SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2017  
VIPA vi3pa2, f. l. r.; best. -an; pl. -or (Spegel GW 206 (1685)) ((†) -er Sigfridi A 3 b (1619), Œdman Bahusl. 44 (1746)).
Ordformer
(vipa (hw-, w-, -ij-, -j-) 1557 osv. wijpe 1542–1613)
Etymologi
[fsv. vipa; jfr d. vibe; sannol. av ljudhärmande ursprung, med tanke på fågelns läte (jfr sv. dial. vipa, skrika)]
om (individ l. art l. släkte av) underfamiljen Vanellinae inom fågelfamiljen pipare; särsk. (o. i sht) om arten Vanellus vanellus Lin., tofsvipa; äv. i utvidgad anv., om fågel som anse(tt)s påminna om vipa, särsk. om fågel tillhörande släktet Calidris Merr., snäppor, ss. senare led i ssgrna KUST-, MYR-, SKÄR-, SMÅ-, SPOV-VIPA. När Wijpen will försuare all marcken, kan hon på thet sijdzste sit egen neste icke försware. G1R 14: 150 (1542). Wijpan then the och kalla Kijwitt, hafuer en tåp i hofuudet, hon wistas på slätor och nästar emellan twfuorna, thet är en skörachtigh fogel. Forsius Phys. 282 (1611). När wipan will wärpa så stora ägg, som tranan, spricker rumpan. Rhodin Ordspr. 100 (1807). Wipor .. tillagas såsom åkerhöns och dufwor; dock, emedan deras kött är mörkt, måste det betäckas med brun sauce. Sjöberg Singstock 118 (1832). Wipan har kort, syllik och spetsig näbb samt en lång smal fjädertofs. Hartman Naturk. 207 (1836). De oroliga viporna lyfta i stora svärmar .. och ge till sitt underliga hvinande skri. Hallström Skepn. 260 (1910). 1940 sågs den första vipan redan den 29 mars, och de kommo till häckningsplatserna den 8 april. FoFl. 1942, s. 17. — jfr KO-, TOFS-, TOPP-VIPA m. fl. — särsk. [jfr motsv. anv. i d.] (†) om arten Upupa epops Lin., härfågel; anträffat bl. i ordböcker. Schroderus Dict. 17 (c. 1635). (Sv.) Hwipa .. (t.) der Wiedhopff, Kothhahn. Lind 2: 362 (1749). Ihre 1: 952 (1769).
Ssgr: VIP-, äv. (numera bl. i vissa trakter) VIPE-AND. (†) andfågeln Mergus serrator Lin., småskrake (som har nacktofs). KonvLex. (1866). Prackan, eller Småskraken, äfven kallad Vipand .. har .. röd näbb och röda ben samt hufvud och öfverhals svartgröna. 1Brehm 2: 524 (1875). —
-BO. Wipe-boen såges åtskilliga här på fältet, merendels med 4 ägg uti. Linné Öl. 90 (1745). —
-FETT. [jfr d. vibefedt, t. kibitzfett; sannol. på grund av att blomman växer på ställen där vipor vistas] (†) om örten Pinguicula vulgaris Lin., tätört; äv. om arter av släktet Drosera Lin., sileshår (varav tätmjölk också framställts). Samzelius Blomst. 17 (1760). Tätmjölksgräs .. , wipfett .. hålles före döda får, om de äta mycket deraf. Rothof 580 (1762). FoFl. 1911, s. 122. —
-SKRI. jfr skri, sbst.1 3. Hansson Nott. 80 (1885). Det lät som vipeskri om våren. Lundegård Tit. 31 (1892). —
-SLÄKTE. jfr släkte, sbst.2 4 a. Nilsson Fauna II. 2: 137 (1835). —
-UNGE. jfr unge 1 a. När vipungarna kommit ur äggen .. för dem modern över till någon plats, där de kunna gömma sig. Rosenius SvFågl. 4: 65 (1931). —
-VINTER. (i vissa kretsar, vard.) Ej sällan händer att skarp vinter .. inträffar sedan Viporna redan i mängd infunnit sig. Bönderna kalla en så sent infallande kyla vipvinter. Nilsson Fauna II. 2: 140 (1835). —
-ÄGG. Heinrich (1814; utan angiven bet.).
1) om vipans (svartfläckiga) ägg. Sjöberg Singstock 232 (1832). Om en fruktsam kvinna äter vipägg, blir barnet fräknigt. Wigström Folkd. 1: 125 (1880).
2) [möjl. på grund av blommans spräckliga utseende] (†) örten Fritillaria meleagris Lin., kungsängslilja; jfr kivits-ägg. HushJourn. 1784, okt. s. 97. Auerbach (1916).
Spoiler title
Spoiler content