UTSTYR, n. (LBÄ 44–50: 379(1801), Östergren(1965)) l. m. l. f. (BrevStiernhielm 271(1662)); best. -et (äv. att hänföra till sg. utstyre); pl. =; äv. UTSTYRE, n.; best. -et (se ovan).
Ordformer
(-styr (-ij-) 1662–1965. -styre 1843–1965)
Etymologi
[jfr d. udstyr, udstyre, nor. utstyr; jfr äv. t. aussteuer; till UTSTYRA, v.2, l. STYRA UT (se STYRA, v.2 särsk. förb.)]
(†) utrustning; äv.: hemgift; jfr UTSTYRSEL, sbst.2 BrevStiernhielm 271(1662). Så hände det en dag, då han var fullt resfärdig, att Egil kom till sin fader och bad om utstyr till en resa. Bååth EgilS 80(1883). I medlet af augusti återvände Tony hem för att under de närmaste veckorna ägna sig åt omsorgen om sitt utstyre. Hedberg Mann Budd. 1: 323(1904). Östergren(1965). — jfr BRUD-UTSTYRE.
