VERITABEL vær1ita4bel l. ver1-, adj.; -bla, -ble; -blare; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. veritabel, eng. veritable; av fr. véritable, till vérité, sanning, av lat. veritas, till verus, sann (se VERIFIERA). — Jfr ALLVAR, sbst.1 o. adj.]
1) (†) som är vad det verkar l. utger sig för att vara, som inte utgör en imitation l. förfalskning, äkta l. sann (se SANN, adj. 5); särsk. med avs. på framställning o. d.: med sanningen överensstämmande; ss. adv. äv. mer l. mindre förstärkande: i hög grad l. riktigt (se RIKTIG II 3); jfr EGENTLIG 6, SANNSKYLDIG 4. (Att min broder) måtte kunna heröfver communicera mig Frankerijkes veritable intention och meening. BrinkmArch. 2: 144 (1674). Af 1000 sägen är näppeligen en veritabel. Linné Nem. 99 (c. 1760; uppl. 1968). Veritabel Chinesisk Soya. VetAH 1803, s. 2. Efter en förenklad, veritabelt säker metod, utan all profning, meddelar undertecknad noggrann undervisning uti Dam- och Barnkläders förfärdigande. Idun 1888, s. 28. Då (pronomenet) han inom den veritabla stockholmskan spelar i det närmaste samma roll som (pronomenet) den inom högsvenskan. 3SAH 6: 259 (1892). Cannelin (1939).
2) i attributiv anv., med förstärkande l. framhävande bet.; särsk. för att ange att ngt bokstavligen l. med en viss överdrift l. nästan kan betecknas med huvudordet; formlig (se FORMLIG, adj.2 3) l. fullkomlig (se d. o. 3) l. sannskyldig (se d. o. 4 c). Jag är ett underdjur, en Salamander, / Och har mitt lif i veritabel eld. Fahlcrantz 2: 11 (1825, 1864). Det luktade derinne som i en veritabel hökarbod. Adelsköld Dagsv. 1: 275 (1899). Vi stå inför .. en veritabel flod av tidnings- och tidskriftsartiklar. KyrkohÅ 1925, s. 170. För mig står han som en veritabel tråkmåns. Lewenhaupt MinnV 125 (1936). Den veritabla explosion av indignation, som nu ägt rum bland landets hushållsarbetande hemmafruar. SvD 31/1 1970, s. 4.
