SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2000  
SYN sy4n, sbst.2, r. l. f. l. m. (Apg. 12: 9 (NT 1526) osv.), äv. (utom i bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter av Sv. o. Finl. numera föga br.) n. (PPGothus Und. B 3 b (1590: försyn), Langlet Ung. 436 (1934)); best. -en (Joh. 9: 11 (NT 1526) osv.), i best. anv. vard. äv. utan slutart., l. (i bet. 7, i vissa trakter, bygdemålsfärgat) -a (Lindahl Tanckef. 26 (1740) osv.) l. (ss. n.) -et (Düben Boileau Pulp. 18 (1722), Langlet Ung. 436 (1934)) ((†) ss. f. -an Messenius Dram. 240 (c. 1630), OxBr. 11: 57 (1631)); pl. -er (Apg. 2: 17 (NT 1526) osv.) ((†) = VDAkt. 1654, nr 111; -ir VadstÄTb. 50 (1580: wägasynir); -or G1R 4: 26 (1527: aasynor)). (sijn (-ijij-) 1554 (: försijijn)1705 (: försijijn). sijnn 1580. -sin 1554 (: her(e)tz sin)1731 (: vpsin). sinn 1568 (: sinnmend)1593. syn (c-, sz-, -u-, -ü-, -ẏ-, -ÿ-, -ye-, -yh-, -yy-) 1523 (: wapen syn) osv. synn (sz-, -ÿ-) 1535 (: tijlszynn)1648. -syynn 1561 (: tilsyynn). -szyenn 1535 (: forszyenn)). Anm. 1:o Den gamla genitivformen i sg. obest. syna (med r-bortfall) möter ännu i ä. nysv. efter prep. till (se 1 a β). 2:o I nedanstående belägg har ordet den gamla maskulina dativändelsen i sg. obest.: Har du sett mitt Hem i synenom min goda B.? Bremer Brev 1: 507 (1838). 3:o Den gamla dat. pl. synom (synum) förekommer stundom i ä. nysv. t. ex. Columbus (SVS) 2: 62 (1667: j synom). Där hon (som skall stå kyrkoplikt) .. bör stå äxsämplariter up på Pallen, allum i synum som i kiörkian ähra. VDAkt. 1712, nr 132. 4:o Formen synet, sg. best., i det äldsta materialet utgår från SYN, sbst.2, med neutralt genus. Sena belägg kan emellertid möjligen äv. hänföras till SYNE, sbst.2 Av praktiska skäl har samtliga fall av uttr. i synet, i ansiktet, förts hit.
Etymologi
[fsv. syn, f., sv. dial. syn, f. o. (i sht i s. Sv. o. Finl.) n.; jfr fd. siun, syn (d. syn, n.), nor. syn, n., nor. nn. äv. sjon, fvn. sjón, got. siuns, fsax. siun, ffris. sione, siune, mlt. sǖne, f., sǖn, m., feng. sīen; bildning (med suffixet -ni-) med grammatisk växling till roten i SE (*sehwan). — Jfr ANSOLS, SYNA, v.1, SYNAMENTE, SYNBAR, SYNE, sbst.1, 2, SYNEN, -SYNIG, SYNLIG, SYNSK, -SYNT]
1) om handlingen l. förhållandet att se (se d. o. I 1), seende; äv. med tanke på synintrycket, ofta liktydigt med: åsyn l. anblick, särsk. i uttr. vid synen av ngn l. ngt; äv. övergående i bet. dels: blick l. ögonkast o. d. (se särsk. g), dels: ögon l. öga (förr särsk. i uttr. tro sin syn); i sht förr äv. med objektiv gen., i uttr. ngns l. ngts syn, åsynen l. anblicken av ngn l. ngt. Ett storslaget natursceneri visade sig för vår syn. Når han thetta sagt hadhe, wort han j theres åsyn vptaghen j höghde(n), och skyn togh bort honom vthaff theres syn. Apg. 1: 9 (NT 1526). Hwad hielper mig o Skiönhetens Gudinna / Din liufwe Syn, dit såcker-söta Taal? Lucidor (SVS) 458 (c. 1670). (Sv.) Då han ikke trodde sin syn, (lat.) Cum timeret fidem oculorum. Schultze Ordb. 4035 (c. 1755). Jag vet Camillas syn min plåga endast öker. Creutz Vitt. 17 (1761). Här vid den ynglings syn, som bleknad lyftes ur vågen, / Äfven i främlingens bröst klagar det jordiska högt. Fahlcrantz 3: 50 (1831, 1864). Mitt bröst är träffadt, skuggor skymma ren min syn, / Den långa nattens antåg tyst bebådande. Runeberg (SVS) 6: 253 (1863). Då officern och den tjeckiska fångvaktaren kommo in i vår cell, studsade de vid den ovana synen av nyrakade fångar. Uggla Haslund Jab. 333 (1932). Hans uniform — en exotisk blandning av medeltida Moskva och modern Culver City — var bara den en syn värd besöket i Los Angeles. Appelberg MichajlovičStorf. 243 (1934). — jfr NÄR-, RUND-, SJÄLV-, SJÖ-SYN m. fl. — särsk.
a) i förb. med prep. till (†).
α) i uttr. till syn, till påseende l. beskådande, till att beskådas. Du äst en Solskeens häst af ädel stam och endast till syn och stat upfostrad. Tessin Skr. 85 (1759).
β) i uttr. till syna, = α; äv.: till synes. OxBr. 3: 470 (1633; rättat efter hskr.). Tå blifue wij alle til sams heele hopen att nedtaga (ljus)Crona(n) och föra henne de wördige Herrar til sÿna. VDAkt. 1656, nr 7. Så at Wägornne nu märckeligen äre förbättrade som til syna ähro. HSH 31: 172 (1663). Man glädz intet åth alt som wackert är til syna. Grubb 537 (1665). Inne i kyrkan ähr rätt skröpligt till syna .. alt ser oheligt och melancholiskt uth. VgFmT II. 1: 68 (1669). Det gamble Skaraborg, nu allenast höga backen och grafwarne igen till syna. Schück VittA 2: 392 (i handl. fr. 1673). VDAkt. 1755, nr 393.
γ) i uttr. till syns, = α; äv. i uttr. vara till syns: vara närvarande l. tillstädes o. d. En .. nampnkunnigh Konung, som nu til fånga taghen ähr, til syyns vthförd för Folcket. Schroderus Liv. 910 (1626). Först wil Kongl. Maj:t ännu hafwa bemälte Herrar samteligen påmint .. at them icke hafwer anstått .. anställa the många separate sammankomsterna sin imellan .. förorsakandes .. then separation af Senatens Ledamöter, som nu är til syns. HC11H 3: 47 (1670).
δ) i uttr. till synen, till anblicken, till utseendet. The kalla samma fisk på theras måål Seldi, huilken oc til synen är lijka som Sill eller stoor ströming. Petreius Beskr. 3: 9 (1615). Sedan skal man gifwa acht om .. (bina) friska äre eller ey, ty äre the raska, qwicka, hurtiga, och til Synen wackra, så är Tekn ther til at the äro sunna och helsosamma. IErici Colerus 2: 89 (c. 1645).
b) med inbegrepp av 4, i uttr. för att beteckna att självsyn l. ögonen är bättre vittnesbörd än hörsägen l. att ngn l. ngt utgör synligt bevis för sanningen av l. har ett utseende som bestyrker ett påstående l. vad som sägs l. sagts o. dyl. l. att ngn får synligt bevis som bestyrker ett påstående osv.; särsk. (o. numera bl.) i sådana uttr. som syn för sagen (se SAGEN, sbst.1 1 a) l. syn för sägen (se SÄGEN); förr äv. i uttr. syn är saga l. sagu l. sagor rikast, som syn är sagorna rikast (se RIK, adj. 2, o. SAGA 1 c), syn för saga (se SAGA 1 b); i sht förr äv. i sådana uttr. som bära syn (av ngt), bära vittnesbörd l. vittna (om ngt), bära syn, se ut (äv. med efterföljande inf.). Sweriges Rijkes drätzel, som syn ghår för sagn, aldeles förblottad och igenom desse margfallige krigh .. mykit förswagat. RA II. 2: 34 (1617); jfr SAGEN, sbst.1 1 a α. Näij här hans anlete bär annan syn för sig. LejonkDr. 86 (1689). Kan väl någon se en gård, som bär mera syn af välmåga än denna? Nytimrad stuga, präktiga kreatur. Lönnberg Holmfr. 300 (1895). Porträttet af Gustaf Wasa .. bär syn för att vara måladt efter naturen. PT 1898, nr 75, s. 3. Den här Gustaf Trolle är en arg karl, men icke så farlig som han bär syn. Strindberg NSvÖ 1: 22 (1906).
c) med inbegrepp av 4, i förb. med .
α) i uttr. få syn (förr äv. ngn syn l. synen) på ngn l. ngt, råka se l. (plötsligt) lägga märke till l. upptäcka ngn l. ngt, få ”öga” l. ”korn” på ngn l. ngt. Så snart som Ändren Synen fek / På en Andrak, som satt sig neer / I Åån, då teeg eij någon mehr. Lucidor (SVS) 405 (1674). Hon hade icke väl fått syn på sin bror, förrän hon hängde omkring hans hals. Backman Reuter Lifv. 1: 21 (1870). I taket fick pojken syn på något, som bragte honom på benen i en fart. Lagerlöf Holg. 1: 189 (1906). Någon, som kunde vara Hilma, fick de inte syn på. Spong Sjövinkel 38 (1949). — särsk. oeg. l. bildl. (jfr i). Frågor af Frälsaren sjelf och svar af dem, som begynt få syn på Guds rike. Rundgren Minn. 2: 244 (1870, 1883). Att man ej fått syn på det rena jaget i den inre erfarenheten har tydligen berott derpå, att man tänkt sig att det rena jaget borde framstå såsom ett enskildt fenomen vid sidan af de andra inre fenomenerna. Rein Psyk. 2: 509 (1891). Första förutsättningen för att få syn på den evangeliska församlings- och förvaltartanken är att helt enkelt ”mista” den nuvarande synen, koppla bort polariteten präst-lekman ur bilden. ÅbKristHum. 1964, s. 124.
β) (†) i uttr. få ngn l. ngt i syn l. synen, få syn på ngn l. ngt. Nys när som iag omkring Sorgsint lustwandla geck / När wid Parnassi Foot hwar iag i Synen fek, / Uth med ett gammalt Trä en Rulla fijnt Papper. Lucidor (SVS) 72 (1672). Dalkarlarna hinna til Brunnebäck fram, / Där fingo de Juthar i syn. PolitVis. 172 (1780).
γ) (†) i uttr. få första synen på ngt, få första anblicken l. skymten av ngt. Några timmar senare stod herr Lundstedt på den rosenröda ångbåten Hermoders fördäck när Kungshatt passerats och Stora Essingen, och man under Marieberg fick första synen på Stockholm. Strindberg Skärk. 16 (1888).
d) (†) synhåll; åsyn; särsk. i sådana uttr. som ur l. utur l. utan synen l. (ngns) syn, ur åsyn l. utom synhåll, (i uttr. komma utur synen, äv.: icke visa sig, hålla sig undan), komma l. stå i l. uti synen, bli synlig. Wääl betänker iag att dän som kommer wtur sijnen så kommer han wtur hugen, och att iag meig nu i förstonne wäl borde wijsza här wid håffuet. Ekeblad Bref 1: 376 (1654; rättat efter hskr.). Hann för än maskar haa förtärt hans kropp, förglömd / Ok flyr som vtur syn så ok vhr allas Sinne. Lucidor (SVS) 370 (1674). (De) funno rådeligast, i det de sågo en del af wår högra flygel pliera .. (och) wi som fullfölgde fienden komma också utur synen, at (osv.). HC11H 1: 85 (1676). Den Ryska hop til skräk, den alt i synen kom. Brenner Dikt. 1: 31 (1700, 1713). Förlora något utur synen. Schultze Ordb. 4035 (c. 1755). Des åsyn en förvirring ger, / Och när hon ur din syn försvinner, / Du henne i dit hjerta ser. Creutz Vitt. 40 (1762). Han for sin wäg / Och swann utur wår syn. Hagberg Shaksp. 1: 288 (1847).
e) övergående i bet.: sken (se SKEN, sbst.1 3); numera bl. i uttr. för syns skull, förr äv. en syn(s) skull (se SKULD, sbst. II 1 b γ). På thet .. alt thet här j dagh aff oss haffs förhender, icke skal hetas för een syyn och fåfengt prål skuld skeedt wara, vthan (osv.). LPetri ChrPred. G 3 a (1561). Efter frågan här man för en syns skull, skedde, / Och Presten, medelst then, et giller tilberedde, / At snärja Jesum med, så snart han finge swar. Brenner Pijn. 36 (1727). Om man, för en syn af upfostran, skulle vräka för en kort tid barnen uti ofta oskicklige läromästares händer (osv.). Höpken 1: 241 (1771). — särsk i uttr. för syn och sed skull, se SED 1 a η.
f) (tillf.) i uttr. synets gräns, synrand, horisont. Den granna slöjan sjunker mot synets gräns, / Cicaden tystnar, klipporna hölja sig. PoetK 1820, s. 127.
g) närmande sig l. övergående i bet.: blick l. ögonkast o. d.; särsk. i sådana uttr. som fästa synen (på ngn l. ngt), fästa blicken (på ngn l. ngt), vända synen (till ngn l. ngt), rikta blicken l. ögonen (mot ngn l. ngt), äv. bildl.: intressera sig (för ngn l. ngt). Basilisken dräper med sin syn: Belackaren med sin tunga. Frese Sedel. 4 (1726). Hvart .. (människan) vände sin syn, upptäckte hon ljufva, leende, stora eller förskräckliga bilder af den kraft, som lifvar naturen. LMEnberg i 2SAH 7: 296 (1815). Jag fäste synen på den solbelysning, / Som ännu, fastän mattad, färgar tingen. Fahlcrantz 1: 58 (1835, 1863). (Runeberg) vände genast, enligt sitt löfte åt mina föräldrar, syn till min betydande person. Lagus Pojk. 197 (1904). Ett kungligt mandat (utgavs) .. sommaren 1596 .. Vid en första syn inger det lätt intrycket att konungen intagit en indifferent hållning till kultfrågan i Sverige. KyrkohÅ 1942, s. 106.
h) i utvidgad anv. (o. med inbegrepp av 4), om kunskap l. insikt l. vetskap som ngn har l. fått gm iakttagande l. förnimmande l. på annat sätt än gm synsinnet; ss. senare led i ssgn KLAR-SYN.
i) bildl. (jfr c α slutet); stundom närmande sig bet.: blick l. ögon o. d.; särsk. i uttr. betecknande att ngn l. ngt passerar revy för ngn l. drager förbi ngns inre syn l. återskapas l. finns i minnet l. tankarna o. d. Det står .. om David, at han hade Herren för sina ögon altid. Altså har tron sin syn; men den är dock icke omedelbarlig. Nohrborg 457 (c. 1765). Förtjust stod Frithiof, lutad vid sitt svärd, och såg / på dansen, och hans barndomsminnen trängde sig / förbi hans syn. Tegnér (TegnS) 4: 138 (1821). Nej, alldrig går det ur min syn / Hur herrlig han såg ut. Runeberg (SVS) V. 3: 1 (1858, 1860). Ofta, när han satt ensam uti sin lilla kalla dublett vid Pilgatan .. drogo väna bilder förbi hans syn. Hedenstierna FruW 130 (1890). Också Elin lefde i ofrid med sig själf och bleknade af mer och mer. Moran såg det, när hon hade henne framför sina ögon, och när hon visade sig för hennes inre syn, och allt hårdare stod striden inom det gamla hjärtat. Lindhé Ledf. 265 (1903). Dag efter dag och i långa sömnlösa nätter steg mitt liv fram som en film för min syn. Martinson MötDikt. 306 (1950). — jfr ANDE-, BILD-SYN.
