SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2017  
VICKE, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[till VICKA, v.1]
(†) svängel. Brunswipp eller wicke som föres af och an, när man pompar watn. Lind 1: 1402 (1749). Ahlman o. Forsman (1885). — jfr PUMP-VICKE.
Spoiler title
Spoiler content