SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2017  
VIATIKANT vi1atikan4t l. via1t- l. viat1-, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. -c-)
Etymologi
[till VIATICERA. — Jfr DEVIERA]
(förr) om person som viaticerar. Viaticant kallas en studerande, som far omkring och får understöd för sin resa till akademien. Læstadius 1Journ. 81 (1831). Efter det att söndagens predikan med ty åtföljande kollekt till ”viatikanten” var avslutad, uppgjorde vi en plan, att (osv.). Modin NorrlSkogVatt. 133 (1920).
Spoiler title
Spoiler content