VITTIN l. VEKTIN, r. l. m. l. f.; pl. -er (äv. att hänföra till sg. vitinna, AOxenstierna 4: 159(1628), 2NF 32: 894(1921)); äv. VITINNA, r. l. f.; pl. -or (OxBr. 9: 414(1628), KKD 6: 102(1708)) l. -er (se ovan).
Ordformer
(vectin 1740–1757. victin (w-) 1702, 1703. vitin 1702–1921. vitina c. 1702. vitinna (hu-, w-) 1628–1702. vittin 1702–1921. wettin 1702)
Etymologi
[jfr pol. wician, lit. vytìnė; av ovisst ursprung]
(†) (enklare) flodbåt, pråm. AOxenstierna 4: 159(1628). (Översten) berätade, at han .. hade färdigt giort 5 st. victiner. Carl XII Bref 228(1702). Grefwe Stenbock (fick) obehindrad fortsätta sin resa, den Han ock så lyckeligen gjorde landwägen til Dirschau, och derifrån Weixelen upföre på Vectiner och pråmar, at Han .. den 25 Augusti kom til Swenska Lägret. Loenbom Stenbock 1: 83(1757). 2NF 32: 894(1921).
