publicerad: 1955
PUMP pum4p, sbst.1, förr äv. POMP, sbst.2, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -ar; förr äv. PUMPA, sbst.1, l. POMPA, sbst.2, r. l. f., i bet. 2 b f.||ig.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(pom- i ssg 1749 (: pom-hjerta). pomp 1585—1779. pompa 1698—1749. pum- i ssgr 1691 (: Pumhierta)—1721 (: pummackare arbete). pump 1541 osv. pumpa 1720—1730. pumpe 1685 (: Wijnpumpe))
Etymologi
[y. fsv. pump (PMSkr. 638); jfr fsv. pumpomakare, pumpmakare, y. fsv. pompemakare (SthmSkotteb. 3: 27); liksom ä. d. pump, pomp, dan. o. t. pumpe, av mlt. pumpe (lt. pump) l. mnl. pompe (holl. pomp); jfr äv. meng. pumpe, pompe (eng. pump); ordet är sannol. upptaget ss. sjöterm i de germ. spr. från de romanska; jfr fr. pompe, it. pompa, span. o. portug. bomba; sannol. ytterst av ljudhärmande urspr. — Jfr KLYSOPOMP]
1) ett slags för förflyttning av ämnen i flytande form l. gasform avsedd mekanisk anordning, bestående av ett hölje med in- o. utloppsöppningar för vätskan l. gasen o. (oftast) en l. flera inom höljet rörliga delar (kolv, skovelhjul, skruv o. d.) som under invärkan av ngn yttre kraft för(a) vätskan l. gasen från inloppet till utloppet (varvid vätskans l. gasens strömningsriktning ibland regleras av ventiler); stundom äv. om liknande anordning för förflyttning av ämnen i fast form; äv. om apparat som är avsedd att förtunna l. sammanpressa ett ämne i gasform; särsk. (o. urspr.) om anordning för uppfordring av vatten. VinkällRSthm 1585. En skön brund medh pomp wthi. AvvittrSthm 26/4 1658. NordT 1878, s. 136 (för upphämtning av borrmjöl ur ett borrhål). Pumparna (av en viss typ) lämpa sig synnerligen väl såsom vacuumpumpar. HufvudkatalSonesson 1920, 5: 83. Samling ve pumpen! UOlrog i SångbSödermNerNat. 49 (1944; titel på visa). Vatten till hushållet hämtades (i Sthm på 1800-talet) från kvarterets pump. Nyberg i 3SAH LIX. 1: 25 (1948). — jfr BALANS-, CENTRIFUGAL-, CYKEL-, DIAFRAGMA-, FOT-, GAS-, GRUV-, GÅRDS-, HAND-, KAPSEL-, KIL-, KLAFF-, KOLV-, KOMPRESSIONS-, LUFT-, LYFT-, MAG-, MEMBRAN-, MOTOR-, OLJE-, ROTATIONS-, SAND-, SLAM-, SUG-, TRAMP-, TRYCK-, TRÄ-, VAKUUM-, VATTEN-, VIN-, VÄDER-, ÅNG-PUMP m. fl. — särsk.
a) sjöt. om (i ä. tid handdriven, numera vanl. maskindriven) anordning på fartyg för att bortskaffa vatten som slagit in vid sjögång l. trängt in genom läcka o. d. Pejla pumpen (l. pumparna o. d.), se PEJLA 1 b. En pump på Segelskepeth. SkeppsgR 1541. Vattnet stod åtta fot högt i rummet och alle man beordrades till pumparna. Stenelid KlarStjärn. 303 (1949). jfr BARLAST-, BÄRGNINGS-, DONKEY-, KUNGS-, LÄNS-, SKEPPS-PUMP m. fl.
b) (numera föga br.) orgelb. i orgel: (mindre) bälg varmed luft tillföres magasinsbälgen, matare, matarbälg. Orgeln erhåller en magasins-bälg med tvenne pumpar. KyrkohÅ 1935, s. 136 (1886). I kyrkorglar har pumpen på senare åren fått vika för en centrifugalfläkt. 2SvUppslB 5: 566 (1947).
d) (utom ss. senare led i ssgr bl. mera tillf.) i utvidgad anv., om andra uppfordringsvärk. Pater noster, eller andra tienliga pumpar. Triewald Konst. 38 (1734). jfr KEDJE-, KÄTTINGS-PUMP m. fl.
