VERBALITET vær1balite4t, r.
Etymologi
[jfr eng. verbality; till VERBAL]
om förhållandet l. förmågan att vara verbal (se d. o. 1 b); förr äv.: bokstavlighet. Ekbohrn (1904: bokstaflighet). (Clownen) har gåvan att kunna vara rolig utan smink och mask eller verbalitet. ICAKurir. 1991, nr 20, s. 11.
