SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2014  
VALK val4k, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(förr äv. w-, -ck)
Etymologi
[jfr d. valke, mht. walc, walke (t. walke); vbalsbst. till VALKA, v.2]
(i fackspr.) maskin l. anordning l. anläggning för valkning (se VALKA, v.2 3) av läder; förr äv. i fråga om valkning av ylle, särsk. om valkkvarn; jfr STAMP, sbst.1 2 d. BoupptSthm 1673, s. 419 a. Alla walkar går hær med watn. Lidén FörtrBr. 233 (1775). Valken består af tunga, i sluttande ställning hängande trädhammare, som, af en med lyftarmar försedd axel, lyftas till nära horizontelt läge, hvarefter de falla mot väfvarne och klappa .. dessa. Pasch ÅrsbVetA 1838, s. 58. Fyra sådana hudar (som skall sämskgarvas) sammanrullas till ett klot, och flera dussin sådana klot läggas på en gång i valken, der de i 3–4 timmar genomarbetas. UB 5: 452 (1874). Det nya Sahlinska färgeriet i Eslöv, som igångsattes år 1880, utrustades med eget ullspinneri, valk och stamp samt en mängd maskiner och mekaniska apparater. Sahlin SkånFärg. 39 (1928). — jfr CYLINDER-, HAMMAR-, KLÄDES-, KUM-, STAMP-, SÄMSK-VALK.
Ssgr, se valka, v.2 ssgr.
Spoiler title
Spoiler content