2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1, om ngt som till utseende l. funktion erinrar om en pump. Valerius 1: 185 (1831). Han hade börjat tänka på sitt hjärta, legat och lyssnat till pumpen där inne i bröstet. Hedberg Räkn. 201 (1932). — särsk.
a) (†) zool. hos huvudfotingar som ha snäckskal bestående av flera kamrar: rör som går genom alla kamrarna o. innesluter en hinnartad förlängning av djurets bakre kroppsända, sifon. Retzius Djurr. 212 (1772).
b) (†) om person; i ssgn VIN-PUMPA.
3) (i Finl., †) ss. beteckning för ett tillstånd som innebär svarslöshet (o. förlägenhet), i uttr. sätta ngn i pumpen, sätta ngn på det hala, göra ngn svarslös; komma i pumpen, bli svarslös. Topelius Läsn. 3: 74 (1867). Jag tycker att Axel sjelf kom vackert i pumpen, fastän han är så lärd. Därs. 78. (Jag) satte ofta Albert i pumpen med mina frågor, fastän han hade gått i skola. Tavaststjerna Aho Folkl. 164 (1886).
4) (starkt vard.) i det bildl. uttr. åka på pumpen, stöta på oöverstigliga svårigheter (i sin värksamhet), misslyckas. Expressen 1953, nr 35, s. 6.
Ssgr (till 1. Anm. Vissa ssgr kunna hänföras såväl till pump, sbst.1, som till pumpa, v.2 Ssgr som saknas här nedan kunna sökas under det senare ordet): A: PUMP-ARM, r. l. m. tekn. hävstång som överför kraft till kolvstången i en kolvpump; äv. = -balans. Rothstein Byggn. 347 (1857; om pumpbalans). HufvudkatalSonesson 1920, 3: 291. —
-BALANS. [jfr holl. pompbalans] tekn. hävstång som tjänar till att samordna rörelsen hos två pumpkolvar l. till att överföra kraft från en ångmaskinskolv till en pumpkolv; jfr -arm. Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-BORR. [jfr mlt. pumpenbōr] (förr) kraftig borr för uppborrning av hålet i längdriktningen i trästockar avsedda till pumprör. VDAkt. 1779, nr 16. —
-BORRARE. (pump- 1619 osv. pumpe- 1609—1619) [jfr t. pumpenbohrer] (förr) person som hade till yrke att tillvärka pumpar av trä, pumpmakare. KlädkamRSthm 1609 A, s. 2 a. Suneson GGrund 100 (1926). —
-DAL, r. l. m. [jfr dala, sbst., o. holl. pompdaal, t. pumpendaal, eng. pump-dale] (†) sjöt. pumpränna (på fartyg). PH 6: 4189 (1756). —
-FISK, r. l. m. [jfr t. pumpenfischung] sjöt. på fartyg: med förstärkta kanter försett hål i däcket för pump; jfr fisk, sbst.2 1. Ekbohrn NautOrdb. (1840). —
-FODER, sbst.1 (sbst.2 se sp. 2392). [jfr eng. pump-lining] tekn. inre beklädnad i pumpcylinder; jfr foder, sbst.2 3 d. Frykholm Ångm. 193 (1881). —
-FOT. (pump- 1920 osv. pumpe- 1546)
1) [jfr t. pumpenfuss] (numera bl. tillf.) sjöt. (skydd kring) nedre ändan av en (läns)pumps sugrör, pumpsil; jfr -korg, sbst.1 SkeppsgR 1546. SvFlH 1: 93 (1942).
