[av fr. vineux (f. -euse), av lat. vinosus, till VIN, sbst.2]
som avser l. hör samman med l. hänför sig till vin (l. vindrickande); äv. mer l. mindre pregnant, om doft o. d. hos vin: som har l. åstadkommer den genuina l. typiska karaktären hos vin. CAEhrensvärd Brev 2: 45(1795). ”Det var vin att uppväcka döda med”, som någon af sällskapet i sin vinösa hänryckning yttrade, då han lemnade glaset ifrån sig. Sätherberg Lefn. 286(1896). Detta blandvin som har en vinös ekig bouquet och ren smak med goda syror. GbgP 4/11 1990, Bil. s. 11.
