VALIDITET validite4t, r. l. f.; best. -en; pl. (†) -er (Dalin(1855)).
Etymologi
[jfr t. validität, eng. validity, fr. validité; av lat. validitas (-tātis), till validus (se VALID)]
1) (rätts)giltighet, gällande kraft. Leopold 6: 145(1806). När David Coltart nyligen försökte kontrollera röstlängdernas validitet i sin valkrets (i Zimbabwe) arresterades hans team av polisen. DN 21/3 2005, s. A17.
2) (i fackspr.) hos mätprov l. test o. d.: tillförlitlighet med avseende på i vilken utsträckning det uppmätta l. testade svarar mot det som avses att undersökas. PedT 1947, s. 175. Ett test skall främst vara tillförlitligt ur den synpunkten, att det kommer åt (mäter) det som det avser att mäta. Detta kallas för testets giltighet eller validitet. Husén Psyk. 186(1954).