2) fotstycke varpå den synliga delen av pumpen i en brunn står ovanpå brunnens tak. Siwertz Sel. 2: 163 (1920). —
-GATT. [jfr holl. pompgat, t. pumpengatt] (†) öppning på sidan av skeppspump ovan däck för att avleda det upppumpade vattnet. Röding SD 68 (1798). ÖoL (1852). —
-GEJD. [jfr eng. pump-guide] tekn. gejd som styr en pumps kolvstång i dess rörelse. Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-GLAND. [jfr eng. pump-gland] tekn. gland för tätning omkring pumpstång. Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-GODS. (†) sjöt. om de löstagbara delar som höra till en pump samt de tillbehör som erfordras för skötseln av en pump. ReglArméenFl. 1788, s. 49. SFS 1907, Bih. nr 73, s. 24.
Ssg: pumpgods-virke. (†) sjöt. virke för tillvärkning av lösa delar o. tillbehör till träpump. ReglVirkeslev. 1859, § 73. —
-GROP. (pump- 1889 osv. pumpe- 1640—1659)
1) grop varur vatten pumpas upp; särsk. (bärgv.) om del av gruva varifrån vatten uppumpas. OxBr. 11: 270 (1640; i sg. best. ss. namn på ett gruvrum i Falu gruva). TNCPubl. 9: 30 (1947).
-GÅNG; pl. -ar. (förr) bärgv. rad av gruvpumpar (från gruvas botten upp till jordytan). Johansson Noraskog 3: 86 (i handl. fr. 1683). Holmkvist BergslGruvspr. (cit. fr. 1867). —
-GÄCK, r. l. m. [jfr holl. pompgek, t. pumpengeck] (†) pumphandtag; äv. om pumpknä. Rinman 1: 789 (1788; om pumpknä). Dens. 2: 335 (1789; om pumphandtag). Dalin (1855). —
-HAKE. [jfr holl. pomphaak, t. pumphaken, eng. pump-hook] (förr) lång stång försedd med hake varmed ”pumphjärtat” (i bet. 2) kunde upptagas ur pump. Rålamb 10: 51 (1691). Stenfelt (1920). —
-HANDTAG~02, äv. ~20. handtag på handdriven pump, vilket föres upp o. ned l. fram o. tillbaka vid pumpning. Backman Dickens Pickw. 1: 252 (1871). —
-HJUL. [jfr t. pumprad, eng. pump wheel] tekn. skovelhjul l. kapselhjul som gm sin rotation pumpar upp vatten o. d.; särsk. om hjul i centrifugal- l. rotationspump. MosskT 1887, s. 57. HufvudkatalSonesson 1920, 5: 46 (i centrifugalpump). —
-HJÄRTA.
1) [jfr holl. pomphart, tyngd på ventilen på en pumpkolv] (†) klaffventil på pumpkolv. Rinman 1: 1084 (1788).
2) [jfr d. pumpehjerte, holl. pomphart] (numera föga br.) klaffventil mellan sugröret o. cylindern i en kolvpump; jfr hjärta IV e. Rålamb 10: 51 (1691). Pumphjertat nederst består af ett par .. läderklädda klaffar. JournManuf. 1: 86 (1825). Smith 304 (1917).
3) [jfr holl. pomphart, t. pumpenherz] (föga br.) pumpkolv. Uggla Skeppsb. SvFrLex. (1856). 2NF 22: 586 (1915). —
-HO, r. l. m. (förr) bärgv. behållare för uppsamling av vatten mellan två sättningar av en gruvpump (av vilka den ena pumpade upp vatten till hon o. den andra pumpade vattnet vidare från hon). Wetterdal Grufbr. 298 (1878). —
-HUS.
