråsDP 7/9 1619. I stiftet är ingen af så eminenta meriter .. Skall man då gå utstiftes(?). 2Saml. 9: 65 (1808).
II. (†) ss. adj.: som härrör från l. hör hemma i ett annat stift (se STIFT, sbst.2 3) än det egna; äv. substantiverat. Någhon uthstifftes, eller ock instifftes Adelsman. Rudbeckius Dagb. 13 (c. 1624). Biskopen, som ej ville gynna en utstiftes. Hagström Herdam. 3: 505 (1899; i referat av ä. handl.).