2) besiktning l. undersökning l. påseende l. granskning o. d.; äv. konkretare, om enskild omgång av syn (i ovan anförd bet.), förr äv. dels närmande sig bet.: iakttagelse, dels (särsk. i ssgn SYNE-SEDEL) i fråga om utseende (o. stämpling) av skog för avverkning; numera företrädesvis i slutet o. ss. senare led i ssgr. Schroderus Dict. 102 (c. 1635). Til een syn sänder iag här .. E. H. it stycke af företalet. LWivallius (1637) hos Schück Wivallius 1: 204. Träffas i .. (anmärkningarna mot provöversättningen av bibeln) wid närmare syn något, hwari jag .. misstaget mig (osv.). VDAkt. 1783, nr 315. I anledning af dessa mikroskopiska syner tror Prof. Acharius, efter jemförelse med flera arter häraf och af Bæomysernas slägte, att hela slägtet Isidium bör bortgå och hädanefter införlifvas med Bæomyserna. Westring SvLafv. I. 2: 3 (1805). Några bönder .. förrättade en ordentlig syn på den gamla utslitna kappan (som jag ville sälja). Bergman VSmSkr. 10 (1816). Doktor Lankester .. håller hundra syner om året på barn som blifvit qväfda af sina mödrar. Samtiden 1872, s. 63. Gatan närmast inunder var nästan tom; där gick bara en obekant man, en af en annan klass än hennes, det såg hon redan på rörelse och hållning, innan hon låtit det komma till riktig syn. Hallström NNov. 82 (1912). — jfr AVTRÄDES-, BRAND-, BRO-, DIKES-, EFTER-, ELDS-, GRANNE-, GRÄNS-, GÅRDE-, GÄRD(E)SGÅRDS-, HAGE-, HOVRÄTTS-, HUSE-, HÄRADS-, KVARN-, LAGMANS-, LIK-, RIDDAR(E)-, RÅ-, RÅGÅNGS-, SKOGS-, SKORSTENS-, SOT-, STOCK-, STRAND-, VAPEN-, VÄG-, ÄGO-SYN m. fl. — särsk. (i fackspr.) om en av nämnd o. d. förrättad besiktning l. undersökning l. granskning för konstaterande av ngts skick l. beskaffenhet l. för kontroll av att föreskrivna åtgärder l. skyldigheter o. d. iakttages; särsk. (jur.) om domstols besiktning osv. av löst l. fast föremål, använd ss. bevismedel i rättegång; äv. dels (i sht förr) om den myndighet l. de personer som förrättar synen (i ovan anförd bet.), dels konkretare, om enskild omgång av syn, syneförrättning; förr äv. övergående i bet. synehandling l. syneprotokoll (se γ); ofta i l. elliptiskt för ssg med förled som anger l. antyder besiktningens osv. art. Anställa, begära, förrätta, hålla, verkställa syn, förr äv. resa (se RESA, v.2 I 5 d η) l. taga syn. Laga syn, se LAGA, adj. I b. Haffde hele rad(et) warit th(e)r offu(er) wpa en syn ept(er) mattess(es) begie(re). OPetri Tb. 57 (1525). Syner skall .. (landbofogden) hålla åhrligen på Huus, Marck och Skoug, och där noga all ting i acht taga. Rålamb 13: 106 (1690). Aken Eldsl. 83 (1797; om brandsyn). Taga syn å en åverkan. Weste FörslSAOB (c. 1817). Syn är en af domstol eller några af dess ledamöter, eller af personer, som blifvit af domstol eller parterna utsedde, anställd skärskådan af omtvistade föremålet. Fliesberg HbKöpm. I. 2: 218 (1898). Så fort flottningen avslutats, förrättas syn för bestämmande av de skador, som flottningen vållat. HbSkogstekn. 402 (1922). Vid besöket (i fabriken) styrktes .. brandsynenämnden ytterligare i sin .. åsikt .. (om) eldfara .. Synen anser sig samtidigt ej kunna underlåta påpeka, det ett oerhört snusk var rådande såväl i ’logementen’ som på gårdsplanen. Hellström Malmros 71 (1931). Rätten får förordna om syn på stället för besiktning av fastighet eller plats eller av föremål som ej lämpligen kan ges in till rätten. SFS 1971, nr 291, s. 4. särsk.
α) (†) i uttr. döma ngt under syn, döma ngt till syn. Lagläsarens Petter Blads breef oplästes, om een Academiens bonde uthi Lappo .. angående een rödie engh och swedielandh som under syhn .. dömbd är. ConsAcAboP 4: 415 (1677).
β) (†) i uttr. gånga syn, förrätta syn. LandtmFörordn. 41 (1765).
γ) (†) övergående i bet.: synehandling, syneprotokoll. De syner som uti Venerando Consistorio torde finnas angående detta boställe. VDAkt. 1750, nr 142. — jfr NÄMNDEMANNA-SYN.
3) kontroll l. övervakning l. uppsikt o. d.; översyn. Endågh thet mörkt war, kunde lijkwäl the Romare hafwa syyn och acht vthöfwer heele sin Krijgzmacht. Schroderus Liv. 616 (1626). Machine vision (maskinell syn) kallas det på modernt teknikerspråk. Vad det handlar om är speciella videokameror som sätts att övervaka industriella processer. GbgP 13 ⁄ 5 1989, s. 47.
4) om det sinne (se SINNE, sbst.2 2) som reagerar på ljusretningar, om förmågan att se (se d. o. I 1), synsinne l. synförmåga; ofta med inbegrepp av (o. stundom svårt att skilja från) 1. Förlora, mista, återfå synen. Den gamle hade fortfarande synen i behåll. Ha dålig, god, klen, skarp, svag syn, i sht förr äv. ha kort, lång syn, se KORT, adj. 1 k α, resp. LÅNG 1 l α. På samma tijdhen giorde han mo(n)ga helbrögdha .. och gaff mo(n)gom blindom theres syn. Luk. 7: 21 (NT 1526). Een Qwinna som hade ganska swagh ögon, kallade en Läkiare til sigh, och loffuade honom een wisz löön, om han kunne hiälpa henne til Synena igän. Balck Es. 196 (1603). Thure Jönson, den der icke tänkte längre än hans syn sträkte sig, fant (osv.). Celsius G1 1: 331 (1746). Synens .. verktyg äro ögonen. Sönnerberg Loder 368 (1799). (Rovdjuren) hafwa wanligen .. en skarp syn i det tjockaste mörker, såsom katten och andra kattartade rofdjur. Holmström Ström NatLb. 1: 76 (1851). Få de redan sjuka barnen fiskleverolja, går ögonförtviningen tillbaka på mycket kort tid, och synen kan räddas i alla de fall, då ögats inre delar ej tagit skada. Bolin VFöda 121 (1933). Hennes upplevelser och hennes minne var .. starkt kopplade till synen. Jersild BabH 223 (1978). — jfr BINOKULÄR-, GÅNG-, LED-, LÅNG-, LÄS-, MISS-, MÄNNISKO-, SAM-, SKARP-, SNABB-SYN m. fl. — särsk.
a) med inbegrepp av 1, i uttr. förvända, i sht förr äv. vända synen på ngn l. förvandla synen hos ngn, ngn gg äv. förvända ngn i synen l. få sin syn förvänd, se FÖRVÄNDA, v.2 7 slutet; äv. utan prepositionell bestämning, särsk.: komma ngn att se verkligheten annorlunda än den är. Effter Widulff .. var en Runokarl .. hade han förblindat och vändt synen på Konungh Erichs folk. LPetri Kr. 32 (1559). Somlige mente .. (doktorn) brukade truldom och kunde förwända synen. HC11H 8: 212 (1689). Han förvandlade synen hos den kvinnliga ungdomen. (Cavallin o.) Lysander 244 (1875). Johan Petter, hade en gång blivit förvänd i synen, som han sa, och försvurit sig till ett kvinnfolk. Carlsson Dagsv. 51 (1927). Som nerv- och hjärtläkare får man jämt umgås med depressioner och ångesttillstånd, sade han. Det gäller att inte få sin syn förvänd och inte tappa blicken för det hela. Siwertz Tråd. 79 (1957).
b) (förr) i uttr. läsa ngn i syn, framläsa en bön över ngn för att denne skulle återfå synen; jfr LÄSA, v.3 1 f ζ. Effter .. Eric(us) gaff honno(m) godh witnesbördh huru han sigh stelt haffwer, och hurw th(et) waar m(ed) pilte(n) som j sÿn läsin waar, så (osv.). UppsDP 15 ⁄ 9 1596. Hon är läsin i syn af en gammell prest i Westergötlandh. ÄARäfst 161 (1596).
5) om sättet att se på ngn l. ngt, ofta liktydigt med: synsätt l. betraktelsesätt l. mening (se d. o. 1) l. uppfattning; stundom närmande sig bet.: tes; ofta med bestämning inledd av prep. , med huvudord betecknande föremålet för ngns synsätt osv. Ha en ljus, optimistisk syn på livet, tillvaron. Få en annan syn på saken. De många omwäxlingar som innom et tidehwarf af flera år flyttat Sweriges Politiska syn från hemwistet til oräkneligen andra tankegiller. Posten 1769, s. 428. I Darwins allmänna syn på tingen stå dörrarne .. öppna åt olika håll, till materialismen, till pantheismen. Quennerstedt Agnost. 13 (1888). Jag visste, att det .. (var) mycket av hennes säregna syn på forna tiders människor, som gick igen i min bok. Lagerlöf Troll 2: 7 (1921). Att .. (trolovningsbarn) aldrig betraktats som ”oäkta” liksom att det ”otidiga sängalaget” mellan trolovade var en relativt ärbar företeelse hänger samman med den urgamla syn, enligt vilken äktenskapet konstituerades av de trolovades copula carnalis. KyrkohÅ 1958, s. 270. (År 1931) deklarerade Ekelund i ett par märkliga brev till Ella Due sin syn på kristendomen och sin inställning till religionen överhuvud. Werin Ekelund 2: 352 (1961). Med känd envetenhet driver Hartman också i denna bok synen att kyrkan inte är något som är utan något som sker. ÅbKristHum. 1964, s. 186. — jfr FEL-, GRUND-, HEL-, HELHETS-, LIVS-, MÄNNISKO-, MÖRK-, NATUR-, SAM-, SAMHÄLLS-, SKOGS-, SMÅ-, SPRÅK-, SVART-, VÄRLDS-SYN m. fl. — särsk. (†) övergående i bet.: omdöme l. blick (se BLICK, sbst.1 3 b). I fall man sluteligen medger, hvad köpare angår, at de kunna och böra äga både syn och urskillning .. så torde man finna at faran för allmänheten, af bönhasar och fuskare, är mindre än man tänker. Kellgren (SVS) 4: 390 (1784). Den som brinner af kärlek till kyrkan han .. har syn för allt, som kan gagna henne. Rydberg Ath. 102 (1876). Basel, en stad, om hvilken .. försäkras, att dess befolkning är utan sinne för de bildande konsterna och utan syn för deras utöfvare. VRydberg i Vinterg. 1894, s. 205.
6) konkret (jfr 7), om ngt (l. ngn) som ngn ser l. tycker sig se l. om ngt (l. ngn) som visar sig l. tycks visa sig för ngn. — jfr ANDE-, AVGRUNDS-, DIKTAR(E)-, DRÖM-, FEBER-, HIMMELS-, PROFET-, SIAR(E)-, SKRÄCK-, SPÖK-SYN m. fl.
a) i fråga om verklig synupplevelse; särsk. om ngt (l. ngn) som väcker uppmärksamhet l. gör intryck o. d. på en åskådare, ofta liktydigt med: anblick l. skådespel l. scen l. sceneri l. tavla o. d., stundom äv.: utsikt, vy; förr äv. med genitivbestämning angivande synens art; äv. bildl. En bedrövlig, dråplig, hemsk, imponerande, rörande, storslagen syn. Boot begynte til at brinna, tå sågh Räffuen sijn glädies syyn, at Örnen medh sijna vngar bleff vpbränd. Balck Es. 87 (1603). Ingen syn är underligare, än at se en drucken man, hemledd af nattwakten, moralisera och häckla ungdomens fel under wägen. Holberg Mascarad. 30 (1779). När han öppnade stugudörren, mötte honom en ganska oväntad syn. Han såg sin dotter sitta brudklädd vid bordet, och många gäster deromkring. Dybeck Runa 1844, s. 76. Jag skall aldrig glömma den majestätliga syn vi fingo dagen derpå mot aftonen, när tunga åskdigra moln, kopparfärgade och stålblå, började vältra sig upp rundtomkring på horisonten. Lundgren MålAnt. 1: 11 (1870). Den ädla fru sig reser / Ur kronprydd länstols famn. / ”Sitt, herr kornett!” hon säger, / Och hofvet skåda får / En syn förutan like: / Han sitter och hon står. Snoilsky 2: 64 (1881). Ehuru blott 19 m. hög på en längd af 330 m., erbjuder denna fors (dvs. Imatra) en storartad syn, som i Europa söker sin like. Grotenfelt LandtbrFinl. 6 (1896). När poesiens strålande syner skulle förverkligas i samhällsarbetet, blev .. (Tegnér o. Geijer) snart oeniga om de rätta vägarna. FBöök i 3SAH LVIII. 1: 16 (1947). När han .. dagligen körde mellan Lund och ögonkliniken i Malmö i sin stora, öppna ljusgrå bil, ett dåtidens vrålåk, erbjöd han särskilt vintertid, då han var skrudad i sin väldiga vargskinnspäls, en imponerande och festlig syn. LundagKron. 3: 249 (1955). — särsk.