2) [jfr t. pumpengehäuse] tekn. hölje som omger utrymme i pump där sugning, tryck l. lyftning som erfordras för pumpens värksamhet åstadkommes av kolv, skovelhjul, skruv o. d.; jfr hus 9 b. Lindberg Svagdr. 56 (1892). —
-KAMMARE. (pump- 1651 osv. pumpe- 1690)
1) (†) rum avsett för pump(ar); jfr kammare, sbst.2 2. HusgKamRSthm 1651, Konc. s. 17. HovförtärSthm 1690 A, s. 372.
2) [jfr eng. pump chamber, fr. chambre de pompe] tekn. = -hus 2; äv. i fråga om pulsometer: pulsometerkammare; jfr kammare, sbst.2 6. TT 1890, s. 69 (i pulsometer). Nerén HbAut. 2: 62 (1931; i membranpump). —
-KANNA. [jfr eng. pump-bucket, fr. pot de pompe] tekn. pumpkolv; jfr kanna, sbst.2 3 b. Lind (1749; under pumpenleder). VaruhbTulltaxa 1: 212 (1931).
-KAR, n.
1) [jfr -kanna] (numera knappast br.) pumpkolv. VetAH 1749, s. 82. SvTyHlex. (1872). jfr Dalin (1855).
2) (†) = -sot 1; möjl. äv. allmännare, om behållare l. trumma l. dyl. som omger pump l. om pumpsil. Möller (1785; under pumpenkasten). (Sv.) pumpkar, (t.) Pumpenkessel. Auerbach (1913). —
-KARL. man som har till uppgift att utföra pumpningsarbete l. att övervaka o. sköta en pumpinrättning; särsk. om pumpvaktare vid gruva. Nordforss (1805). Holmkvist BergslGruvspr. (1941). —
-KITTEL. [jfr holl. pompketel, t. pumpenkessel, eng. pump-kettle] (†) = -sil; möjl. äv. om pumpsot (i bet. 1) l. dyl. Möller 2: 610 (1802). (T.) Pumpenkessel, .. (sv.) pumpkittel, pumpsot. Wikforss 2: 342 (1804). TySvOrdb. 1850 (1932). —
-KLAFF. pumpventil; äv. bildl., om hjärtklaff; jfr klaff, sbst.1 3 a, b. SvTyHlex. (1851). Hjärtats pumpklaffar. Söderström LäkKvacksalv. 89 (1926). —
-KNÄ. [jfr holl. pompknie] (numera bl. mera tillf.) på handpump: knäformigt stöd för axel l. bult kring vilken pumphandtaget rör sig. Lind (1749). Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856). —
-KOGER l. -KOKER. [jfr t. pumpenkoker] (†) sjöt. = -sot 1. Röding SD 68 (1798). Deleen (1836; under arche). —
-KONST. (†) pumpvärk med tillhörande ledningar o. d. för uppumpning av vatten ur gruva; jfr konst 9 b. VetAH 1806, s. 284. —
-KORG, sbst.1 (sbst.2 se sp. 2392). [jfr t. pumpenkorb] (numera knappast br.) sjöt. skydd kring nedre ändan av (läns)pumps sugrör, avsett att hindra orenlighet från att komma in i sugröret; jfr -sil. Uggla Skeppsb. SvFrLex. (1856). Cannelin (1921). —
-KRANS. sjöt. på fartygs däck: ring av trä vid vilken pumpkrage är fastspikad. Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856). —
-KYLNING. tekn. kylning av motor varvid kylvattnet medelst en pump bringas att cirkulera. Nerén HbAut. 1: 49 (1911). —
-LAMPA. (förr) oljelampa där oljan tillfördes brännaren med en pumpinrättning. Wikforss 2: 342 (1804). SthmBelysn. 8 (1903). —
-LAPP, r. l. m. (†) bärgv. (läderbit avsedd till) ventil l. packning i pump. BlBergshV 19: 225 (1660). JernkA 1827, s. 528. —
-LEDNING. konkret: ledning genom vilken vatten o. d. uppfordras med pump(ar); särsk. (bärgv.) om sådan ledning i gruva. Wetterdal Grufbr. 301 (1878). —
-LÅDA, r. l. f.
