publicerad: 2017
VEKA ve3ka2, v.1 -ade (IErici Colerus 1: 195 (c. 1645: wekar, pr.)) ((†) pr. sg. -er OPetri 1: 88 (1526), Hirsch LbGarfv. 199 (1898: inveker); imper. week BOlavi 163 a (1578); ipf. -te VDAkt. 1688, nr 267; p. pf. -t BOlavi 66 b (1578: inweekt), Täubel Boktr. 1: 181 (1823)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Linc. Y 3 b (1640), Cellarius 101 (1729)), -NING.
Ordformer
(vek- (w-, -ee-, -ch-, -ck-) 1526 osv. weck- 1640)
Etymologi
[fsv. vekia; jfr fd. veg(j)e (d. vege), fvn. veikja, nor. nn. veikje, mlt. wēken, mnl. weken, fht. weihhen (t. weichen), feng. wǣcan; avledn. av VEK, adj.]
1) (†, utom i b) motsv. VEK, adj. 1: göra (ngt) mjukt l. löst l. mjukare l. lösare, uppmjuka; särsk.: i mjukgörande syfte nedlägga (ngt) i l. begjuta (ngt) med vätska; ngn gg äv. abs. Blanda thetta (dvs. vatten o. kryddor) wel tilsammans, och week itt lijnklädhe ther vthi. BOlavi 163 a (1578). Om någhon .. vtaff honom (dvs. stockfisken) lyster, moste Smör ey sparas honom til at weeka. Palmchron SundhSp. 107 (1642). (Kamomillblommans) Natur är at weka och blöt göra. IErici Colerus 1: 194 (c. 1645). (När väven klippts ner) wekes han uti warmt Watn och twättas wäl, at Klistret går bort. Salander Gårdzf. 68 (1727). Limmadt, tjockt skrifpapper behöfwer ofta 3, 4 och flera dagars tid till behörig wekning. Täubel Boktr. 1: 181 (1823). SAOL (1923). — särsk.
a) med avs. på kropp(sdel) o. d.: mjuka upp; äv. med avs. på sjukdom(ssymptom) l. smärta o. d., särsk.: göra nytta l. lindra. (Det) hielper .. myckit til, at man bättre swettas kan, när Hwden blifwer weekt i Warmebadh. Palmchron SundhSp. 320 (1642). Plomon sudne i Honungzwatn, och thet druckit, weker myckit. Månsson Ört. 263 (1642). Wekande Plåster guhlt. ApotT 1739, s. H 2 b.
b) garv. vid beredning av läder: gm blötläggning (rena o.) mjuka upp (hud l. skinn). (Tran är) högst nyttig wid läder-beredningarne, för des indragande och wekande egenskap. Kiellberg KonstnHandtv. Garfv. 4 (1753). Torra såväl som saltade hudar måste vekas grundligt, innan de läggas i kalken. HandtvLBl. 1905, s. 29. Den inledande behandlingen är vekning (uppblötning), vid vilken huden återfår sin ursprungliga vattenhalt. NE 12: 544 (1993). — jfr IN-VEKA.
2) (†) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 l. motsv. VEK, adj. 3, med avs. på person l. sinne l. hjärta o. d.: göra mild(are) l. röra (se RÖRA, v.2 I 5) l. beveka; äv.: försvaga l. förvekliga. (Vi) scholom .. bedhia gudh, ath han weeker wort hierta och gefwer oss nådhen til ath rätteligha och medh nytto haffwa åminnilse om hans pino och dödh. OPetri 1: 88 (1526). Hon lät sigh omsijdher weeka aff sijnom Hwsbonde, igenom månge söte ord. Lindner Tijdhfördr. 97 (1641). En Mänsklig kiärlek må dig där till (dvs. till en sista tjänst) kunna weka. Börk Darius 970 (1688). Toma konsters prål, / Som veka själens kraft och mannalynnets stål. Adlerbeth Poët. 1: 267 (1802). Sundén (1892).
Särsk. förb. (till 1; †): VEKA UPP. mjuka upp (ngt); jfr uppveka. BOlavi 21 a (1578). Man tager Fernambucs Bresilia, weker then up i ätticko, sedan stöter then. Lindestolpe Färg. 36 (1720). SAOL (1923).
Ssgr (till 1 b; garv.): VEK-KAR. jfr kar, sbst.1 2. Hudarnes invekning i vekkar. Hirsch LbGarfv. 72 (1898). —
-VATTEN. vatten använt vid vekning. De garfvare, som arbeta med hårdt vatten, nyttja gammalt vekvatten i början af invekningen. TT 1894, K. s. 66.
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content