α) [åtminstone delvis efter t. ein schauspiel für götter (Goethe Erwin und Elmire 1, 1 (1775)), urspr. utan ironisk innebörd] i uttr. en syn för gudar, för att beteckna att ngt i hög grad är sevärt; numera vanl. med ironisk l. skämts. innebörd, i fråga om ngt (mycket) dråpligt l. komiskt o. d.; jfr GUD I g. Björkman (1889). En syn för gudar är det att se Partenons marmorpelare avteckna sig mot det djupblå Egeiska havet. Grimberg VärldH 2: 423 (1927). Min vana trogen vimsade jag mest omkring lite hit och dit på (tennis)planen och sträckte mig efter bollarna så högt jag kunde tills jag förlorade balansen och drattade på ändan. Det måste ha varit en syn för gudar. Carlsson o. Nyman Sickan 108 (1977). Löjtnantens min var en syn för gudar. Det var häpenhet, smärta, klentrogenhet, ilska, förödmjukelse, rädsla, allt i en enda röra. Larsson LongJohn 44 (1995).
β) i pregnant anv., om ngt som verkar särskilt påfallande l. ovanligt l. betagande o. dyl. l. gör ett överväldigande intryck på en åskådare; särsk. i imperativisk sats. Första afdelningen (i festtåget) utgjorde en brudskara anförd af 2:nne brudriddare .. Nu framskred .. Brudparet. Hvilken syn. ÅbSvUndH 34: 99 (i handl. fr. 1850). Nu skulle pappa ha sett en syn; den vildaste jagt begynte öfver ängen (med mannen ridande på tjuren). Jolin Mjölnarfr. 10 (1865). Det var en syn att se, ett ämne för yppersta pensel, / när elefanten bar den krigarehöfdingen enögd. Lagerlöf Juv. 158 (1893, 1896). Det var en syn må du tro! Östergren (1951).
γ) (numera föga br.) närmande sig bet.: figur (se d. o. 4). Sacco! Kalkagno! Idel sällsamma syner i mitt hus! Fahlcrantz Schiller Fiesko 79 (1821).
b) i fråga om synupplevelse utan verklig yttre motsvarighet; särsk. om ngt (l. ngn) som ngn ser l. inbillar sig se i dröm l. febertillstånd l. i tillstånd av stark emotionell spänning o. d.; ofta liktydigt med dels: drömsyn l. hallucination, dels: gudomlig uppenbarelse, vision; äv. allmännare, närmande sig bet.: inbillning l. fantasiprodukt o. d. (särsk. i uttr. se syner, inbilla sig saker o. ting, fantisera, drömma). Se en syn i drömmen. Han såg ett spöke i en syn. Ha nattliga syner. Du ser ju syner mitt på ljusa dagen! Migh är sannerligha icke nyttugt ath beröma migh, doch wil iach nw ko(m)ma till syner och herrans oppenbarelse. 2Kor. 12: 1 (NT 1526). Gudh sadhe til honom om nattena j enne syyn. 1Mos. 46: 2 (Bib. 1541). En gong Kom för honom i sömnen en merkelig syn. Reenhielm OTryggw. 41 (1691). Författaren lemnar .. underrättelse om det nya svärmeri, som först i Sverige uprunnit af framledne Emanuel Svedenborgs föregifne uppenbarelser och syner. Kellgren (SVS) 5: 157 (1788). Lutad mot korset, / Af törnen prydd, / I en himmelsk syn / Står för mitt öga / Den evige Guden. Stagnelius (SVS) 2: 137 (c. 1820). Ofta komma .. förebud (om döden) i drömmar och syner. Hagberg DödGäst. 24 (1937). Amélie vågade ej längre vara ensam för då såg hon syner och blev skräckslagen och utom sig. Nilsson Bokh. 360 (1937). I den fallande skymningen kördes de skramlande matvagnarna stilla genom korridoren, lukten av mat var ju verklig. Men den gråtande kvinnan måste ha varit en syn. Det fanns inte och kunde inte finnas några kvinnor där. Trotzig Sjukd. 185 (1972). — särsk. (numera mindre br.) i uttr. se i syner, se syner. Vad är det med Stefan? hörde jag Gabrieles röst. Ser du i syner? Heerberger NVard. 110 (1936).
7) (vard.) konkret (jfr 6), om partiet kring en människas (ngn gg äv. djurs) ögon, ofta liktydigt med: ansiktsuttryck l. uppsyn l. min, äv. ögon (se särsk. b, c); äv. övergående i anv. ss. beteckning för hela ansiktet; jfr SYNE, sbst.2 Alboinus .. springer till och slår honom i synen. UHiärne (SvNatL) 171 (1665). Dem icke dristigt nog jag tord’ i synet see. Düben Boileau Pulp. 18 (1722). Med denna kåpa (som kvinnorna i städerna bar hängande över huvudet) gömde de så bårt ansigtet .. så at ingen kunde se huru de sågo ut i synen, eller känna dem igen. Kalm VgBah. 259 (1746). I synen war .. (bocken) blek, om hornen war han kall. Livin Kyrk. 22 (1781). Min själ, tror jag ej att pilten är rädd: se, så blek han är i synen! Carlén Ensl. 1: 79 (1846). Du ser ut som ett ullgarnsnystan i synet, jag kan inte se på det. Hallström Brilj. 72 (1896); möjl. att hänföra till SYNE, sbst.2 Du ser ju ut som en kokt kräfta i syna! Thulin Boo ÄvTid. 151 (1932). Mastiga gubbar .. med stickande små korintögon i det pussiga synet. Langlet Ung. 436 (1934); möjl. att hänföra till SYNE, sbst.2 Prästen dricker vin. Men då blir han röd i synen. Wassing Dödgr. 128 (1958). En vinhandlare står ute på gatan och diskuterar högljutt med en soldat som är röd i synen av ilska. Olsson Sab. 156 (1985). — särsk.
a) ansiktsuttryck l. uppsyn l. min; äv.: ögon l. blick; jfr b. Een bolersk quinna kenner man vppå hennes syyn, och vppå hennes öghon. Syr. 26: 9 (öv. 1536; Apokr. 1921: ögonkast; Apokr. 1986: blickar och ögonkast). Om man med bundan Syn, där min Faars Gård står bygder, / Mig ledde; kiände jag igän båå Ugn och Spijs. Dahlstierna (SVS) 116 (1698). Hvad glänser der i gräset, Mamma? / .. Skrek Fanny med förstorad syn. Franzén Skald. 1: 25 (1824). Den gode Aposteln var mörk i synen som en åsknatt. Nyblom Bild. 95 (1864). Ditt uschla stycke, så grym du är i syna, sade hon. Dahllöf Storstygg. 152 (1911).
b) i uttr. se o. d. ngn (mitt l. rakt l. rätt l. stint o. d.) i synen, forskande l. uppmärksamt betrakta ngns ansiktsuttryck; äv.: (helt) öppet l. djärvt se ngn i ansiktet l. i ögonen, våga möta ngns blick (ss. tecken på frimodighet l. gott samvete o. d.); äv. bildl. (jfr d); jfr a. De Lacedemonier aktade owärdigt och gement för Greker at nedersabla folk som intet tordes se dem i synen. Serenius S 3 a (1734). Såsom iag .. Gudi lof! med all frimodighet kan se den aldrahärligaste Svensk midt i synen och trotsa at han, efter sit, icke vist det allmänna mera välmening och ömsinnighet vid denna Riksdag, än jag efter mit mått. HSH 3: 265 (1747). Så skole .. wi, då wi känne osz frestade af någon synd, skåda den skarpt i synen. Franzén Pred. 4: 42 (1844). ”Ser ni, min vän,” sade han, ”man måste titta sin man stinnt i syna, tala kort, men barskt, låtsa veta allt, så får man veta mycket.” HLilljebjörn Hågk. 1: 49 (1865). (De) sågo prästen rakt i synen, under det de tuggade och munnen gick på dem allihop (under predikan). Nordmann FinnMellSv. 162 (i handl. fr. 1874). Cavallin 2: 478 (1876: rätt). Jag ska gå på gatorna och se folk i synen. Jacobsson Raymond KalkSvärd. 239 (1953).
c) i uttr. som anger att ngn (helt) öppet l. utan omsvep l. oförfärat, ofta med bibet. av fräckhet l. oförskämdhet l. bryskhet, gör ngt rakt framför ögonen på ngn l. i ngns närvaro (så att denne ser (o. hör) det); särsk. i sådana uttr. som säga o. d. ngn ngt l. skratta o. d. ngn i synen l. (vanl.) mitt l. rakt l. rätt (upp l. opp) i synen, (helt) öppet l. rent ut säga ngn ngt resp. (helt) öppet l. oförtäckt (hån)skratta åt ngn (utan att bry sig om att denne ser det); jfr MITT, adv. 1 c β (β' , γ'), RAK, adj. 4 e, R ÄTT, adv. 1 g. Skratta ngn mitt l. rakt l. rätt (upp) i synen. Han skal få det i näsan på sig (jag skal säga honom det i synen). Biurman FrSpr. 162 (1729). Jag ber Er, kära Fruentimmer, at om I fån spaning om hans Hustru, det I skämen ut henne och säjen henne midt i synen, at hon icke är wärd Ert omgänge. Dalin Arg. 1: 20 (1732, 1754). Å det understår du dig, at så oförskiämt stå och liuga mig mitt upp i synen. Modée Dår. 21 (1741). Den, som Tyrannen sjelf i synen trotsa törs. Dalin Vitt. 3: 141 (c. 1750). Berömma folk i synen och lasta dem på baken. Weste FörslSAOB (c. 1817). Jag har bedragit er midt upp i synen. Hagberg Shaksp. 2: 108 (1847). Hwad? Trotsar man mig midt i synen fräckt? Därs. 4: 154 (1848). Det finns inte en krämare, som inte skrattar dig i synen, när han ser dig sitta och pusta öfver grötfatet. Heidenstam Folkung. 1: 49 (1905). Han sade mig det rakt i synen. SvHandordb. (1966). — särsk.
α) (†) i uttr. säga ngt i synen, säga ngt (helt) öppet. Frese VerldslD 61 (1717, 1726).
β) i uttr. som betecknar att ngn (helt) öppet l. häftigt l. hänsynslöst förebrår ngn ngt l. överöser ngn med ovett l. tillmälen o. d.; särsk. i sådana bildl. uttr. (jfr d) som dänga l. kasta ngn ngt (mitt l. rakt o. d.) i synen, se KASTA, v. I 1 l γ, vara oförskämd mot ngn, slå ngn i synen med ngt, se SLÅ, v. I 1 d ο κ '. Huru lär hon icke skälla mig i syn och svärta mig i mjugg! Det senare är farligast. Kellgren (SVS) 6: 32 (1774). De kan intet slå mig i synen med det, at jag nåntsin har blifve skrämder för någon buse i verlden. Envallsson Hofsl. 55 (1786). Man slog honom i synen med hans ringa härkomst. Weste FörslSAOB (c. 1817). Han hade fyrat av de kraftigaste salvor mitt i synen på föräldrarna. Hedberg Prins 247 (1936). När han försökte tända .. (cigarretten) skakade händerna på honom. Hans kära syster satt och slängde sådana saker i synen på honom! Karlzén BlåNov. 99 (1951). Harald hejdade sig. Hade han hört rätt? Detta hade dock ingen tidigare dängt honom rakt i synen. Rosendahl Lojäg. 121 (1956). — särsk. (†) i uttr. sätta åt synen på ngn, häftigt angripa l. tilltala ngn. Weste FörslSAOB (c. 1817).
d) i mer l. mindre bildl. anv. (jfr b, c β). Bli lång i synen, se LÅNG 1 d δ γ '. Spotta ngn i synen, se SPOTTA, v.1 k α α', spotta varandra i synen, se SPOTTA, v.1 k α γ '. (Vildsvinen) se döden oförskräckt i synen; kunna med godt samwete spjerna emot udden, och wäja hwarken hund, Jägare eller spjut. Orrelius Diurr. 44: 4 (1750). Frukta ej att se verkligheten i syna, (jag menar se den sådan den är). Bremer Brev 2: 48 (1840). När en bra karl gjort sin skyldighet, kan han se både lyckan och olyckan i synen. Carlén Ensl. 3: 209 (1846). Det är bäst att se sanningen i synen. SvD(A) 6 ⁄ 5 1917, s. 3.
α) (†) i uttr. slå ngn i synen med rökelsekaret, smickra ngn utom måtta. Holmberg 1: 721 (1795). Weste FörslSAOB (c. 1817).
β) (†) stöta ngn i synen, förarga ngn. Som han aldrig stötte någon i synen, så teg han, då man talade illa om någon frånwarande, och när sådant gick för wida, böd han til at leda hän talet på något annat. GbgMag. 1760, s. 340.
Ssgr (Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. helt l. delvis hänföras till syna, v.1 Då det är omöjligt att med full visshet avgöra vilka ssgr som skall uppfattas ss. ssgr med syna, v.1 resp. syn, sbst.2, har av praktiska skäl alla ssgr med förleden syn(e)- förts hit.): A: (6) SYN-ANDA. (†) förmåga att se l. ha syner; jfr ande VIII 2. Atterbom Minnest. 1: 122 (1847).
(1, 4) -APPARAT. jfr apparat 3 b; i sht i sg. best. Thorell Zool. 2: 164 (1861).