1) (†) pumpcylinder till en (vid ångpannan fastgjord) matarpump för lokomotiv. Hwasser HbLokF 66 (1865).
2) tekn. hölje som innesluter en till en maskin hörande pumpanordning. HantvB I. 7: 153 (1939; på rotationspress). —
-LÄDER, sbst.1 (sbst.2 se sp. 2400). (pump- 1638 (möjl. normaliserat), 1660 osv. pumpe- 1543—1638) [jfr mlt. pumpenledder, holl. pompleder] läder avsett l. använt till tätning omkring kolven i en kolvpump l. till ventil i en pump. SkeppsgR 1543. HufvudkatalSonesson 1920, 6: 24.
Ssg: pumpläders-hud. (†) hud (se hud, sbst.1 2) avsedd till pumpläder. Gynther Förf. 4: 208 (i handl. fr. 1847). SFS 1894, Bih. nr 58, s. 24. —
-MAKARE. (pump- 1645 osv. pumpe- 1669—1686) [fsv. pumpomakare] (förr) person som hantvärksmässigt tillvärkade pumpar (av trä). RP 11: 116 (1645). Fatab. 1930, s. 216.
-MAKERI1004, äv. 3~002. (förr) jfr makeri b. Nilsson SjöfSkeppsb. 134 (1922; om förh. på 1700-talet). —
-MAMERING. (†) sjöt. slang av segelduk l. dyl. varigenom vatten ledes bort från en pump. Lavén Sjöv. 18 (1853). —
-MANSKAP~02 l. ~20. (i sht förr) arbetslag som har till uppgift att utföra det arbete som erfordras för att hålla en handdriven pump i gång; särsk. i fråga om brandspruta. Frick o. Trolle 242 (1872; på fartyg). Ahlström Eldsl. 242 (1879; vid brandspruta). —
-MEKANISM. mekanism som tillhör l. är utmärkande för en pump; ofta i utvidgad l. bildl. anv., om mekanism som drives på samma sätt som en pump l. som utför ett arbete som erinrar om en pumps; särsk. (sjöt.) om ett pumpspels mekanism (se -spel 2). NF 2: 1241 (1878; i fråga om pumpspel). Den omständigheten, att hjärtat .. icke längre kan hålla sin pumpmekanism i gång. Nyström Kir. 1: 114 (1926). —
-MICK. [jfr holl. pompmik, t. pumpenmick] (†) pumpknä; äv. om pumphandtag; jfr mick 1 b. Serenius Rrr 2 a (1734; om handtag). Caravello (1893). —
-NICK l. -NICKA, r. l. f. [jfr d. pumpenikke] (†) ett slags pumphandtag; jfr nick, sbst.2 Widegren (1788). Björkman (1889). —
-NIPPEL. tekn. nippel på slang till luftpump, avsedd att sammankopplas med ventil på bil- l. cykelring o. d. vid pumpning. HöstJulkatalAmerMaskinimport. 1906, s. 2. —
-RUM, n.
1) för pump(ar) avsett rum (i byggnad l. på fartyg). TT 1895, Byggn. s. 41. Nilsson Skeppsb. 165 (1932).
