VIATIKANT vi1atikan4t l. via1t- l. viat1-, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
(förr) om person som viaticerar. Viaticant kallas en studerande, som far omkring och får understöd för sin resa till akademien. Læstadius 1Journ. 81 (1831). Efter det att söndagens predikan med ty åtföljande kollekt till ”viatikanten” var avslutad, uppgjorde vi en plan, att (osv.). Modin NorrlSkogVatt. 133 (1920).