(1, 4) -AVSTÅND~02 l. ~20. om avståndet mellan ögat o. föremål som betraktas l. fixeras (särsk. med tanke på att det betraktade föremålets detaljer lätt kan urskiljas). Genom tilltagande ålder eller andra tillfälligheter blifwer .. syn-afståndet alt mer och mer förlängdt. GCollin i Alm(Sthm) 1802, s. 38.
(1, 4) -AXEL. (i fackspr.) om en tänkt förbindelselinje mellan näthinnans centralgrop o. föremål som betraktas l. fixeras; äv. om rät linje som går genom den optiska medelpunkten av en konkav l. konvex lins; jfr axel, sbst.1 I 5. Klingenstierna Musschenbroek 385 (1747). Sedan vattenpasset är justeradt, så undersöker man om tubens axel är ställd horizontelt, ty så framt detta icke är händelsen, så kan tubens synaxel icke komma att röra sig uti ett vertikalt plan. JernkA 1839, s. 248. Synaxel (dvs.) en tänkt förbindelselinje mellan näthinnans centralgrop och det iakttagna föremålet. Lindskog o. Zetterberg (1981).
(1, 4) -BERÖVAD, p. adj. (numera bl. tillf.) Runeberg (SVS) 6: 124 (1863).
-BILD. (syn- 1786 osv. syne- c. 1700)
1) till 4, 6 a: bild av ngn l. ngt som förmedlas gm synen, syn(föreställning); äv. mer l. mindre bildl. Isogæus Segersk. 1023 (c. 1700). Ju större (syn)vinkel, ju större synbild, och ju mindre vinkel, ju mindre synbild. De Rogier Euler 1: 138 (1786). Då .. vid ett språks inlärande hörselbilderna äro minst lika viktiga som synbilderna, få s.k. höröfningar lika litet försummas som läsöfningar. SFS 1906, nr 10, s. 14. Den starka avståndsförkortningen mot kartans utkanter sker ej efter några invecklade regler och kan anses motsvara den synbild, man skulle erhålla, ifall man befunne sig i ett luftskepp över Gustav Adolfs torg på 7000 m höjd över havsytan. Globen 1933, s. 64. De barocka överdrifterna hade .. (i Röda rummet) ofta icke givit läsaren någon klar synbild. MLamm i 3SAH LIII. 2: 259 (1942). särsk. (filos.) om föreställning som förmedlas gm synen; motsatt: hörselbild. Atterbom PhilH 65 (1835).
2) till 6 b, om en av fantasin framkallad l. i sinnet återkallad bild l. föreställning som ter sig ss. en synbild (i bet. 1), ofta liktydigt med dels: synvilla l. fantasibild l. vision o. d., dels: minnesbild. Ur denna tjocka nattens djup, skulle jag framkalla synbilder, som .. skulle i mensklighetens namn väcka fasa för sig sjelfva. AGSilverstolpe i 1SAH 4: 150 (1791, 1809). Hother af Skjold blott en synbild förföljer. Ling As. 412 (1833). MLamm i 3SAH LIII. 2: 157 (1942: i drömmen). Har du skarpa synbilder från småbarnsåldern? Hedberg VackrTänd. 161 (1943). En synbild av barnet dyker upp ur minnesgömslena: Vica tolv eller tretton år, en mager liten gosskropp som bara nätt och jämnt börjat växa ut och bli rundare, ett tankfullt flickebarn, reserverad, lite skygg. Stiernstedt Bank. 9 (1947).
(4 a) -BLÄNDNING. (†) förvändning av synen; jfr -vändning. När jag tilstår, at i hans (dvs. kejsar Augustus) Popularitet war mycken Mimisk Konst och Synbländning, så måste man wara nog obillig, om man wille neka, at just denna Synbländning bör räknas ibland hans Förtjenster, emedan den lände Romarne til båtnad. DA 1793, nr 256, s. 2. En af Asa-trollkonsten tillställd synvändning eller synbländning. Atterbom VittH 199 (1845).
(1, 4) -BRYNE. (†) = bryn 2 b. Möller (1790). ÖoL (1852).
(4) -CELL. anat. cell i öga, varifrån synnerv utgår. Löwegren Ögonsj. 341 (1891).
(1, 4) -CENTRAL. (i landsting befintlig) central med uppgift att ge synskadade råd o. stöd o. rehabilitering. DN 13 ⁄ 7 1979, s. 1.
(4) -CENTRUM. anat. om den del av hjärnbarken (i bakre delen av nackloben) där impulser från ögats näthinna registreras o. omvandlas till synintryck. Rein Psyk. 1: 450 (1876). Man skiljer mellan det primära syncentrum, där själva synförnimmelsen uppstår, och det sekundära syncentrum, som är organ för synminnet. BonnierMedOrdb. 262 (1983).
(1, 4) -CIRKEL. (†) cirkel som begränsar det område på jorden l. annan planet, inom vilket ett givet föremål syns. (Venus’) uplysta del .. minskas mer och mer, i anseende til cirklarnes, nämligen lucis finitorns och syncirkelns växande lutning til hvarannan. Melanderhjelm Astr. 2: 285 (1795). Fullständig nytta af kusternas belysande uppnås först då fyrarna befinna sig så tätt, att deras syncirklar skära hvarandra. AtlFinl. 26: 5 (1899).
(1, 4) -FEL. fel på synen l. synsinnet. Schulthess (1885).
(1, 4) -FÄLT. (syn- 1759 osv. syne- 1760) om det fält (se d. o. 8 a) som man kan överblicka på en gång med stillastående l. fixerat öga (l. fixerade ögon) l. med optiskt instrument utan att ändra instrumentets ställning; äv. bildl.; jfr synings-fält. Befinna sig i synfältet. Försvinna ur synfältet. Duræus Naturk. 135 (1759). Norrut begränsades synfältet af en låg .. landstrimma. Mellin Nov. 2: 164 (1849, 1867). Om ett fiendtligt skepp kommer inom teleskopets synfält, trycker vakthafvaren (osv.). Kruhs UndrV 92 (1884). Medvetandet i vidsträckt mening (medvetandets synfält). Rein Psyk. 2: 451 (1891). När jag träder fram ur valvet, och får domkyrkan i synfältet, slår det mig, hur spinkig, ful och billig den ter sig från denna sida. Söderström Upps. 343 (1937). De betande djuren vill ha fritt synfält omkring sig för att inte bli överraskade. JägUppslB 427 (1989).
Ssgr: synfälts-bländare. (i fackspr.) jfr bländare 3. IngHb. 1: 814 (1947).
-defekt. i sht med. defekt på synfältet. Hygiea 1911, 1: 242.
-inskränkning. i sht med. BtRiksdP 1891, 9Hufvudtit. s. 17.
(4 (o. 6)) -FÖRESTÄLLNING. föreställning (se d. o. 11 c) som förmedlas l. tycks förmedlas gm synen. Ekman Jakob 29 (1822).
(1, 4) -FÖRMÅGA. (syn- 1800 osv. syne- 1838) förmåga att se; syn; äv. bildl.; jfr -kraft. Ödmann MPark 147 (1800). Min inbillnings inre synförmåga. JGOxenstierna 4: 279 (1815).
(4 (o. 6)) -FÖRNIMMELSE. Thorell Zool. 1: 192 (1860).
(1, 4) -FÖRSÄMRING. NF 11: 575 (1887).
(4 a) -FÖRVRÄNGNING. förvrängning (se förvränga 2) av synen. CWBöttiger i 2SAH 50: 349 (1874).
(4 a) -FÖRVÄNDNING. Törneros (SVS) 4: 56 (1825).
(1) -GLAS. (syn- c. 1678 osv. syne- 17051777)
1) (numera bl. ålderdomligt l. arkaiserande) slipat glas som förstorar l. förminskar det föremål som iakttas; särsk. om glasögon l. förstoringsglas l. kikare l. mikroskop o. d.; äv. bildl. Efter stoor förberedelsse kommer han fram mäd en Microscop eller syynglas, där innan han hade slutit en lefwandes luus. Columbus MålRoo 14 (c. 1678). Swag syn at iag intet kan läsa tryckt eller skrifwet, utan syneglas, både på Predikstolen och för Altaret. VDAkt. 1773, nr 767. Det smicker, som genom sit vanliga synglas plägar förstora ringa eller medelmåttiga förtjenster, vare ock för evigt banlyst! Gagnerus Stjernhjelm 9 (1776). Teleskoper, kikare, lornjetter, mikroskoper, äfven Glasögon äro synglas. Weste FörslSAOB (c. 1817). JernkA 1832, Bih. s. 194 (om förstoringsglas). Kræmer Brantings 276 (1939; om lornjett). Nu är det tillåtet att odelat njuta av naturen i stället för att se den genom ekonomens synglas. TurÅ 1945, s. 88. jfr fjärr-syns-glas.
2) (numera mindre br.) om skiva av glas som man kan se ngt genom; särsk. om på apparat anbringad sådan glasskiva varigenom (viss del av) apparaturens inre kan ses l. observeras. CentralfängMalmö Instr. 35 (1891; i celldörr i fängelse). SvKylteknFHb. 3: 24 (1947; i apparat).
(1, 4) -GRÄNS. (numera bl. med ålderdomlig l. arkaiserande prägel) gräns för ngns seende; ofta (o. numera vanl.) liktydigt med: horisont l. synrand; äv. bildl.; jfr -krets. De Rogier Euler 1: 188 (1786). En dimma, som .. ökat sig så, att min syngräns blott sträckte sig till några alnar ifrån min vagn. Atterbom Minn. 582 (1819). (Författaren hade kunnat) bearbeta någon viss särskild del ur denna (nordiska) guda- och hjelteverld sålunda, att derifrån åt alla sidor utsigten öfver hela dess skaplynne upplåtes .. med förfärande, och ändock lockande, skepnader rundtomkring syngränsen. Dens. Minnest. 2: 54 (1840). På förmiddagen började de Kejserliges massor skymta fram vid syngränsen. Mankell Fältsl. 408 (1858).
-GÅNG, se C.
(1, 6) -GÅVA. (syn- 17641948. syne- 1759) (numera bl. mera tillf.) gåva att kunna se; äv. om gåvan att vara synsk; äv. bildl. Han kom seendes tilbaka ifrån dammen; då synegåfwan ej allenast war honom meddelad, utan (osv.). Bælter JesuH 5: 157 (1759). (Lat.) Visus .. (sv.) Syngåfwa, seende. Ekblad 435 (1764). Den skrytsamma högtidlighet, som et äregirigt Prästerskap fordom lånade ur Hedendomen, för at dermed blända en fåkunnig allmänhets skumma syngåfva. LBÄ 5—6: 152 (1797). Jag tror ingen av vår familj hade den turen att få se något spöke. Inte ens min mor, som trots sin radikalism ansågs försedd med syngåvor. Idun 1948, Julnr s. 66.
(4, 6) -HALLUCINATION. hallucination som förmedlas l. tycks förmedlas gm synen, hallucination som drabbar synsinnet; synvilla. Rydberg FilosFörel. 3: 239 (1878).
-HÅLL.
1) till 1: avstånd inom vilket ngt kan ses l. iakttas; numera bl. i sådana uttr. som inom l. utom, äv. ur synhåll; jfr håll, sbst.1 VII 2. Tre gårdar, belägna inom synhåll, brunno nu på förmiddagen. Hygiea 1864, s. 146. Då skeppet väl var ur synhåll, började (osv.). Forsstrand BlOleandr. 36 (1895). Jag såg henne inte, för det var som om hon flög mig i famnen med ens, kom mig så nära att jag icke fick synhåll. Strindberg HögreR 185 (1899). Avlägsen, något misstänkt person i synhåll, ännu ingen brådska, jag håller ögona på’n! Rosen GrönK 133 (1940). Evander Härl. 242 (1975: utom).
2) (numera bl. tillf.) till 5, i uttr. från ngns l. ngts l. annat synhåll, från ngns l. ngts resp. annan persons l. andra personers sätt att se. Denna från helvetets synhåll gjorda granskning af människans lif och läge framställes af Mefistofeles halft allvarligt, halft skämtsamt. Rydberg 2: 303 (c. 1875). Af gammalt konstaterad samhällsnytta syntes som samhällsskada från annat synhåll. Wieselgren Bild. 24 (1883, 1889). Jag .. får tillfälle att visa en bild af il gran sasso, sådan den .. tedde sig från Lauras synhåll. Wulff Petrarcab. 84 (1905).
(4) -HÖG. om var o. en av de två nervcellssamlingar i vardera hjärnhalvan i mellanhjärnan som enligt ä. medicinsk uppfattning ansågs ha att göra med synsinnet; i sht i pl. Florman Anat. 2: 84 (1830).
-INSTRUMENT, se C. —
(1, 4) -INTRYCK~02 l. ~20. intryck som förmedlas gm synen l. synsinnet. Thorell Zool. 1: 154 (1860).
(1 (o. 4)) -KLAR. (†) om person: som kan se klart, klarsynt; om ngt sakligt, eg.: klar för synen, uppenbar, solklar. Jag har nämt, att det torde warit nödigt på en tid, då menniskor af så mycket irrblosz förblindade, och ej ännu så alldeles synklare, på den lärda sidan behöfde barnsligen handteras. Hwalström SpecPaid. 116 (1773). Ju mer verlden i tillfälligheter faller sönder, ju synklarare är det, att endast Dygden är det helas uppehållare och stöd. Phosph. 1810, s. 177.
(1, 4) -KLASS. (förr) (form av) specialklass i grundskolan för synskadade barn. SFS 1956, s. 590.
(1) -KONST. (†) = optik I 1; i sht i sg. best. Om Syhnkonsten, och Målerij. Schroderus Comenius 769 (1639). Hwad är Optiken eller Synkonsten? En Wetenskap om synbara kroppars utseende, såsom de i anseende til storlek och afstånd, så ock andra genomskinliga eller ljusbrytande kroppars mellankommande wisa sig för wåra ögon. Bergklint MSam. 1: 150 (1781). Meurman (1847).
(1, 4) -KONSULENT. konsulent med uppgift att ge synskadade (elever l. patienter) råd o. stöd. MotRiksd. 1973, nr 724, s. 2.
(1, 4) -KORREKTION. SvD(A) 25 ⁄ 1 1968, s. 17.