-RÄNNA, r. l. f. (pump- 1734 osv. pumpe- 1752) ränna varigenom vatten som uppfordrats med en pump rinner bort från pumpen; särsk. (sjöt.) om sådan ränna ombord på fartyg. Serenius Xx 1 b (1734). Aken Eldsl. 44 (1797). —
-SCHAKT. [jfr t. pumpenschacht] bärgv. schakt avsett för länshållning av gruva; jfr konst-schakt. Ström MinnB 15 (c. 1865). —
-SIL. med små hål försedd (metall)hylsa kring nedre ändan av en pumps sugrör, avsedd att hindra orenlighet att komma in i sugröret, sugsil. Blomgren o. Nilsson (1939). —
-SKO, sbst.1 (sbst.2 se sp. 2391; jfr äv. sp. 2400). [jfr mlt. pumpenschō, holl. pompschoen, t. pumpenschuh] (numera bl. sjöt.) pumpkolv. BoupptSthm 1681, s. 51 a, Bil. (1676). Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-SKRAPA, r. l. f. [jfr holl. pompschraper, t. pumpenschraper, eng. pump-scraper] skrapa med långt skaft för rengöring av pump. Serenius 281 (1741). Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-SLANG. slang till pump; särsk. till pump för bilringar o. d. Caravello (1893). HöstJulkatalAmerMaskinimport. 1906, s. 2 (till cykelpump). —
-SOCKA. bärgv. slang som påsättes den nedersta delen av en gruvpump för att möjliggöra uppumpning av vatten ur hål som icke ligga omedelbart under pumpen; förr äv. om på samma sätt använt rör. Rinman (1789; om rör). —
-SOT ~sω2t, n. (Dalman (1765) osv.), ngn gg r. (SvFlH 1: 93 (1942)); best. -et, ss. r. -en; pl. =; förr äv. -SOD, n. (-sod 1757. -sot 1756 osv.) [av lt. pumpsood, eg.: brunn med en pump; jfr t. pumpensod, holl. pompzode; senare ssgsleden är lt. sood, soot, källa, brunn, etymologiskt identiskt med fgutn. sauþer, brunn (gotl. saud), mht. sōt, brunn (t. sod), feng. sēaþ, brunn, i avljudsförh. till SJUDA; jfr äv. eng. pump-well, pumpsot]
1) sjöt. på segelfartyg: trätrumma som omger länspump i lastrum l. annat otillgängligt rum o. som är avsedd dels att skydda pumpen, dels att göra de nedre delarna av pumpen ständigt åtkomliga för reparationer o. d. PH 6: 4188 (1756). jfr Serenius Rrr 2 a (1734).
2) (†) bärgv. fördjupning i ett schakts botten varur vatten uppumpas. Wikforss 2: 342 (1804). SvTyHlex. (1872).
Ssg: pumpsots-vatten. (†) till -sot 1: vatten i pumpsotet på fartygs botten, slagvatten. SFS 1859, nr 56, s. 8. Tholander Ordl. (c. 1875). —
-SPAK, r. l. m. [jfr t. pumpenspake] sjöt. handspak som tjänstgör ss. pumphandtag. Caravello (1893). —
-SPEL. [jfr holl. pompspil, t. pumpspill] sjöt.
2) i utvidgad anv., om ett slags vindspel med horisontal spelaxel, använt vid lättande av ankare l. vid förhalning; jfr bråspel. AB 1845, nr 2, s. 4. —
-SPIK. [jfr holl. pompspijker] (i sht förr) spik (av koppar) med platt huvud som bl. a. användes för att fästa pumpläder vid pumpkolv. BoupptSthm 1673, s. 891 a, Bil. JernkA 1905, s. 283 (om förh. 1600). —
-SPRUTA, r. l. f. (†) spruta försedd med pumpanordning för att uppsuga o. utspruta en vätska; särsk. om ett slags brandspruta. JernkA 1833, s. 657 (om brandspruta). Tidén Bosk. 127 (1841). —
-STJÄRNA. tekn. i centrifugalpump: pumphjul. —
-STÅNG. (pump- c. 1635 osv. pumpe- 1621—1755) [jfr holl. pompstang, t. pumpenstange]
1) (i sht i fackspr.) med pumpkolv förenad (i vanliga vattenpumpar lodrät) stång som överför till kolven den rörelse som vid handdrivna pumpar åstadkommes gm den (l. de) pumpandes arbete med handtaget; äv. om motsvarande stång i maskindrivna pumpar. Hallenberg Hist. 4: 1031 (i handl. fr. 1621). Nerén (1930).
2) (i icke fackmässigt spr.) om pumphandtag; stundom äv. i utvidgad anv., om brunnssvängel. Möller (1745; under brimbale). Langlet Ung. 136 (1934; om brunnssvängel). Stenelid KlarStjärn. 303 (1949).
