[av eng. viscin, av fr. viscine, av lat. viscum (se VISKOS)]
(i fackspr.) benämning på den sega, klibbiga massa som omger mistelns bär, särsk. använd (till beredning av l.) ss. fågellim; äv. om liknande massa i bär l. frön o. d. från andra växter. Macaire kallar .. (ett ämne ur Atractylis gummifera) viscin, ett passande namn, som detta ämne hittills saknat. Berzelius ÅrsbVetA 1835, s. 337. Enligt undersökningar .. innehåller denna rot (av stensöta) viscin (fogellim). Berlin Farm. 1: 515(1849). (Mistelns frukt har) ett klibbigt inre, som innehåller ett segt slem, viscin, vilket möjliggör frönas spridning genom fåglar .. när dessa gnida sina näbbar mot grenarna. 2SvUppslB 19: 1257(1951). Arbetet (med att applicera mistelfrön) måste utföras vid torr väderlek för att det kletiga mistellimmet (viscin) skall hålla fast fröna vid barken. SvBot. 1977, s. 65.