-KOST, -KOSTNAD, se C. —
(1, 4) -KRAFT. (numera bl. med ngt ålderdomlig prägel) synförmåga; syn; äv. bildl.; jfr kraft 1. Kellgren (SVS) 4: 373 (1784). Kärleken .. skärper synkraften för det inre och i högre mening verkliga. Wikner Pred. 18 (1866). Synkraften är mycket olika hos olika djur. Wrangel HbHästv. 618 (1885). Om min blick har förlorat sin synkraft,   / då rymdens vårsken ej synas mer. Svensson Spår 39 (1937).
(1, 4) -KRAV. inom vissa yrken: (visst) krav på syn(skärpa). NordMed. 1955, s. 505.
(1, 4) -KRETS. (syn- 1766 osv. syne- 17501769) [jfr t. gesichtskreis] eg.: område inom vilket ngt ses, synfält; äv.: synrand l. horisont (se d. o. 1); jfr synings-krets. Jag har wid nattens slut sedt Månan afsked få, / Och nya dagen up wid Syne-kretsen gå. Kolmodin QvSp. 2: 52 (1750). Synkretsen är här ganska vidsträckt och ögat mötes på längre afstånd af .. jemnhöga och långsluttande bergsträckor. Hisinger Ant. 5: 72 (1831). Tebe, staden med de hundra portarna .. Memnons stoder, som jag förgäves spanade efter, jättetempel och under av alla slag voro då inom den synkrets, som mitt öga blickade över. Lagergren Minn. 9: 64 (1930). Akseli kunde .. ligga tyst i sin korg i timtal och följa de små händelserna inom sin synkrets med blicken. Stormbom Linna SaarijärvMoar 65 (1959). särsk.
a) (numera föga br.) övergående i bet.: blickfång l. tavla o. d. Flera nationers fartyg plöjde det djupa hafvets yta, som motsvarande kuster af Europa och Africa här inskränkte inom gränsen af några få mil, och gåfvo ögat en behagligare, en mer omväxlande synkrets. Agrell Maroco 2: 207 (1798, 1807).
b) (numera knappast br.) övergående i bet.: syn l. synförmåga. Nattens dok min synkrets gjorde trång. Geijer Skald. 67 (1811, 1835). Flyg ut min blick .. / Så långt din synkrets når! Reuter Dikt. 77 (1881).
c) i uttr. försvinna ur, äv. från ngns synkrets l. synkretsen, försvinna utom synhåll, äv. oeg. (jfr d): försvinna ur ngns liv l. umgängesliv o. d.; äv. bildl., i uttr. försvinna ur livets synkrets, dö. Då ur lifvets synkrets han försvinner, / Faller på ett annat sätt vår dom. CVAStrandberg 1: 243 (c. 1870). Alltsedan den tid då jag försvann från hennes synkrets. Kræmer Fromentin Dom. 307 (1913). Råmans hade flyttat till landsorten och därmed försvunnit ur hans synkrets. Bergman Boksl. 272 (1942). Han har försvunnit ur synkretsen. SvHandordb. (1966). Hans mor var bortgången, hans glade och charmfulle yngre bror hade försvunnit ur synkretsen. Harrie LegBengtsson 278 (1971).
d) oeg. (jfr c), övergående i bet.: liv l. umgängesliv o. d., äv.: arbetsfält o. d. Opersonligt, rent sakligt och vetenskapligt trädde Nathan Söderblom inom min synkrets och mitt arbetsfält, då jag i början av efterkrigstiden sysslade med studier för min bok ”Die Weltreligionen”. HågkLivsintr. 14: 308 (1933). Författaren tänkte .. särskilt på slöjdens förmåga att binda de ungas intresse, så att laster och sedeslöshet undanträngdes ur deras synkrets och liv. ÅbSvUndH 56—57: 294 (1939). Man kan se det som en lek av ödet att Richard Hejll trädde in i Ekelunds liv och synkrets just vid denna tid. Werin Ekelund 2: 257 (1961).
e) bildl. (jfr c); särsk. om vidden l. utsträckningen av ngns kunskaper l. intressen l. omdömesförmåga; ofta liktydigt med: fattningsförmåga l. horisont (se d. o. 6 α). Posten 1769, s. 760. Källorna för det närvarande arbetet äro naturligtvis valda i öfverensstämmelse med dess uppgift, att betrakta historien från filosofins synkrets. Bolin Statsl. 1: 17 (1868). På Dantes fråga, hvarför hennes tal flyger så högt öfver hans synkrets, svarar hon, att (osv.). CWBöttiger i 2SAH 50: 391 (1874). Kolonisationen har även återverkat på denna kultur själv, därigenom att den i utomordentligt hög grad vidgat grekernas egen andliga synkrets. Grimberg VärldH 2: 245 (1927). Snäv synkrets och oförmåga att rätt värdesätta intellektuellt arbete. Ström UngdStrid. 220 (1940).
-LINJE.
1) till 1, 4, eg.: linje (se d. o. 1 c) utefter vilken ngt iakttages; om rät linje som tänks dragen från observatörs öga (l. optiskt instrument) till det föremål som iakttages (o. som anger den riktning i vilken föremålet är beläget); äv.: synrand; jfr -stråle. Elvius Qvadr. 53 (1697). UB 2: 253 (1873; på kikare i spektroskop). Hvarför hans ögon hvilade just på den sälgbusken, berodde af att den just var instäld i hans synlinie. Strindberg SvÖ 1: 233 (1882). Länge har fredens välsignelse kommit vårt land till del och för hvarje flyende år ökas afståndet från våra krigiska minnen; det är en röd sky, som håller på att slockna långt bort vid horisonten. Men horisonten är en krets och den synlinie, hvars längd oupphörligt ökas i den ena riktningen, den minskas i den andra. MeddLdFörsvFörb. 1: 27 (1890). En oändlig vattenspegel, en obruten synlinje och rullande dyningar — precis som på Atlanten. Wilhelm Dvärg. 37 (1922).
2) (†) till 5: synsätt. AQuennerstedt (1908) i KKD 4: XXIII.
(1) -LÄRA. (†) vetenskapen om seendet. De Rogier Euler 1: 141 (1786). Nordmark PVetA 1808, s. 26.
(4) -LÖS. (numera mindre br.) som saknar syn; om person äv.: blind; äv. bildl. Det synes wara mig een blind och synlöss dåårskap, / De stoor’ i otrengd måål till harm och wrede reeta. UHiärne (SvNatL) 181 (1665). Procopé DiktUrv. 32 (1912; om öga).
Avledn.: synlöshet, r. l. f. (†) blindhet. Verelius 221 (1681). Schultze Ordb. 4038 (c. 1755).
-MAN, se C. —
(1, 4) -MINNE. (särskilt utvecklat) minne (se minne, sbst.1 1) för synförnimmelser l. synintryck, visuellt minne; motsatt: hörselminne; äv. om minne (se minne, sbst.1 4) förmedlat gm synen. Schéele Själsl. 205 (1895). Vid större skador, af den nedre hjässloben, synnerligen i den vänstra hemisferen, förloras synminnet (själsblindhet), så att patienten icke kan erinra sig eller begreppsmässigt bedöma hvad han ser. Wretlind Läk. 9–10: 7 (1901). Jag har ett synminne av en hop karlar med spadar och fasciner som frusna och motvilliga radade upp sig i mörkningen. Söderström Högkv. 72 (1968).
(1, 4) -MÅL (jfr C). (syn- 17841865. syne- 17731865) (†)
1) eg.: mål för ngns seende l. syn; mål mot vilket öga l. optiskt instrument o. d. riktas l. bör l. kan riktas; särsk. i fråga om ngt sakligt som iakttages l. observeras; äv. övergående i l. närmande sig bet. dels: riktpunkt l. ögonmärke, dels: sevärt föremål l. sevärdhet o. d.; äv. allmännare: föremål; äv. bildl. (särsk. om ngt som utgör målet för ngns strävan l. verksamhet, ofta liktydigt med: riktpunkt). Medborgaren har för sin upbyggelse ej vackrare synemål, än dygdiga och förståndiga Mäns lefnad. Stockenström ÅmVetA 1773, s. 5. När synmålet närmas till glaset i den mån, att dess afstånd är lika med bildpunktens .. så blifver bildens afstånd oändligt. De Rogier Euler 3: 169 (1787). I detta mörkers djup, som alla synmål döljer. JGOxenstierna 5: 207 (c. 1817). Föreläsningar i den .. så kallade rena Mathematiken, hvars meddelande .. ovilkorligt bör vara denna Lärares första och förnämsta synmål. BerRevElLärov. 1825, s. 40. Der stod en upphöjd bild, hvars hvita sken / Hans synmål blef och skyndade hans gång. Franzén Skald. 2: 93 (1825, 1828). Nu rigtade Adelaïde tuben åt den främmande, men innan hon fick synmålet i sigte, hade gestalten försvunnit bakom ett träd. Palmblad Nov. 4: 177 (1845, 1851). Calmarsund har trenne högst pittoreska synmål: Borgholms ståtliga ruin; Calmar .. och ändtligen Jungfrun. Fahlcrantz 4: 7 (1865).
2) synfält l. synkrets; äv.: synhåll (särsk. i uttr. inom synmål). Ett vidsträckt synmål låg framför mig (från alptoppen). Elgström (o. Ingelgren) 130 (c. 1805). Inom synmål derifrån ligger sockenkyrkan. Unge Prom. 2: 113 (1832).
(1, 4, 5) -MÅTT. (syn- 18071909. syne- 1911) (numera mindre br.) synfält; äv.: synsätt. Möller (1807). Ej var så trångt mitt synmått, som du mena tycks. / Jag såg det ringa, men jag såg det stora ock. Runeberg (SVS) 6: 142 (1863). Efter menskligt synmått skola Deras arbeten, som nu intaga en aktad plats på min bokhylla, lefva länge i Danmark. ZTopelius (1884) i FoU 21: 208. För de gömda européernas synmått voro dessa uppvisningar så ledsamma som möjligt. Högberg Jim 256 (1909).
-MÄRKE. (syn- 17901914. syna- 1604, 1945 (om ä. förh.). syne- 1598c. 1817)
1) (†) till 1: synligt märke; särsk.: märke som visar skada efter slag o. d. Då gåffue Geerlichz selskiap sigh effthir honom och slogh honom wm kul .. som han nu ber syne merkieth medh sigh, som war blå och blodigie. TbLödöse 420 (1598). Anders slogh honom ett slagh med yxhammar, och tilfogade honom itt stort kötsåår bak om örat, som han sielf baar synemerket. GullbgDomb. 12 ⁄ 7 1627. Acrel PVetA 1750, s. 8.
2) (numera föga br.) till 1, 4: objekt mot vilket öga riktas; äv.: riktpunkt l. ögonmärke o. d. Ville man taga sig före, at gå omkring et hvarf uti en någorlunda stor cirkel, midt på sjön, och tillika noga gifva aktning på et träd vid någondera stranden, som stode uti en linia med något annat längre bårt varande syne-märke; skulle (osv.). VetAH 1750, s. 243. De Kaldeiska herdarnes första synmärken på himlahvalfvet. Leopold 6: 69 (1803). Fatab. 1914, s. 165.
3) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 7: ärr i ansiktet. I Frillesås vore de så stygga. En stor del av karlarna hade ett ”synamärke”, ja det hade de allihop i forna tider. Arv 1951, s. 51 (1945).
(1, 4) -NEDSÄTTNING~020. FFS 1919, nr 20, s. 59.
(4) -NERV. (syn- 1738 osv. syne- 1759) i sht anat. om andra hjärnnerven som går från baksidan av vardera ögongloben till synnervskorsningen o. som förmedlar synintryck från ögats näthinna till hjärnan. Rosenstein Comp. 252 (1738).
Ssgr (i sht anat.): synnervs-, äv. synnerv-atrofi. förtvining av synnervstrådarna (med helt l. delvis upphörd synförmåga); jfr -nervs-förtvining. Löwegren Ögonsj. 380 (1891).
-förtvining. = -nervs-atrofi. 3NF 8: 750 (1928).
-hål. i vardera ögonhålas botten: hål som tjänar som ingång (l. utgång) för synnerven till (resp. från) skallkaviteten. Hernquist Hästanat. 6 (1778).
-inflammation. Hygiea 1911, 1: 242.
-kors. (numera föga br.) synnervskorsning. Florman Anat. 2: 64 (1830). 2SvUppslB 13: 574 (1949).
-korsning. om det ställe på hjärnans undersida där nervtrådarna från vardera ögat korsar varandra; i sht i sg. best. VerdS 116: 40 (1903).
-papill. om det ovala, lätt upphöjda, från ljuskänsliga celler fria inträdesstället av synnerven i näthinnan, blinda fläcken; i sht i sg. best. Svenson Sinnessj. 29 (1907). Blinda fläcken, det för ljusintryck okänsliga parti av synfältet, som motsvarar synnervens inträde i näthinnan (synnervspapillen, papilla nervi optici). 3NF 3: 506 (1924).
-tråd. Thorell Zool. 1: 154 (1860).
(4) -NÄT. (syn- 17901854. syne- 1764) (†) näthinna (se d. o. 3). VetAH 1764, s. 211. Dalin (1854).
(1, 4) -OBJEKT. objekt som öga (l. optiskt instrument) är riktat mot. LärovKomBet. 188485, III. 1: 260.
(1, 4) -ORGAN. (i sht anat.) organ som förmedlar syn- l. ljusintryck; särsk. om öga; äv. om organ som ingår i synapparat (i sht i pl., om synapparaten). Leopold 5: 18 (1801). Doktorn hade upptäckt, att mannen bar för trånga kragar, som tryckte på någon nerv, som stod i förbindelse med synorganen. Palmborg Westerlund 140 (1939). särsk. (skämts.) i pl., om ögonen. Ensam .. satt en .. herre .. med guldbågade glasögon framför ett par små grågröna, jovialiska synorgan. Oterdahl Skram 186 (1919).
(1, 4) -PEDAGOG. pedagog med uppgift att i samråd med optiker, läkare, psykolog o. anpassningslärare undervisa o. träna synskadad. DN 13 ⁄ 7 1976, s. 12.
(1, 4) -PROV. synprövning (äv. konkretare); äv. (numera mindre br.) konkret, om tavla med bokstäver avsedd för synprov. Optik 1934, s. 94. PropRiksd. 198182, nr 9, s. 1.