3) (förr) hippol., i bildl. anv. av 1, om sidstång på stångbetsel på vilken munstycket kunde glida fram o. åter; äv. i utvidgad anv., om stångbetsel med sådana sidstänger. Wrangel HbHästv. 268 (1885). Balck Idr. 1: 315 (1886). —
-STÖVEL, sbst.1 (sbst.2 se sp. 2391). [jfr t. pumpenstiefel] pumpcylinder; i sht om sådan av metall. Triewald Förel. 2: 150 (1736). —
-SUG, r. l. m. [jfr holl. pompzuiger, t. pumpensauger] (†) pumpkolv; äv. om pumpcylinder. Aken Eldsl. 47 (1797). Meurman (1847; om pumpcylinder). —
-SYSTEM.
2) om det system enligt vilket en pump är inrättad. En mängd olika pumpsystem används; de vanligaste äro kolfpumpen, centrifugalpumpen och rotationspumpen. 2NF 34: Suppl. 792 (1923). —
-SÄTTNING. (förr) bärgv. om var särskild av de av sugrör o. lyftrör bestående träpumpar som tillsammans bildade en pumpgång i en gruva. Johansson Noraskog 3: 108 (i handl. fr. 1694). Sättarens längd är 28 fot, sugrörets eller kilens 16 fot; hela pumpsättningens längd således 44 fot. JernkA 1847, s. 290. —
Ssg: pumptrycks-anläggning. konkret, om anläggning som utnyttjar pumptryck för utförande av arbete. 2NF 21: 1226 (1914). —
-TRÄ l. -TRÄD. (pump- 1793—1891. pumpe- 1572) (†) (i längdriktningen genomborrad) trästock avsedd till pumprör; jfr pump-stock 1 (sp. 2397). TullbSthm 17/6 1572. Pump-trän, borrade (o.) oborrade. DA 1825, nr 26, s. 1. SFS 1891, nr 64, s. 48. —
-VAKT. (pump- 1660—1935. pumpe- 1660—1683) (numera bl. tillf.) person som har uppsikt över pump(ar); jfr -vaktare, -väktare. BlBergshV 19: 224 (1660). —
-VAKTARE. bärgv. om man som övervakar gruvpumpars gång o. utför smärre reparationer. Wetterdal Grufbr. 363 (1878). —
-VANDRING. (förr) för drivande av en pump avsedd mekanisk anordning vars drivkraft utgöres av en person l. ett djur som vandrar runt i en cirkelformig bana. Siwertz Sel. 2: 71 (1920). —
-VATTEN. vatten som uppfordrats l. (skall) uppfordras med pump(ar); förr särsk. (sjöt.) om slagvatten. Schroderus Comenius 469 (1639; om slagvatten). —
-VENTIL.
2) (föga br.) mus. i utvidgad anv., om pistong i blåsinstrument. Valthorn .. med 2 pumpventiler. Boivie NordMMusik. 6 (1911). 2NF 21: 951 (1914). —
-VEV. tekn. på kolvpump: från pumpaxeln utgående arm som (gm förmedling av pumpvevstake) överför axelns rörelse till pumpstången. Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-VEVSTAKE~020. tekn. på kolvpump: maskinelement som överför rörelsen från pumpveven till pumpstången. Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-ÄMBAR. [jfr holl. pompemmer, t. pumpeneimer] (†) = -kolv. Triewald Förel. 2: 154 (1729, 1736). ÖoL (1852).
B (†): PUMPE-BORRARE, -FOT, -GROP, -KAMMARE, -LÄDER, se A. —
-LÄGER. om byggnad för inrymmande av pump(ar); jfr pump-bod, pump-hus 1, pump-kammare 1. BoupptSthm 7/8 1654, Syneinstr. —
-MAKARE, se A. —
-RÄNNA, se A. —
-STÅNG, -TRÄ, -VAKT, se A.
Spoiler title
Spoiler content