(1, 4) -PRÖVNING. undersökning av synförmågan. SFS 1894, Bih. nr 106, s. 1.
(1) -PUNKT. (syn- 1755 osv. syne- 17721810) [jfr d. synspunkt, t. gesichtspunkt, ävensom senlat. punctum visus]
1) punkt varifrån ngn iakttar l. betraktar ngt; äv.: punkt (l. föremål o. d.) ngn iakttar l. tar märke på med ögonen, ögonmärke l. syftpunkt, äv. övergående i bet.: blickfång l. tavla o. d.; äv. (o. numera nästan bl.) i perspektivläran: ögonpunkt l. projektionspunkt. En wanskapelig förestellning af en bild, hwilken likwäl är ganska ordentelig, när den betracktas ifrån en wisz synpunkt. Möller 1: 77 (1755). Flere hafva sagt, at man borde .. resa til Constantinopel, se den härligaste Situation som någonsin finnes i verlden, med alle de olike syn-puncter i det tregreniga vattnet. Björnståhl Resa 3: 126 (1778). Der borrte ser du den majestätiska Mälarn famna en halfö, hvars gröna skogar .. bjuda en förtjusande synpunkt. Wahlström Bref 7 (1800). Ett träd, ett kyrktorn tjente till synpunkt vid mätningen. Weste FörslSAOB (c. 1817). Hvilken skön synpunkt först i Lustgarten! Framför sig har man det majestätiska slottet (i Berlin). JERydqvist (1836) i 3SAH LIX. 3: 72. (Skådespelerskan) sätter sig så, att salongen kan se hennes ben ur den bästa synpunkten. Moberg Rosell 182 (1932). 2SvUppslB (1953; om ögonpunkten).
2) i bildl. anv. av 1; särsk. (o. numera bl.) om sätt att uppfatta l. bedöma saker o. ting l. viss fråga o. d., ofta liktydigt med: ståndpunkt l. grundsyn l. betraktelsesätt l. uppfattning l. åsikt l. aspekt l. idé l. utgångspunkt; ofta med bestämning inledd av prep. , förr äv. av l. för l. om. Anlägga l. lägga nya synpunkter på ett problem. Få hafva studerat .. (de gamla filosoferna) och stält sig uti denna synepuncten och den synepuncten är för Swedenborg egenteligen fördelacktig. Höpken 1: 456 (1772). Atterbom Minnest. 1: 81 (1847: af). Därs. 171 (: för). Agardh BlSkr. 1: 223 (1854: om). En .. biomständighet, som skulle bli olycksbringande för Gregorius, var den höga synpunkt hvarifrån han vandes att se ner på samhället. Strindberg NRik. 62 (1882). Grekernas synpunkt på den bundna eller metriska framställningsformen var en helt annan än den, som nu för tiden av flera konstförståndiga förklaras för den rätta. Andersson GrDram. 13 (1890, 1910). Den synpunkt, som Heidenstam .. (i Karolinerna) har anlagt på historien, på Karl XII:s och Sveriges, är den som Fryxell gjort sig till talesman för. Böök Heidenstam 2: 100 (1946). jfr bi-, chauvinist-, huvud-, innehålls-, jurist-, lämplighets-, nytto-, parti-, privat-, prydnads-, publik-, reklam-, rätts-, schablon-, skatte-, skol-, skolmästar(e)-, skrå-, skönhets-, smak-, smitt-, sparsamhets-, spridnings-, språkriktighets-, språkvårds-, studie-synpunkt m. fl. särsk. i förb. med prep. från l. ur (i sht förr äv. under, förr äv. i); särsk. i sådana uttr. som betrakta l. se ngt från osv. en viss l. ngns l. ngts synpunkt, betrakta ngt ur viss l. ngns l. ngts synvinkel l. uppfattning l. i visst avseende o. d., från osv. en viss l. ngns l. ngts synpunkt (sett l. betraktat o. d.), (sett l. betraktat) ur en viss l. ngns osv. synvinkel, i visst avseende l. viss belysning o. d. Från min synpunkt sett. Se saken från en annan synpunkt. Betrakta ngt från l. ur olika synpunkter. Så är .. (beskrivningen) likväl vid närmare eftersinnande en från hans synepunct så fullkomlig afskildring, at den med ingen ringaste sannolikhet kan anses för skeppare saga. Bergman Jordkl. 2: 510 (1774). När wi betrakta Wänskap och Beskydd i denna synepunkt, borde wi (osv.). Nordenskjöld Oneir. 2: 43 (1783). För att kunna betrakta denna pöbel ur esthetisk synpunkt, har man blott att aktgifva på den allmänna sammanlefnaden och det allmänna lifvet. BEMalmström 7: 399 (1845). Man torde .. vid bedömmandet af Linné böra erindra sig, att man kan studera det organiska lifvet under 2:ne olika synpunkter. Agardh LinnéBet. 3 (1878). Betraktadt från det helas synpunkt kan det lilla få stor betydelse. KFSöderwall i 3SAH 7: 25 (1892). Från en annan synpunkt sedt är det tydligt, att den, som är road af att tänka .. dock alltid är en smula gynnsammare ställd än handlingens män. Söderberg MBirck 211 (1901). En facklig och historisk undersökning av dessa föremål (dvs. nattvardskärl) skulle ur såväl konst- som kulturhistorisk synpunkt vara av stort intresse. Rig 1949, s. 1. särsk.
α) (†) i uttr. taga saken under en annan synpunkt, betrakta saken från annan synpunkt, betrakta saken annorlunda. Posten 1769, s. 503.
β) (†) närmande sig l. övergående i bet.: syfte. Klaganderna hafwa wänt sig emot mig, icke i annan synepunct, än såsom den der hafft åliggande at utföra Högwördiga DomCapitlets befalningar. VDAkt. 1792, nr 35. Fahlcrantz 3: 31 (1828, 1864).
Ssgr (till -punkt 2): synpunkts-, äv. synpunkt-form. (numera bl. tillf.) En af de förnämsta och mest slafviska af .. (Dalins efterhärmare), var Manderström, bland hvars originaler .. det icke finnes ett enda, som förråder ringaste gnista af poetisk eld eller någon aldrig så obetydlig variation af de Dalinska synpuncts- eller versifications formerna. Hammarsköld SvVitt. 1: 332 (1818).
-rik. rik på synpunkter. UNT 5 ⁄ 3 1925, s. 3 (om uppsats).
(4) -PURPUR. fysiol. om ett ljuskänsligt färgämne i näthinnas stavar i öga, som möjliggör mörkerseende, rodopsin; jfr purpur I 2 b α o. se-purpur. Löwegren Ögonsj. 341 (1891).
(1, 4) -RAND. (syn- 1851 osv. syne- 1885) (i sht i vitter stil) jfr rand 1 d. SvTyHlex. (1851). De berg, som omgifva Roms synrand. Rydberg Sägn. 51 (1874). Solen låg länge och glödde vid synranden. Delblanc Gunn. 144 (1978). särsk. bildl., ofta liktydigt med: horisont. CVAStrandberg 1: 289 (1874). Inga ovädersmoln förmörkade den politiska synranden. TurForskn. 8: 9 (1919).
Ssgr (i sht i vitter stil): synrands-dis. Rosenius Himmelstr. 305 (1903).
-hägring. Henriksson Tyskl. 93 (1901).
-sky. Johansson Jäg. 175 (1913).
-strimma. Vetterlund SkuggSal. 51 (1916).
(1) -RIKTNING. jfr riktning, sbst.2 3. Arrhenius Värld. 120 (1906).
(1, 4) -RUBBNING. (syn- 1902 osv. syns- 1891) jfr rubbning 2 c. Löwegren Ögonsj. 59 (1891).
(1, 4) -RUM. jfr rum, sbst.3 3, o. -rymd. Rein Psyk. 2: 383 (1891).
(1, 4) -RYMD. jfr rymd 6 o. -fält, -rum; äv. bildl. Den italienska himlen .. tycks vara högre än vår, och öppnar en långt vidsträcktare synrymd. Atterbom Minn. 281 (1818). Barndomens underbara värld, som under mannaålderns äflan sjunkit allt längre ner mot synrymdens gräns, strålar honom ännu en gång till mötes i minnets rikaste förklaring. Flensburg (o. Collin) 43 (1906, 1915).
(1, 4) -RÄT. (syn- 16701939. syne- 1695) (numera knappast br.) om linje o. d.: som (enligt synen) är rät; äv. ss. adv. Huru man vthi en wild Skogh skal kunna igen finna en Synrätt linea emellan twenne Änderåå, The så fierran belägne äro, At the medh Roop icke kunna Sammanledas. Raam Åkerm. 100 (1670). Ähre parterne ensee om bägge ändaråå, då bör streket synerätt gåå. FörarbSvLag 4: 215 (1695). Cannelin (1939).
(1) -RÖR. [jfr t. sehrohr] (numera bl. med ålderdomlig prägel) optiskt rörformat instrument som möjliggör observation från plats varifrån direkta sådana icke kan göras; särsk. dels om kikare, dels om periskop; äv. bildl. (särsk. förr i uttr. dödens synrör, om karbin); jfr rör, sbst.3 3 g. Ekblad 413 (1764). Öfver skullran, mjell och fin, / hängs dödens synrör, en karbin. Tegnér (TegnS) 3: 140 (1822). Tänkaren upphör icke att åskåda derföre att han är tänkare; tvärtom åskådar han genom tankens synrör ännu skarpare än förut. BEMalmström 7: 260 (1849). Periskopen, synrören (på undervattensbåten), undersökas, vridas, höjas och sänkas. VFl. 1916, s. 75. Må hon uppmana dem, som forska i stjärnorna, att de rikta sina synrör mot himmelen. Lagerlöf Troll 2: 202 (1921).
(4 (o. 6)) -SENSATION. synförnimmelse; jfr sensation 1 a. Thorell Zool. 1: 192 (1860).
(1, 4) -SINNE. sinne (se sinne, sbst.2 2) som förmedlar seendet, syn. SvTyHlex. (1851). Jättarnas oskicklighet att kasta sten berodde främst på deras dåliga synsinne. Stenring Otyg 114 (1931).
(1, 4) -SKADA. jfr skada, sbst. 1 b. Östergren (1951).
(1, 4) -SKADAD, p. adj. som har starkt nedsatt syn l. är helt blind; äv. (mera tillf.): som är skadad i ögat (l. ögonen); ofta substantiverat. SAOL (1950). Synskadad .. (dvs.) skadad i ögat (ögonen) el. synorganen. IllSvOrdb. (1955). 967 blinda eller synskadade personer har hittills i år spårats upp av De blindas förening. DN(A) 1 ⁄ 12 1964, s. 12. Intalade böcker, talböcker, var en angelägenhet för främst synskadade. RådRön 1988, nr 3, s. 23.
(1, 4) -SKRÄNKARE. (†) om horisonten. Schultze Ordb. 4386 (c. 1755).
(1, 4) -SKÄRPA. om (graden av l. måttet på) ögats synförmåga; särsk. (med.) om graden av synförmågan med l. utan korrektion av ögats refraktion; äv. bildl. Synskärpan .. vid de betydligare graderna af M(yopi) är betydligt nedsatt. 1LUÅ III. 2: nr 1, s. 56 (1866). Med synskärpa förstår man ögats förmåga att uppfatta och urskilja enkla former eller punkter, skilda från hvarandra genom ett visst afstånd. LärovKomBet. 188485, III. 1: 197. Kolthoff var en jägare och skytt av Guds nåde, och hans synskärpa mer än normal. HågkLivsintr. 19: 62 (1938). (Boken) har en språklig schvung, en synskärpa och en humor som gör den utomordentligt stimulerande. DN(A) 19 ⁄ 9 1963, s. 11. Lindskog o. Zetterberg (1975).
Ssgr: synskärpe-krav. UNT 19 ⁄ 6 1950, s. 4.
-tabell. (numera föga br.) syntavla. Auerbach (1913). HördeNi 1956, s. 64.
-undersökning. SvFlH 3: 526 (1945).
(1) -SPRINGA. springa avsedd att se genom; särsk. dels om den springa som bildas av övre o. nedre ögonlocket, dels om springa i hjälms visir. Granatskärfvorna letade sig mycket lätt in genom synspringan (i kommandotornet) och tillfogade de innevarande svåra skador. TSjöv. 1905, s. 587. I bälgvisirets veck (på hjälmen) lågo synspringorna och lufthålen. Alm BlVap. 207 (1932). På framsidan av dessa snöbrillor (av trä) var det en smal synspringa. Andersson KinPingv. 312 (1933). IllSvOrdb. (1955).
(1, 4) -SPRÅK. språkv. motsatt: hörselspråk, hörspråk. Synspråk eller synbara språk, som vädja till synsinnet genom dess organ ögat. Noreen VS 1: 12 (1903).
(1) -STRECK. (†) synriktning. Således har man skäl at tro, at de Cometer som syntes 1531, 1607 och 1682, woro en och samma Comet, som efter 75 eller 76 års period kommit tilbaka i wårt synstrek, och nu åter är i antågande. SvMerc. 2: 409 (1756).
(1, 4) -STRIMMA. (†) = -stråle. Konstsiyaren vtgrundar syhnstrijmorne, och the syhnlighe objecter. Schroderus Comenius 769 (1639; lat. orig.: radios visivos; t. texten: Gesichts Stralen).
(1, 4) -STRÅLE. (syn- 1732 osv. syne- 1748) stråle som går l. antas gå från ögat till det föremål som iakttages; jfr -linje, -strimma. Naturen, som .. (i spegeln) medelst synstrålarnas tilbaka slående ifrån mörcka och glatta kroppar, leker. Kolmodin QvSp. 1: A 4 a (1732). I ett korrekt perspektiv skall synstrålen träffa bildplanet vinkelrätt i huvudpunkten. BraBöckLex. 18: 216 (1978).
(1, 4) -STÖRNING. ASScF XIX. 10: 21 (1893).
(1, 4) -SVAG. som har svag syn; ofta substantiverat. SvD(A) 22 ⁄ 12 1918, s. 5. I klassen för synsvaga (i ett terränglopp) segrade Ingemar Larsson från Stockholm. Expressen 28 ⁄ 9 1970, s. 11.
Avledn.: synsvaghet, r. om förhållandet l. egenskapen att vara synsvag. Braun Läk. 57 (1870).
(1, 4) -SVÅRIGHET~002, äv. ~200. SFS 1964, s. 1046.
(5) -SÄTT. (i sht i vitter stil) bildl., om sättet att se på ngn l. ngt, om sättet att se på saker o. ting, syn (se d. o. 5); ofta liktydigt med dels: betraktelsesätt, dels: mening l. uppfattning l. åsikt (om ngn l. ngt). Under väntan på dessa (framtida litterära storverk), vill jag emellertid angifva mitt synsätt. Atterbom Siare 2: IX (1843). En skillnad är att Dostojevskijs synsätt är religiöst, medan Nietzsches är filosofiskt-pragmatiskt och estetiskt. Werin Ekelund 2: 219 (1961). Beskrivningen sammanfaller precis med det vanliga synsättet på Gustav III:s författarskap. KRGierow i 3SAH LXXI. 1: 11 (1962).
(1, 4) -TAVLA. för mätning av synskärpan på långt håll avsedd tavla med serier av olika stora bokstäver; jfr -skärpe-tabell. VLäkarb. 352 (1982).
(1) -TUB. (†) om kikare. De som hafwa goda Perspectiv eller Syn-tuber öfwer 3 fots längd .. de få med nöje åskåda (osv.). Hiorter Alm. 1743, s. 40.
(1, 4) -UNDERSÖKNING. jfr -test. SvLittTidskr. 1961, s. 93.
(4 (o. 6)) -UPPLEVELSE. jfr -förnimmelse, -sensation. Form 1933, s. 92.
(1) -VERK. (†) eg.: verk att se på, verk för syns skull, om föremål som drar blickarna till sig. En TomptEgare, som mera älskade Synwärck änn stadigt arbete, kallade en Ziratsförfaren Byggmästare. ”Min Wän”, sade han, ”jag will bygga mig ett hus, kostbart i hwars Mans ögon. Grunden är lös, men på det underjordiska täncker jag ey många penningar anwända.” Tessin Skr. 22 (1761).
(1, 4) -VERKTYG~02 l. ~20. verktyg att se med; särsk. (skämts.) dels om glasögon, dels (i sht förr) om ögonen. Kunde han väl tro sina ögon? Han såg dit ännu en gång och såg sig försatt i den smärtsamma nödvändigheten att erkänna sina synverktygs sannfärdighet. Backman Dickens Pickw. 1: 27 (1871). Kulturen 1956, s. 150 (om glasögon).
(1, 4) -VIDD.
1) eg., om vidden av det som kan iakttagas l. observeras från en viss punkt, ungefär liktydigt med: synfält, synkrets, synens räckvidd; äv. om optiskt instruments räckvidd; stundom närmande sig bet.: utsikt. Ingen gräns den synvidd slutar, / Intet ljus förnims i öknen. PoetK 1814, 2: 122. Så långt, som ögats synvidd räckte. Nyberg 2: 179 (1828, 1832). Kl. 6 började det småningom klarna — och en half timme före solens nedgång rensade sig synvidden, de ofantliga snöbetäckta Alperna i Berner Oberland utbredde sitt hvita haf. CVAStrandberg (1858) hos PHallström i 3SAH 24: 384. Från Björkberget .. är storartad synvidd öfver Siljansdalen med Orsasjön. TurÅ 1887, s. 8. Teleskopets synvidd har ingen annan gräns, än svårigheten att tillverka en nog stor lins fullkomligt genomskinlig. Topelius Tb. 65 (1895). Man har .. beräknat, att synvidden från dessa luftskepp (dvs. zeppelinarna), då de befinna sig på omkring 3,000 meters höjd, kan sträcka sig ända till 90 engelska mil (omkr. 14,5 sv. nymil). VFl. 1917, s. 25.
2) [specialfall av 1] (i sht meteor.) sikt (se sikt, sbst.1 8), siktbarhet. Vanligen uppskattas sikten från iakttagelser av synvidden, d. v. s. det avstånd å vilket ett föremål ännu tydligt avtecknar sig. FlygMotBibl. 4: 177 (1935). Sikt eller synvidd, ett betydelsefullt meteorologiskt element, som anger hur långt man kan se från en plats där utsikten är fri. BraBöckLex. 20: 314 (1979).
3) [specialfall av 1] (i fackspr.) om det avstånd (framför ögat) på vilket ett föremåls detaljer tydligt kan urskiljas, om (det minsta) avståndet för tydligt seende. Den normala synvidden för ett tydligt seende belöper sig till 12 à 20 tum. Trana Psych. 2: 21 (1847). Synvidd: avståndet för tydligt seende (vanligen 20—30 cm). Wernstedt (1959).
4) i bildl. anv. av 13; ofta liktydigt med dels: synkrets (se d. o. e), dels: överblick. PoetK 1813, 1: 3. Hans ord fyllde hela hennes själ, hennes egen synvidd vidgade sig. Idun 1890, s. 600. Ett program för en unionel uppgörelse, som är sådant, att en hvar, som verkligen vill de förenade rikenas väl och också kan skåda något utöfver den skiftande dagspolitikens ofta trånga synvidd, bör kunna underskrifva detsamma. VL 1894, nr 277, s. 2. Han besitter en omfattande synvidd öfver de teologiska meningsbrytningarna i forntid och nutid. SvTidskr. 1894, s. 452. Varje människas omdömesförmåga är begränsad till hennes egen andliga synvidd. Johansson SmedLuff. 206 (1945).
(1) -VILL. (†) som är osäker på vad han ser. Vid Frihetens dagning väcktes väl Industrien; men hon var liksom synvill vid sit upvaknande. AGSilverstolpe (1789) hos Kellgren (SVS) 5: 429.
(1, 4) -VILLA. (syn- 1736 osv. syna- 1690. syne- 17731781)
1) om synförnimmelse som ej har motsvarighet i verkligheten; särsk. (i ä. psykologiskt fackspr.) om ett till art l. storlek l. riktning o. d. missuppfattat synintryck, optisk villa; jfr hallucination, illusion 3. Swedberg SabbRo 940 (1690, 1712). Stjernskottens apparenta nedfallande i de lägre delarna af atmosferen beror på en optisk synvilla. Selander ÅrsbVetA 183741, s. 96. Synwillor eller werkliga gestalter, / Hwad ären I? Hagberg Shaksp. 9: 217 (1850). Hon greps visst av någon omtöcknande synvilla. För hon inbillade sig se sina egna händer växa till oformliga proportioner som under det starkaste förstoringsglas. Aronson Medalj. 118 (1935). Nitrazepam .. Biverkningar .. Enstaka fall av hallucinationer (synvillor), minnesluckor .. samt excitation (uppjagat sinnestillstånd) kan förekomma. PatFass 199091, s. 445.
2) bildl.; särsk. liktydigt med: inbillning; förr äv. dels övergående i l. närmande sig bet.: villfarelse l. misstag o. d., dels i uttr. göra synvilla, för att beteckna att ngn slår blå dunster i ögonen på folk l. vilseleder l. lurar folk. En förutfattad inbillning .. är så snabb at .. leda osz i hwarjehanda synwilla. Dalin Vitt. II. 6: 33 (1736). Konungen lät Baron Goertz flyga ikring till de så kallade neutrala magterna att negotiera och intriguera; der han blandade korten och gjorde synvilla, kännande fienderna på pulsen. HSH 7: 238 (c. 1800). Det är en fullkomlig synvilla, att anse historien för en regellös massa, ett chaos af tillfälligt sammanträffande atomer. Atterbom Minnest. 2: 398 (1826). Förhållandet mellan professorer och studenter (är) numera .. något rikare facetterat; detta kan förstås vara en synvilla. LundagKron. 3: 117 (1955). särsk. (†) övergående i bet.: föreställning. Du måste själf ha lärt känna den tomhet och ihålighet, som här råder bland våra bästa så kallade visa .. Men jag, som för dem är hvardaglig, kan ej mer göra mig någon synvilla öfver deras andliga fattigdom. CGvBrinkman (1826) hos Wrangel BrinkmTegn. 197.
(1, 4) -VILLANDE, p. adj. (†) som förvillar l. lurar. Som Troll-runor deltes .. (runorna) i åtskilliga slag, i skadeliga, i wälgörande, i synwillande och flera. Dalin Hist. 1: 235 (1747). Rosenius FaderVår 141 (1858).
(1) -VINKEL. (syn- 1747 osv. syne- 1800)
1) (i fackspr.) om (den största) vinkeln mellan (tänkta) linjer från ögat till två ytterpunkter på ett föremål l. område som observeras. Klingenstierna Musschenbroek 391 (1747). Åt norr och söder begränsas synfältet av mer närbelägna höjdsträckningar, men inom en synvinkel av mer än 90° ser man så långt blicken når den ena bergshöjden vid sidan av den andra. Hård Av Segerstad BotStrövt. 39 (1948).
2) bildl., eg.: vinkel varunder ngt betraktas; särsk. liktydigt med: synpunkt l. synsätt l. aspekt o. d. Betrakta l. se ngt ur l. från l. under, förr äv. i en viss synvinkel. Bergklint Vitt. 278 (1779). Sådana ungefär äro de synvinklar, hvarifrån ministèren börjar bedömas. Samtiden 1874, s. 94. Det är en känd sak, att den näst efterkommande generationen vanligen är oförmögen att se sin närmaste föregångare i riktig synvinkel. CRNyblom i 3SAH 13: 61 (1898). Huru sällsamt förvandlas icke en del av våra svenska storheter, när de betraktas under europeisk synvinkel! Lidforss Vetensk. 7 (1900). Man började läsa de gamla urkunderna med ny uppmärksamhet och betrakta de gamla konstverken från nya synvinklar. HSNyberg i 3SAH LXVIII. 1: 21 (1959). Kyrkor kan betraktas ur många synvinklar. TurÅ 1984, s. 158.
(5) -VÄNDA, r. [till vända, v.] (i fackspr.) eg.: vändning av ngns synsätt, förändring av syn(sätt), paradigmskifte, mönsterskifte; äv. om ngt som förorsakar synvända (i ovan anförd bet.). Vi måste var och en argumentera för en synvända på olika punkter och i olika delfrågor. Hermodsson Synvända 149 (1975). De lyfter fram några 60-talsböcker som en gång utgjorde synvändor för en generation och var med om att skapa det offentliga kritiska samtal som (osv.). GbgP 13 ⁄ 4 1986, s. 4.
(4 a) -VÄNDARE. [fsv. synvändare] (i sht i skildring av ä. folktro) person som förvänder synen, trollkarl; äv. bildl.; jfr syne-blindare. Jag trotsar alle Acherontiske Troll-män och Syn-wändare, at giöra större Cameler af mindre mygg, än jag. Dalin Arg. 2: 54 (1734, 1754). Och så säjer folk ändå, att de inte finns synvändare. Jo jo mensan! Dom som säjer det, de har inte sett Tornelius. Engström Adel 51 (1923).
(4 a) -VÄNDNING, förr äv. -VÄNDING. (syn- 1626 osv. syne- 16811759) [fsv. synvändning] (i sht i skildring av ä. folktro) förvändande av synen, trolleri; äv. konkret(are), om synvilla l. bländverk o. d.; jfr -bländning. Tiderus GrLat. 45 (1626). Synvändning, att vända syn, eller konsten att dels göra sig sjelf osynlig, hvilket skedde genom påtagandet af en hätta, ”dverghatt”, ”dverghätta”, dels ock att visa tingen under annan skepnad än den verkliga. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 112 (1863). ”Visst känner jag igen er, mor”, svarade dottern, ”men jag trodde det var en synvändning.” OoB 1896, s. 295. Kom blott i håg att Utgård är fullt av svek och synvändningar! Nordenstreng Sag. 69 (1923).
(1) -VÄRD. (†) som är värd att ses, sevärd. Lenæus Hübner 178 (1726; om stad). Ahlman o. Forsman (1885).
Avledn.: synvärdhet, r. l. f. (†) sevärdhet. Vi öfvergå nu till en kort beskrifning af de särskilda stadsdelarna och deras synvärdheter. Thomée IllSv. 49 (1866).
(1) -VÄRDIG. (†) sevärd. OLaurelius (1644) hos SHedin i 3SAH 29: 141. Gref Cronstedt .. begaf .. sig i åter-resan in åt Hofven i Baden .. Berlin med flera, hvarest var något synvärdigt at beskåda. Ferrner ÅmVetA 1798, s. 10.
(4) -ÅDER. (†) om den ven som går omedelbart framför öronbasen. Om en Häst hafwer fått Hinna eller elliest något Feel på Ögat. Först lät slå upp hans Syn-Åder. Rålamb 13: 167 (1690).
(1, 6 a) -ÄMNE. (syn- 17771807. syna- 1753) (†) syn l. åsyn l. anblick; synupplevelse; äv. närmande sig bet.: sevärdhet. Lefvernet i verlden kan liknas vid et bistert moln, som, innan det förgått, ej tilstädjer oss, at fullkomligen skilja hvarjehanda syna-ämnen, som antingen af det samma varit betäkte, eller med falskt sken uplyste. Tessin ÅmVetA 1753, s. 27. För en resande lämnar landet om icke den behagligaste utsigt, dock i flera afseenden betraktansvärda syn-ämnen. Troil Isl. 30 (1777). Ack! hwilket förskräckande synämne mötte mina ögon! denna Qwinna döende hölt min Man i sina armar, för det nöjet at gifwa honom sin sista suck. SP 1792, nr 17, s. 1. Lemningar af Riddareåldern och korsstågen framställde för Lilljenbergs alltid vakande uppmärksamhet, synämnen, egna i sitt slag. Adlerbeth ÅmVetA 1807, s. 13.
B (†): SYNA-GÅNG, -MAN, se C. —
-MÄRKE, se A. —
-SEDEL, se C.
-VILLA, -ÄMNE, se A.
C (i allm. till 2 (slutet); numera bl. i ssgr som är att hänföra till 2): SYNE-BESKRIVNING. (numera bl. i skildring av ä. förh.) beskrivning av förrättad syn. OfferdalKArk. N II 1, s. 217 (1779). Sedan nu länsmannen med 2:ne nämndemän synat lägenheterna, ingår deras synebeskrifning till Landshöfdinge-ämbetet. Læstadius 1Journ. 48 (1831).
-BEVIS. (numera knappast br.) jfr bevis 3. Syne-bewis upprättas af Brandstods-Comitén i 3:ne exemplar, samt uppwisas för Gårdsägare, till dennes underskrift. SPF 1838, s. 354. Cannelin (1939).
-BILD, se A. —
(1) -BLICK. ögonblick. Kolmodin QvSp. 2: 9 (1750).
(4 a) -BLINDARE. (†) om person som förvänder l. kan förvända synen på folk; magiker, trollkarl; jfr syn-vändare. Sware nu Judarna, om the hafwa hört någon Magum, Syneblindare, eller Trollare, göra sådanne under effter sin dödh? Sylvius Mornay 579 (1674).
-BREV. (syne- 1528 osv. syno- c. 1730) [fsv. syna bref] (förr) brev innehållande vittnesbörd om förrättad syn; jfr synings-brev. G1R 5: 68 (1528).
-DAG. dag för syn. De väghållningsskyldiga förständigas att .. till ovannämda synedagar hava försatt sina väglotter, broar och trummor i fullt laggilt skick. UNT 15 ⁄ 10 1929, s. 2.
-DEMONSTRATION. (†) = -bevis; jfr demonstration 3. VDAkt. 1736, nr 451.
-DOKUMENT. synehandling, syneinstrument; äv. (numera bl. tillf.) om dokument nyttjat vid syneförrättning. Weste FörslSAOB (c. 1817; äv. om dokument nyttjat vid syneförrättning).
-DOM. (förr) dom meddelad vid syn, särsk. häradssyn; jfr synings-dom. UUKonsP 19: 182 (1689). Häldst emedan sama bok genom åtskilliga domar, särdeles 2:ne lagmansdomar, den förra gifen i Upsala d. 14 Febr. 1581, den andra i Söderhamn d. 27 Aug. 1685 iämwäl och en lagmans synedom afsagd i Hög Sochn d. 5 Octobr: innewarande år 1692, är God erkiänd och gillad. Wettersten Forssa 10 (i handl. fr. 1692). Synedom .. dom, som meddelades av häradsrätt vid syn enl. 14 kap. Jordabalken, upphävt 1948. 2SvUppslB (1953).
-FÄLT, -FÖRMÅGA, se A. —
-FÖRRÄTTARE. jur. person som förrättar laga syn, syneman. SFS 1835, nr 18, s. 2. Myndigheterna .. (har i sotaren) funnit en lämplig kontrollant och syneförrättare ur såväl brandskydds-, byggnads- som hälsovårdssynpunkt. KampEld. 2: 391 (1952).
-FÖRRÄTTNING. jur.
1) förrättning av laga syn; äv. konkret(are), dels om enskild omgång av sådan syn, dels (förr) om syneprotokoll (jfr syn, sbst.2 2 γ); jfr synings-förrättning. Bergv. 2: 96 (1739). Derefter begjärte Lars Thorbiörnsson at igenom någon af cancelliebetjeningen få i ståndets namn ifrån Kongl. Krigscollegium utbegära de senaste syneförrättningarne öfwer dragonetorpen i Bohus län. BondP 12: 81 (1771). Från anslaget bestrids kostnaderna för dels syner och besiktningar på statens hus och byggnader, dels syneförrättningar enligt 12 kap. vattenlagen. PropRiksd. 198485, nr 100, Bil. nr 11, s. 114.
2) (†) om den myndighet l. de personer som utför syneförrättning (i bet. 1). Weste FörslSAOB (c. 1817). Då af- och tillträdes-syn, eller laga syn å regementets boställen, skall förrättas, är regements-skrifvaren skyldig att .. tillhandahålla syneförrättningen de dervid nödiga handlingar och uppgifter. TjReglArm. 1858, 1: 84.
Ssgr (till -förrättning 1; numera bl. i skildring av ä. förh.): syneförrättnings-handling. FFS 1922, s. 482.
-omkostnad. kostnad för syneförrättning; i sht i pl. ÖoL (1852).
-GLAS, se A. —
-GÅNG. (syn- 16931872. syna- 16511727. syne- 1662 osv.) (i fackspr.) (under rundgång företagen) syneförrättning (se d. o. 1); äv. allmännare i uttr. gå på synegång på ngt, göra en rundvandring för att se på ngt. VDAkt. 1651, nr 186. Kongl. Maj:t samtycker i nåder thertil, at uti Österbottn, och på the orter hwarest Synegånger icke kunna hållas om Sommaren, och på then tid som Lagen föreskrifwer, för sanka Myror, Moraser och Träsk skul, the tå måge skie på andre tider, när berörde Myror samt Siöar äro frusne och bar frost infaller. ResolAllmBeswär 1727, s. C 2 b. Medan Kristina återtog sina gärningar i huset gick manfolken ut på synegång på nybygget. Moberg Nybygg. 37 (1956). Om tid och ställe för sammanträde .. så ock för synegång, som i samband därmed företages, förordne förrättningsmannen efter samråd med övriga synemän och sökanden. SFS 1977, s. 1628.
-GÅVA, se A. —
-HANDLING. (i fackspr.) vid laga syn upprättad handling med redogörelse för iakttagelser som gjorts vid synen; jfr -instrument. SPF 1852, s. 184.
-INSTRUMENT. (syn- 1922. syne- 1789 osv.) (i fackspr.) jfr instrument 4 o. -handling, -protokoll o. synings-instrument. Wedberg 1HD 361 (i handl. fr. 1789). SPF 1838, s. 353 (å brandförsäkrad egendom). När socknens nyutnämnde kyrkoherde tillträdde sitt kall, skulle .. enligt förordning laga till- och avträdessyn hållas å prästgården och därvid upprättades ett protokoll med beskrivning av gårdens hus och utrymmen, ett så kallat syneinstrument. Fatab. 1932, s. 90.
-KOST. (syn- 15331547. syne- 15211563) (†) = -kostnad. BtFinlH 6: 25 (1521). Ty dömde wij .. for:de Olssnäs och Iönsböle boar att förnöija och wara i minne met Jacop Henrichsonn om sin syne kåst och thet offuerwåld the på Gericknäs giortt haffua. BtFinlH 4: 139 (1563).
-KOSTNAD. (syn- 17901847. syne- 1695 osv.) (i fackspr.) kostnad för syneförrättning; i sht sg. best. FörarbSvLag 7: 196 (1695). Av hela synekostnaden, 771 rdr 10 sk., utgjorde ersättningen till Poppius 176 rdr 22 sk., beräknad efter 27 dagtraktamenten (à 1 rdr 32 sk.) och skjutslega för 5 hästar. BWedberg i 3SAH 44: 82 (1933). SFS 1970, s. 2529.
-KRETS, se A. —
-LÄNGD. (†) synehandling, syneinstrument; jfr längd 8 (a). VDAkt. 1737, nr 35.
-LÖN. (†) ersättning till syneman för utförd syneförrättning. RARP 11: 367 (1672). Schmedeman Just. 635 (1672).
-MAN. (syn- 15551762. syna- 15381866. syne- 1524 osv. synes- 15261963. syns- 16301679) [fsv. synaman]
1) (i fackspr.) till 2: person med uppgift att förrätta l. delta i laga syn, medlem av synenämnd l. synerätt; äv. om person med uppgift att kontrollera ngt; jfr -förrättare o. synare 2, synings-man. OPetri Tb. 31 (1524). När ordentelig Husesyn företages af wederbörande syne-män, måste en noga beskrifning författas öfwer de laga husen både i man och ladugården, öfwer trägårdar och planteringar. Fischerström 3: 12 (1781). Äro synemännen af olika åsigt, gälle den mening, som af flertalet omfattas. FFS 1902, nr 19, s. 6. Om nu en människa fick en sjukdom, som väckte misstanke på lepra, fördes hon till synemannen, som måste avgiva sitt utlåtande. Wirgin Häls. 3: 20 (1933). Förordning .. om ersättning till synemän och ombud vid vissa förrättningar. SFS 1981, s. 1746. jfr rå-syneman.
2) (†) till 6: person med förmåga att se syner, person som är synsk. Ibland detta sällskapet (som dömdes för trolldom) woro de som kallades synmän, och låto sig leja at uptäcka hemligheter, och säga hwad framdeles hända skulle. Hülphers Dal. 186 (1762). Hwarken Konung Karl (XI) sjelf eller de lärda .. män, som honom närmast omgåfwo .. och än mindre menige man twiflade på ”Synamän”, Trolldom, Elfwor (osv.). Afzelius Sag. X. 2: 132 (1866).
Ssg (till -man 1): synemänne-ed. (förr) ed svuren av synemän. PrivSvStäd. 3: 69 (1564).
-MÅL, sbst.1, se syn-mål.
-MÅL, sbst.2 [fsv. syna mal] mål (se mål, sbst.2 1) rörande syneförrättning. SFS 1848, nr 61, s. 2. I vidlyftigare mål företogs stundom särskild omröstning över varje mer fristående del av målet. Sådana voteringar skedde i synemålet Liljehorn .. (mot) v. Törne. Wedberg 1HD 266 (1922).
-MÅTT, -MÄRKE, -NERV, se A. —
-NÄMND. (förr) nämnd med uppgift att förrätta syn. HFinlH17Årh. 501 (1637). Caroli kyrka i Malmö .. har i lördags besigtigats af vederbörande synenämnd. SD 20 ⁄ 12 1892, s. 4.
-NÄT, se A. —
-PLATS. (†) plats där syneförrättning äger rum. OxBr. 3: 70 (1623). Östra Härads Synerätts Dom, afsagd på Syneplatsen Holsby d(en) 18 Augusti 1753. VDAkt. 1753, F III 7.
-PROTOKOLL. jur. jfr protokoll 2 o. -handling, -instrument, -rannsakning 2. KyrkohÅ 1935, s. 18 (1816). Det första syneprotokollet av år 1724 upptager som huvudbyggnad det hus, som i nedanstående protokoll betecknas som dräng- och bagarstuga, och vilket synes ha varit skäligen primitivt och provisoriskt hopkommet. Västerb. 1931, s. 87.
-PUNKT, -RAND, se A. —
-RANNSAKNING. (†)
1) syneförrättning, syn; jfr rannsakning 2. GullbgDomb. 16 ⁄ 10 1648.
2) syneprotokoll; jfr rannsakning 2 b. VDAkt. 1731, nr 48.
-RÄT, se A. —
-RÄTT.
1) (†) till 1, om rättighet att se ngt. En konstsamling är ingen skafferivara; den bör vara upplåten för sina vänner, ty den är en skatt för själen, hvartill hela den bildade allmänheten har en synerätt. Unge Prom. 2: 36 (1832).
2) (förr) till 2: (tillfällig) rätt (se rätt, sbst.2 3) med uppgift att förrätta syn o. döma i synemål; äv. övergående i bet.: synerätts (i ovan anförd bet.) sammanträde; jfr synings-rätt. UpplDomb. 9: 154 (1737). Vid Syn på Sochnens Sjuk- och Fattighus hade synerätten .. funnit icke allenast detta Hus wara så förfallit, att (osv.). KulturbVg. 1: 150 (1800). Då Landtmätarens närwaro och biträde wid sjelfwa Syne-Rätten erfordras, bör, så widt sig göra låter, dertill kallas samme person, som werkställt .. förberedande undersökningar (rörande planerat vattenverk). SPF 1848, s. 229. Enligt en synerätts dom av år 1714 mellan dessa byar skulle gränsen mellan dem gå från den korshuggna stenen på Gamla Landz sanden (vid Ångermanälven) och till ”Cappels bron vid Oringen”, en rågång, som upprättats av en häradssyn år 1673. Fornv. 1926, s. 165. jfr läns-gräns-synerätt.
Ssgr (till -rätt 2; om ä. förh.): synerätts-beslut. BtRiksdP 1870, I. 1: nr 33, s. 23.
-SEDEL. (syna- 1701. syne- 16581729) (förr) (av myndighet utfärdad) sedel (se d. o. 1 e) innehållande uppgift om utseende (o. stämpling) av skog (med åtföljande laga avverkningstillstånd); jfr synings-sedel 1. Afsades att .. ingen syn härefter tillåtas skall med mindre den lagligen på tingen fordras och derå gifves en synesedel. NoraskogArk. 6: 236 (1658; stavningen normaliserad). Såsom een dhel här i staden ruinera och nedhugga Bokeskogen norr ut, wetandes Magistraten inthet om dhet är synt el(le)r stämplat, som icke nogon giort hoos Rådstugu-Rät-ten där om ansökning, eller synazedel uttaget. VRP 1701, s. 524. Beträffande at Almogen .. måtte slippa utlösa Synesedlar på Skogshyggen til Brukens behof; så kan (osv.). Bergv. 1: 686 (1729). jfr: Häradsrättens den 8 Juni 1658 utfärdade synesedel. Johansson Noraskog 1: 236 (1875).
-STRÅLE, se A. —
-TERMIN. (förr) termin för syneförrättning. Sedan är ock i denna punct om Syner at betäncka, om man icke i Finland och någorstädes i Liffland så widt om Syne-terminer i Lagen förändra kan, at de beqwämaste åhrs-tider til Syn tagas. Arnell Stadsl. 398 (1730). Kyrkjoherden i Svartarp Herr Magister Johan Lönwall, hwilken jag, i den händelse han förordnad blifwer (som ombud vid syn), skall communicera Syneterminen. VDAkt. 1779, nr 415.
-TID. (numera bl. tillf.) tid för laga syneförrättning. Insinuerades h. Axehielms skriffteliga begiäran, att den nya mätningen som Academien d. 31 Julii resolverat skola skie i Österläby, måtte winna sin fullbordan och wärckställas, förr än synetijden löper till ända. UUKonsP 13: 155 (1678). Topelius Fält. 2: 406 (1856).
-VILLA, -VINKEL, -VÄND(N)ING, se A. —
-ÖL. (†) om fest i anledning av l. i samband med syn. Lasse i Dragsnäs hade slagit Niels i Redeby tu slag med en yxhammar vthi ett Syneööl. Rääf Ydre 3: 166 (i handl. fr. 1622).
D (†): SYNES-MAN, se C.
E (†): SYNO-BREV, se C.
F (†): SYNS-MAN, se C. —
-RUBBNING, se A.
Spoiler title
Spoiler content